Wednesday, August 16, 2017

ovanför gatan

hur är vädret där i Asien
jag har svårt att sova här
jag vill vara vaken när du är vaken
det var när jag tittade ut genom fönstret
det var hon med en sorts kruka
du vet, blomsteraffären nedanför
jag vill vara vaken när du är vaken
hur är vädret där i Asien
det var mitt i natten det med krukan
kan man skrika genom glasen
kan man sträcka ut den blodiga handen
men måsarna skriker sej in
sen fastnar jag i countrylegender
vad lyssnar du på i Asien
jag skriver för att jag är rädd
jag vill vara vaken när du är naken
så klockan är tre på natten
när hon kastar krukan genom rutan
jag vet rätt lite om blommor
men affären verkar ha ett bra sortiment
jag vill vara naken när du är naken
hur är vädret där i Asien


Saturday, August 12, 2017

Jag fastnar i John Prine

Allt som försvinner i sjön bland träden. Hur råttorna bara försvinner. Hur du inte hinner se.
Ska vi gå dit ändå.
Ska vi våga det vi inte vågar. Där borta kommer broarna med bilarna som kör. Där borta dundrar det. Härinne i mitt huvud. Reser vi ett minne. När allt annat försvinner.
Ska vi låtsas att vi inte hör.

 

Wednesday, August 09, 2017

augusti

där jag brukar bada
det är alldeles tomt
fast en flotte
och några svanar
jag flyter i det havet
medan flygplanen landar eller försvinner

Monday, July 31, 2017

Jag fastnar i Shane MacGowan

Vi åker förstaklass till Köpenhamn. Flygbåten från Malmö. Det är jag och Jonnie. Det är slut på räkmackor.
Jag fastnar i Joe Strummer. Jag fastnar i våra dagar i London. Jag fastnar i Camden Town.
En lastbil kör förbi.
Några liv är förbi.
Vi åker förstaklass till Köpenhamn. Det är 1989. Shane MacGowan är sjuk.
Det är 2017. Shane MacGowan är fortfarande sjuk. Det är något som inte läker.
Jag fastnar i dagarna i Brixton. Jag fastnar som en mus i ett hjul.
Det är något som inte läker. Alla lastbilarna som kränger. Alla liv som krossas och försvinner. Och det här regnet över solen.
Vi åker förstaklass till Köpenhamn. Vi skiter i att äta. Någon slår en flaska i mitt huvud. Jag snubblar till och blöder. Det är inget krig.
Nu kommer kvällen här i Malmö. Jag är mycket äldre nu. Någon släpper en bomb. Jag fastnar i Shane MacGowan. Hans liv är inte mitt.


Friday, July 28, 2017

LA revisited

Jag vaknar tidigt igen. Jag var i Landskrona med mina döttrar. Vi sov hos Windy i Glumslöv. Jag kan känna mej stolt över mina kompisar som slår från underjorden, som är så begåvade, men fortsätter att gå sin egen smala väg. Jag tänker på mej själv. Jag tänker på Stolle. Jag tänker på Sture (Carl-Martin Vikingsson), Thomas. Och Ivan (General Knas) givetvis. Det är alltid härligt att träffa Soffan på hennes galleri. Jag tänker givetvis på Niclas Zander. För honom är det självklart. Men så klart inte utan smärta. Jag minns när dörrarna öppnades, de var inte stängda tidigare, men öppnades. När jag hamnade på Harlekin när jag var arton eller nitton. Att få släppa ut kreativiteten och skita i vad någon annan skulle tänka, att ha sina egna tankar, att inte vara onödig, att inte vara rebell för att vara rebell, för att det finns något jag vill säga, måste säga. Karneval i LA. Sen träffade jag Robban. Han är hantverkare och lite halvfull. Han var polare med Berggren och Gradde och dom, Blomman. Det är en annan värld. Jag tycker om Landskrona men måste därifrån. Jag och flickorna kollade på elvaåringar som åkte skateboard, det var fantastiskt. Men, som vanligt, vi kom hem till Limhamn och det blåste och solen började sjunka, men vi cyklade, men vi badade, som vanligt, det allra bästa. Det är det enda jag lärt mina barn: Man ångrar aldrig ett bad.

Tuesday, July 25, 2017

Jag lyssnar på Peter Perrett

Jag vaknar tidigt igen. Jag lyssnar på Peter Perrett. Jag kom tillbaka till Malmö igår. Min slitna reservcykel stod kvar på Anna Lindhs plats. Packningen fick plats på pakethållare och i cykelkorg, ut på malmövägarna igen, mild vind, nästan medvind, förbi allt det nya. Jag är alltid från Landskrona, men jag har bott länge i Malmö nu. Jag minns när Västra hamnen var vilda marker, arbetarmarker, när hon åkte rullskridskor efter min cykel och vi fick klättra på stenarna för att kunna dyka, strömmarna då som nu, samma strömmar, samma drömmar ... nä, det ser så klart annorlunda ut, där de spelar in teveprogrammet Sommarlov nu, det är klart. Jag kom till Malmö igen, cyklade på mina gator till Limhamn, Sibbarp, bron och iväg, och den sköna fuktiga luften som fortfarande är varm. Jag lyssnar på Peter Perrett, från The Only Ones, det är en annan sorts Lou Reed. Min kompis Niclas Zander har vernissage imorgon. Han ville att vi skulle återförena QK, mitt och Windys gamla band. "Jag är med", sa jag, "du behöver bara övertala Windy ..." Det är ju givetvis omöjligt. Men jag har plockat fram gitarren, lirat några låtar jag skrev när jag var kring tjugo, några stycken är rätt bra. Men det är vernissage imorgon, Björnes galleri i Landskrona, Soffans galleri. Ibland tänker jag att jag borde spela in den där plattan, för att jag vill, för att jag borde ha det fixat när det är dags att lägga skridskorna på hyllan. Jag tycker att det är en skön sommar. Nu har jag börjat vakna för tidigt igen. Och det är inte den typen av sommarmorgnar som du minns i ett tonat pastelljus, men det är ljust och jag lyssnar på Peter Perrett och skriver böcker som river rätt skönt.

Sista dan i stan

Nu sitter jag och skriver i den här lägenheten för sista gången på länge. Det ska hinna bli indiansommar och hösten i blåsten, och vinden i tidiga vintern, innan jag är här igen. Nu har hon åkt till Singapore. Nu är hunden hos en släkting. Jag vaknade tidigt. Igår såg jag på fotboll i Mörby, på Pizzeria Golf. Hammarby vann. Jag skrev en dikt. Eller kort prosatext till min artonde bok (först ska den sextonde och sjuttonde som nästan är klara, komma ut). Jag cyklade på elcykeln i ganska hög fart, över den ganska höga bron, överallt motorvägen, ibland åttafilig. Danderyd har snott allt. De har till och med snott Inverness, det är ett från motorvägen skyltat bostadsområde. Nu vaknar jag tidigt igen. De åkte iväg med taxi igårkväll. Nu vaknar jag tidigt igen. Jag cyklade till Svedenbadet utan tak, där jag räddade en mus från att drunkna förra sommaren, den simmade så dåligt och skräckslaget. Jag simmade 1600. Det är grunt på den grunda delen. Bastubad i ensamhet. Nu sitter jag och skriver och snart skickar jag boken. Bara några smågrejor kvar. Snart lämnar jag den här lägenheten. Bara några smågrejor kvar.
Detta inspirerar mej, är inte Tunström lite snobbig ändå? Han som var så elegant folklig.

Friday, July 21, 2017

Orsa revisited

Imorgon fyller min flickvän år, och jag i övermorgon. Det firade vi genom att rensa undan saker, ner i källaren, dammsuga, svabba och tvätta fönster inför en längre resa. Sen skulle vi äta middag på trevliga Restaurang Småstad i Bergshamra, Solna, italian feeling. Det var fredagsmys. En härlig blandning av folk. Och jag har väl berättat att vi varit i Orsa tre gånger på ett år, att vi blivit semidalkulla och dalkarl. Så det var ju den bästa födelsedagspresenten vi kunde få, när Kalle Moraeus klev in på uteserveringen och tog bordet bredvid oss.