Wednesday, January 16, 2019

Så går det med boken - rapport

Nu har jag gjort dagens jobb. Jag gör kanske lite till om jag inte blir för trött efter sista cykelturen. Om femton dagar ska jag göra sista redigeringen och första riktiga korrläsningen. Femtonde februari går det till tryck. Det blir två kortromaner. Sådär 150 sidor. Det är rätt många som är döda i boken. Men den handlar om livet. Den ena historien utspelar sej i Limhamn (nutid) och Malmö (kring åttio- nittiotalet, det stuket kring Möllan, för de som hängde på förmiddagskrogarna då, lite snea typer, en del). Den andra storyn har sin bas i Röstånga, och den tryggheten, och den hemkärheten, och den längtan, två bröder. Det hade varit sjyst om ni, mina läsare, köper en bok eller två. Jag balanserar på en rätt tunn lina ibland. Eller, gå till bibblan och be din bibliotekarie beställa in min senaste bok Jag fastnar i Love will tear us apart. Well, ut i regnet och blåsten, bättra på hostan.

Pratar du med mej


Du är inte här. Ser du fåglarna där. De är inte här. ”Känner du vinden smeka. Känner du det salta vattnet.” Flotten nere vid havet. ”Ser du hundarna som vill leka.” Jag är fortfarande kär.

”Pratar du med mej?” Dina ögon ser annorlunda ut. Blekt gula och blodiga. Du är inte här. Är det så vi blinkar. När det är slut. Är det så vi vinkar. Jag är fortfarande kär. Jag hittar inte ut.




Tuesday, January 15, 2019

Min äldsta dotter

Det första riktiga ordet du lärde dej var: grävskopa, när du satt i barnsadeln i Landskrona, när vi cyklade till dagiset i Borstahusen. Du tyckte om att peka och säga nya ord. Jag pekade på havet. Som vi har badat, du och jag.
Vi har gått igenom saker, du och jag. Jag har försökt vara ärlig.
Äh, jag kan inte skriva resten offentligt, hur skriver man en blick, hur skriver man hur en liten flicka utan ansvar, tvingas ta ansvar, hur skriver man ett hemligt leende, hur skriver man saker som bara du och jag vet. Hur skriver man en kväll med räkfrossa i Bohuslän. När trubadurerna inte kan texten till en Hasse-låt, och du rycker in som sångerska. Hur skriver man våra kvällar när jag skriver och du ritar, lyssnar på lp-skivor. Och det är självklart. Jag vet. Jag kan, men jag skiter i det. Du fyller sexton, Elsa. Du och din syster är mina stora kärlekar.




Wednesday, January 02, 2019

I den kalla vinden

Jag vaknar när det fortfarande är mörkt. Vissa dagar somnar jag om. Nyårsafton var inte en sån dag. Upp sex och det var manfall från ett redan litet party. I den kalla vinden. Tjugo över elva orkade jag inte mer, trots trevligt sällskap, sa tack och farväl. Tio minuters cykelväg hem. I den kalla vinden. Längtade efter min soffa. En kopp te och nyårsfirande från Skansen, kanske första gången jag ser det. Men inte ens det. Somnade innan tolv. Vaknade vid två. Då hade jag fått sms från mina döttrar och några andra. Gott nytt år! I den kalla vinden. Ja, varför inte.

Saturday, December 29, 2018

Onsdagsbarn

23e juli är min födelsedag. Jag föddes 1969, på en onsdag, har jag nyss fått reda på. Det är inget jag har glömt. Jag har aldrig vetat det. Men nu vet jag, googlade. Jag kan inte minnas att jag någon gång har undrat över detta. Varför gjorde jag det idag. Jag vet inte, kan inte härleda. Jag läser att filmen Malenka med Anita Ekberg hade premiär i Italien den dagen. Den borde jag kanske se. Annars tänker väl de flesta på månlandningen några dagar tidigare. Så jag föddes in i en ny tid, en helt annorlunda gräsmatta att aldrig lära mej hjula på, precis som alla andra. Så jag är ett onsdagsbarn. På den tiden när jag gick i skolan eller hade jobb, propagerade jag för fyradagarsvecka, att man skulle vara ledig på onsdagar. Allt får sin förklaring, jag ska hedra dej oftare, onsdag. Nu jobbar jag nästan när jag vill, för tillfället varje dag, helger eller högtider till trots. Radiolistan Tio i topp hade sommaruppehåll hela juli 1969, men som etta låg från 28e juni min nästbästa låt med Elvis, In the ghetto.


Thursday, December 27, 2018

Du gjorde inbrott i mej


Vildsvinen vilsna i skogen. Jag skriker ut ditt namn. Ekon mot stupen. Jag lämnar aldrig dej.  Fångas av träden. Den bottenlösa sjön. ”Min bror, min bror, varför har jag övergivit dej.” Jag lägger mej på knä i leran. Såren i strupen.

Du var ännu en som aldrig skulle lämna mej. Dessa krokiga stigar som jag gått. Ett entonigt fågelläte. Klagar över sjön. Kylan kommer nu. I den trädgård som du väljer. Den tysta. Den vilda skogen där jag svälter. Jag var den sista som aldrig skulle lämna dej.

Du var den vackraste blomman. ”Kolla, kolla då!”  Vi drack hemgjort vin på en lekplats. Du var tretton år.  Jag lämnade aldrig dej. En bil hade kört på mej på gatan. Några blåmärken. ”Men var inte avundsjuk!” Du balanserade på en klätterställning.  Du föll ner i en blodig sten. Vi stannade en bil. Jag lämnade aldrig dej. Du gjorde inbrott i mej.




Tuesday, December 25, 2018

årens svårframgrävda skott från höften

(Det är juldagen. Jag brukar skriva en lista om året som gått. Den brukar vara hyfsat aktuell men inte nödvändigtvis att en bok eller skiva kom ut just under året, men att den påverkade mej då.
Det är juldagen 2018. Men det går lite trögt idag. Jag firade jul i Borstahusen igår, med min familj och nära. Det kan vara ett exempel på något för listan
Åren går fortare nu. Jag gick tillbaka till mitt bloggarkiv, tretton år, kollade hur listan såg ut förra året, och se! ett utkast som inte publicerades. Så nu blir det två vaga år för priset av ett. Det blir kanske lite rörigt med kronologin, men herregud, det är ingen självbiografi, det är bara en lek. Håll till godo!) 


årens ...
... föda: blåbär
... föda: fetaost
... föda: ingefära
... glass: Twister
... film: Min pappa Toni Erdmann
... film: Dallas buyers club
... personal i änglasvid: de på Gastro SUS
... konsert: Toni Holgersson och Andreas Söderström, Roots Halmstad (med Windy som tog bilen hem, jag sov på Hotell Mårtensson)
... längre hotellvistelse: Hotell Mårtensson i Halmstad, cykelsemester, Laxvik, Tylösand, Prins Bertills stig, bastu
... bastubad: Sibbarps Kallis med Janne
... bitterljuva återseende (17): Påarp, en mil söder om Halmstad, blåsten, klipporna, havet, naturen där jag vistades i ungefär fyrtio år, krabborna, eldningarna, ensamma stunderna på våren och hösten, bilarnas lampor på vägen längre bort, alla som var på väg, nu ett rivet hus men en tomt och en utsikt som fick mej att gråta, att få visa henne det
... förstagångsbesök: hennes återseende av barndomens somrar, huset i Värmland, cykling på grusvägarna några mil från Arvika, att Värmland kunde vara så väldigt och litet på samma gång, ja, naturen
... onödigt slöseri: tänk lite, måste du verkligen ta bilen
... cykeltips: köp begagnat
... återupptäckt stad: Prag
... retro: Vera Lynn
... socialrealismfeeling: Berit, Hasse Andersson
... svenska ort: Orsa Grönklitt, jag längtar så till dej
... återupptäckt, tilltvingad av fattigdom och tvång: freestyle och blandband
... givande : att vara skrivpedagog i Helsingborg, med invandrarkvinnor, alla skratt och allt jag fick veta från första person och inte från puckon som lyssnar på lögnare i fjärde falska faktaled
... glädje: mina döttrar 
... tv-dokumentär: Harry Dean Stanton - Skådespelarikon
... tv-dokumentär: Bra dagar - Totta Näslund
... Ulf Lundell-citat: "om du tror att du kan klarra allting själv, då har du ett hjärta av sten."
... Pulp-citat: "you think I´m joking, try me, try me, come on try me tonight"
... låt: Bluesen i Malmö, Thåström
... låt: Funky Nassau, Säkert
... låt: 100 dagar, Hästpojken
... platta: Alla känner apan, Avantgardet (plus de första två
... platta: Evig himmelsk fullkomlig, Pelle Ossler
... platta: Centralmassivet, Thåström
... bilfärd: med Janne in till Akuten, alla avdelningar, alla prover och undersökningar som skulle komma, när livet redan hade förändrades det igen, vågskålen, något blir sämre, något blir bättre, och tiden som vakar över det hela
... eviga vänner: bänkarna och havet
... litteratur: Jag fastnar i Love will tear us apart, Jonas Bergh
... litteratur: Den svavelgula himlen, Kjell Westö
... litteratur: Handbok för städerskor, Lucia Berlin
... litteratur: Samarbete med fluga, Lydia Davids
... litteratur: Förtvivlade människor, Paula Fox
... igen och igen: The Stone Roses
... onödigaste: Backyard Babies
... skrivlitteratur: Pavlovs hundar-metoden. när jag hör detta är det jobb, det ska vara musik som jag tycker om men kan, så att jag kan låta den försvinna. Lloyd Cole, Sade, Nick Cave, Leonard Cohen. där har du en bra bok!
... återupptäckt glädje: nu är jag tillbaka! jag skriver som förr igen. jag dras in i det. varje dag, redigera gårdagen, skriva för hand, på lokal, bänk eller bibblan, några timmar vid datorn varje dag, helt inne i tid, men på grund av komplicerade boendesituationer många resor. upp och ner senaste tiden, boende på olika platser, ingen fast rutin, periodvis intensivt, periodvis lågt tempo. nu är jag tillbaka! gör klart den andra boken på mindre än ett år. det är vågskålen igen, något försvinner, något annat kommer. nu är jag tillbaka.
... tackamhet: mamma och pappa
... tacksamhet: vänner
... längtan: boken helt klar. våren som kommer. kanske Spanien. baden med barnen. indisk mat.

Monday, December 17, 2018

den försvunna vinden

de gråa dagarna. jag älskar er från damcykeln jag fått låna. 2x45 minuter varje dag. ner till havet och hundarna och de gråa dagarna. och nästan vindstilla. och långkalsonger. 2x45 minuter. det är vad ett blandband tar i min freestyle. jag har haft några i-pods under nio år. men nu är jag tillbaka till freestyle. alla mina sparade band. det senaste inspelat 2009. några sparade från 70-talet. alla mina sparade cykelrundor. det gråa vädret. stanna. den försvunna vinden. stanna.