Thursday, December 08, 2016

Pumphuset och Akademibokhandeln

Jag hade kanske skrivit böcker om jag kommit från någon annanstans. Men nu gör jag inte det. Jag kommer från Landskrona och Borstahusen. Jag bor i Malmö och det formar mej också. Men jag återkommer alltid till Landskrona.
Igår släppte jag min nya bok i Malmö. Då var en musiker och, ja, faktiskt en trollkarl från Landskrona där, L.T. Fisk. Och den fantastiska Petra Mölstad. De framträdde också. Plus en härlig man från Vimmerby, Thomas C Ericsson som ständigt ger sej iväg för att sprida den goda litteraturen, som alltid kommer underifrån.
För det är från där vi verkar. Underifrån. Vi gör vår grej, vår viktiga grej, vi spekulerar inte, vi tänker inte pengar, vi gör vår grej, men givetvis måste vi överleva. Vi ger er litteratur och kultur som ni önskar fast att ni inte vet det.
Och vi är bra, väldigt bra.
Och det kan väl vara värt någon hundring, eller?
Thomas H Johnsson är en annan sådan figur. Vi har gjort fyra böcker tillsammans. Jag är väldigt stolt över alla.
Imorgon lördag släpper jag min diktsamling jag letar efter halsband på Pumphuset i Borstahusen, Landskrona. Thomas kommer att vara där med vår bok från tidigare i år En sista blues från Landskrona, och flera av mina äldre böcker som ofta rör sej i LA (deckare och släkthistorier).
På söndag finns vi på Akademibokhandeln.
Kom och köp någon bok, vetja, eller bara snacka lite.
Pumphuset lördag 12-16.
Akademibokhandeln söndag 13-15.

Wednesday, December 07, 2016

Släppfest idag!

Jag får säga att det varit några jobbiga veckor med inbrott i lägenheten och förkylning. Men idag är det onsdag och idag ska jag letar efter halsband släppas. Det sker på Poeten på hörnet, Södra förstadsgatan 65 B i Malmö, 19.00.
Petra Mölstad läser dikter.
L.T. Fisk spelar och sjunger.
Thomas C Ericsson läser till gitarrkomp, ur Bokstäverna som också släppts i dagarna på samma förlag: Bokförlaget Megafon som är starkt sammanknippat med Den Blinde Argus.
Jag drar också några dikter från boken.
Det bjuds på vin och underhållning, gratis, alltså. Men ta gärna med pengar till att köpa en eller flera böcker (jag erbjuder även några äldre titlar så att du kan komplettera ditt Jonas Bergh-bibliotek). Betala gärna med kontanter men Swish går också bra.
Hjärtligt välkommen!


Sunday, November 27, 2016

tre stolar bakom dörren

tre stolar framför dörren
jag hinner inte sova nu
jag hinner inte äta
det är obehagligt att bli våldtagen
det är svårt att inte sova
tre stolar framför dörren
det är jobbigt att vrida sej i natten
det är jobbigt att bli rånad
det stjäler en bit av livet
den andra gången brister det
den tredje gör det riktigt ont
tre stolar bakom dörren
jag måste höra när du kommer
det är svårt att köpa en ny dator
att få den att fungera
det är svårt att överleva
det är svårt med ekonomin
jag försöker vara pappa
tre stolar kväver dörren
det finns en frid i att vara författare
att fly till andra historier
det är en rik och fattig frid
när någon har dina nycklar
när du svettas i natten
ett helt liv har jag lämnat ut nycklar
det är obehagligt nu
tre stolar stänger dörren


Tuesday, November 22, 2016

... landa mjukt

... annars lyssnar jag på Frida Hyvönen, när jag inte skriver, fast jag lyssnar ju när jag skriver också, förbluffas över att jag hade den här historien i mej, tänker på lättkränkta bilister, lyssnar på Frida Hyvönen, hur snäva någras tankar kan vara, men inte Frida Hyvönens, Fredag morgon, totalt hudlös och rak och bra och gripande, tänker: se upp! låt inte det bli du, Jonte, läser Förtvivlade människor av Paula Fox i Hylliebadets relaxbassäng eller våtbastun, hur boksidorna blir fuktiga, lyssnar på Frida Hyvönen igen sen, skriver vidare på romanen som jag är så glad för, så att jag blir rädd för att flödet, nä, inte flödet, utan känslan av att storyn är självklar, ska försvinna, saknar henne en stund, är fortfarande kär, försöker få min dotter till fotbollen, simmar, lyssnar på Fredag morgon igen och tänker att ibland kan jag också skriva så, tror jag, hoppas jag, att det drabbar totalt, det är i alla fall mitt mål, och jag tänker på något Rickard sa en gång i början av 90-talet när jag läste en novell för honom i den franska bilen på väg från Västervik,  hur både fri och rädd jag kände mej i den bilen, och på toaletten läser jag Lucia Berlin, Handbok för städerskor, och saknar mitt badkar på Älggatan, att det alltså är vad jag vill bli ihågkommen för, att jag myntat attityden och visdomen: "man ångrar aldrig ett bad", det är vad jag vill att mina barn ska tänka på när jag begravs, och jag ligger en timme i varmbassängen efter simningen på Hylliebadets relaxavdelning, tänker att här borde de stressade bilförarna landa ibland, snacka lite coolt med mej och tandläkaren från Damaskus, landa mjukt, och jag doppar mej i det iskalla och sen våtbastun igen, och jag tänker alltså på vad Rickard sa, om att jag gjorde meningarna för tunga, att allt skulle vara så vackert och viktigt, ungefär, att ibland måste man vila, och det sa Anna också om någon av mina dikter, det blir för mycket, man måste få vila ibland, landa mjukt, och det är konstigt, det är vad jag försökt göra i hela mitt liv, landa mjukt.


Väx upp i det friska ljuset!

En gammal kompis är ilsken på fb. Hans bilkörning är hotad. Eller, det är för trångt på motorvägen mellan Helsingborg och Malmö. Det är alltid synd om bilisterna. Jag skriver: "Åk tåg, cykla." Då blir han arg, då är jag korkad: "Vad fan vet du om mina behov!".
Bilisterna kan verkligen inte se en värld utan deras bilar. Som ska komma fram gratis överallt. Cyklister ska helst mejas ner. Västvärldens bilister verkar vara de mest lättkränkta, hujedamej, om någon andas vägtull eller rimligt för oljan som förstör vår värld.
Jag är så jävla trött på att betala era jävla vägombyggnader, så jävla trött på att andas er skitiga luft, så jävla trött på när ni skiter i högerregeln, för jag är ju bara en simpel cyklist. Så jävla trött på när ni slänger upp era dörrar och jag måste väja och ramlar och stukar foten. För ni måste ju fram, ni har ju bil, er tid är världens viktigaste. Världens tid som rinner ut stör ju inte er, ni lever ju för alltid i er bil.
Ni måste ändra er världsbild.
Ni måste förstår att ni är en belastning.
Kom ut i ljuset! Kom ut i friska luften! Upptäck bussarna och tågen! Upptäck cykeln och benen!
Ja ja, som min gamla kompis så förnärmat skriver: "Vad fan vet du om mina behov ..." osv.
De flesta behov är skapade och går att ändra.
De flesta miljöförstörande behov behöver ändras, och det snabbt.
Nä nä, som jag säger: "Väx upp i det friska ljuset!"

Monday, November 21, 2016

Love Olzon

Love Olzon har kommit med en ny platta. Han gör det ibland. Synd att så få märker det. Han är alls inte perfekt. Men bra. Och alltid intressant.
Love Olzon har alltid varit som min bror. Jag tycker att vi känner varandra.
Jag känner mej som Love Olzon ganska ofta. Jag är alls inte perfekt. Men bra. Och alltid intressant.
Ibland råkar jag hamna i situationer där jag säger: "visst, jag kan vara lektör." Fast det säger jag inte. Jag säger hellre handledare, det tycker jag är ett fint ord. Ord förändras, deras innebörd. Lektör har blivit ett fånigt ord för någon som vill tjäna pengar på att hjälpa halvtaffliga egenutgivare att tro att de kan skriva (alltså: inte alla lektörer, absolut ine, men när marknaden öppnar sej och alldeles för många vill skriva böcker, öppnar sej också möjligheten för oseriösa aktörer, lektörer som inte brinner för litteratur. Ni som brinner, känn er inte träffade).
Du måste alltid måste skriva. Det är den första och enda regeln (sen kommer kunskap, redigerande, tålmodighet och sånt, men det är oviktigt om du inte måste).
Annars kan du skita i det.
Jag är en jävligt bra lektör för den som vill skriva bra litteratur.
För den som bara vill tjäna pengar (eller är så fåfäng att tro att MIN historia är värdefull utan finess), finns det andra vägar att gå.
Ja ja, Love, Bella Ciao var kanske inte ditt mest självklara coverval. Men, som vanligt, jag respekterar dej och tycker mycket om dej. Bra trumljud också.


Saturday, November 19, 2016

så mycket sämre - okunskapen

jag är en gnällig gubbe.
har bara hört danny i dagens så mycket bättre, när han slaktar en låt av lisa som jag tyckt om från första dagen.
all denna skit.
jag kollar ändå på så mycket bättre.
men varför är så många så fullständigt blåsta vad det gäller musik.
varför känner proffsmusiker inte till freddie wadling.
varför vet inte jill vem beppe wolgers är.
varför verkar danny så helt fullständigt okunnig om allt utom den öppna dörr han försöker sparka in på låtsas.
alltså. gör vilken skitmusik ni vill. men ha lite grundkunskap, tack!
det är därför du är dålig, jill.
det är därför du är dålig, danny.
ni har ingen grund att stå på, bara några talangtävlingar, plastcountry och danskurser, och mainstream, så jävla plankad utspädd mainstream.
ett råd till er: äkta känsla!
sen verkar ju tommy vara en lattjo snubbe med skön pipa och feeling. men ändå.
lisa ekdahl kan ni tycka vad ni vill om (jag har gillat henne från början, ärlighet, viljan av att måste uttrycka något), klart bäst i detta sällskap.
little jinder är också bra.
jag tycker att magnus slirar i så mycket bättre.
danny är ett skämt.
jill försöker, men det är ju aldrig äkta tårar, det är ju på låtsas, hur äkta hon än gråter i plagierandet av plagiaten.
såhär är det: om du måste säga något så måste du säga det, annars: håll käften!
(såhär tolkar man för övrigt, på riktigt):

Monday, November 14, 2016

Jag låter bli att förbereda mej

Jag brukar inte förbereda mej inför intervjuer.
Nu blöder jag. Inte för att jag ska göra en intervju. För att jag skurit mej på ett kuvert.
Jag är inte en sån som skiter i vilket.
Men jag har ändå gjort en del intervjuer.
Tidningar, radio och teve.
Jag är ju ingen blockbuster.
Men ibland stoppar nån mej på stan.
Det är unga kvinnor eller äldre kvinnor som tror att jag är häftig eller någon att vårda eller hjälpa. Eller något annat. Jag vet inte. Kanske bara att de tycker att jag skrivit något bra.
Gud! Vad jag tycker om alla som skrivit och sjungit något bra.
Och någon gång är det män som är sju år äldre än jag, som säger: "Jag läser egentligen inte, men, fan, Jonas, du är bättre än Lasse Winnerbäck!"
Det har alltid varit Leonard Cohen och Lou Reed för mej. Men i Sverige har jag vuxit upp med punk och Noice och Ulf Lundell. Björn Afzelius, Mikael Wiehe. Och Ulf Lundell. Och Ulla Billquist och Lill. Och Nationalteatern.
Och Lena Nyman och Bodil Malmsten och Ulla Sjöblom. Anna Lisa Ericsson. Röda bönor.
Och, ja, Ulf Lundell.
Jag minns radiomorgnar med min mamma. Radio Malmöhus. Det är hemma och te.
Jag brukar inte förbereda mej inför intervjuer.
Vissa kanske tror att jag inte är rolig. Oj oj oj, så fel ni har.
Imorgon ska jag till radion och prata. Det får bli som det blir.
Jag tänker att min roligaste bok har titeln Mord.
Sug på den!



under

jag sitter under ett vykort
jag lyssnar på mörk musik
en ensam man på ett fjäll
hans taggiga stil
hans skakiga ord
och värmen han inte kan gömma
några dagar innan han dog
"jag läste din sista
lycka till med nästa"
jag går i hans stövlar i solen
jag försöker vänja mej vid döden
jag läser hans taggiga stil
jag går i hans stövlar
jag går under molnen som hopar sej
då blir vinden plötsligt ljum
hej, Jan, hej