Wednesday, April 08, 2020

John Prine

John har kilat vidare
Han skulle nog aldrig skriva så
Delar av hans sång, fantastiska sång, Lake Marie, är det starkaste jag hört
Och så mycket annat
Farväl, John


Sh!

Jag lyssnar på musik
Lite kallare idag
Jag vill tillbaka till velvet och lou
Känslan jag hade när jag skrev om charlotta
Korkat egentligen
När jag borde bli lättsam
När jag borde jaga lätta pengar
Men jag funkar inte så
Livet funkar inte så
Så jag lyssnar på sh!
Så jag skriver om död, otrohet och hiv

Tuesday, April 07, 2020

På trappan

Jag sitter på en trappa till ett hus jag en gång ägt
Det är solen, det är katten, och jag
Och ett glas proviva
Och de nya grannarna
Jag tänker på svenne berka
De har rivit hans uterum
Inget mera dansband, ingen 60-talsmusik
Du träffas alltid av nya vindar
Tills du inte träffas alls
Livet är konstruerat så
I min äldsta dotters rum
Bland klänningar och konst
Ligger böcker jag skrivit, kvar

Friday, April 03, 2020

Kebab

Jag tycker mycket om turkisk peppar. Jag vet inte varför det heter turkisk peppar. Jag bryr mej inte heller. Men ibland kan jag noja in på allt om något. Förr om golfspelare. Idag mer om skådespelare, musiker, författare. Eller om vad som helst som vid vissa tidpunkter fyller min hjärna, mina drömmar, allt. Jag åt min första kebab i Malmö på 80-talet. Jag var på utflykt, bara mamma och jag, om jag minns rätt. Så förbluffande gott. Den starka såsen. Sen blev det något av en grej (i alla fall i mitt selektiva minne), när vi åkte till Helsingborg under höstarna och vintrarna, för att ta sprutor, injicera det vi var allergiska mot, pollen, när det var off season. Sen åt vi kebab. Och lyssnade på mina blandband i bilen. Och jag slapp skolan som jag inte trivdes i.

Wednesday, April 01, 2020

Socker

"socker, ge mej socker"
Jag glömmer aldrig det
Duvorna som undrade
Hennes raka hår
Hennes tunna kropp, skakade
Hon hade en bror i Ystad
Han var hiv-positiv
Hon pratade ofta om honom
Deras uppväxt i Vimmerby
Hon var äldre
Han var skör
Han var rädd: "jag dör"
Hon skulle betala en miljon
Hon pekade upp mot skyn
"där är livet, där är fåglarna
Sen dog hon i en attack
På en nerpissad station

Saturday, March 28, 2020

Har påven en lustig hatt

Ännu en tidig morgon. Solen stiger senare, går ner senare. Det gillar jag. Lyssnade på Jimmie Åkessons tal till nationen. Vilket jävla dravel. Självklarheter tillsammans med populistiskt skitsnack, och, (skiter björnen i skogen?) jodå, så kom han in på bistånd till utsatta länder. De ska bort, allting ska bort, som KDS:are Lindeman sa. Jag blir så trött på människan Jimmie (för han är väl människa?) och hans väljare (för de är väl också människor?) och deras omänsklighet, deras förakt och deras sugande efter lättköpta poänger. Jimmie klandrar regeringen för att inte ha förutsett Coronaskiten, undrar hur det hade sett ut om han och hans fascistpolare hade skött saken. Tro mej, SD-puckon, det hade inte funkat alls. Jimmie och hans skitsnack: "jag ska tala direkt från hjärtat", som en mekanisk idiot, och det köper ni. Jag säger bara: Lär er läsa en god bok och förstå, lyssna på bra musik.




Systrar

Jag har många systrar
Att bry sej om
Att bli ombrydd
Vi pratade om det igår
På bänken i solen
Att vara 50 år
Att jubla för att det är vår
Vi gjorde det i Lund
Vi längtade till havet
Vi läste Bodil Malmsten och Sture Dahlström
Vi försökte förstå
Vi läste om Wooster
I solen, alltid i solen
Vi var lyckliga då
Hon hade ett hårband
Hon var konstnär
Vi älskade varandra
När jag hade permis från fängelset
Stötte vi på Sture på restaurang Spisen
Vi var stumma då

Friday, March 27, 2020

problem

jag måste bara säga
jag är trött på problem
läser Landskrona BoIS historia
datorn trasig igen
jag har en bok i mej
den får inte komma ut
jag är så trött på problem


Wednesday, March 25, 2020

Jag kyste henne våldsamt

Jag var elva år, mitt pojkrum, havet utanför. Jag hörde den första gången på Poporama eller Discorama. Jag hade en klockradio med bandspelare, spelade in. Det var domedagstider, kärnkraft och kärnvapen, Det kalla kriget. Det vi upplever idag är inget nytt. Kriser kommer och går. Det är som livet, upp och ner. Jag minns den dagen. Jag skrev i min anteckningsbok: "tjugoen vita svanar idag, ser jag från mitt fönster." Kaj Kindvall var programledare, Anders F Rönnblom sjöng ut smärtan och rädslan, utan att skriva någon på näsan. Nu skiner solen igen, Det verkar blåsa lite mindre kallt. Jag är lite snuvig, det skyller jag på allergi och inte Corona. Det blir en bänk, Lucia Berlin och min skrivbok. Man går sin egen väg, den man måste gå. Annars kan man lika gärna skita i det.