Friday, August 23, 2019

den här solen

den här solen, min älskling, är vad vi fann.
gatorna är skitigare nu.
den här solen, när du sprang.
jag träffade honom igen. mannen med fiolen,
jag undrade. han som går runt och samlar burkar.
han tittade upp mot solen. "jag lever bara livet,"
den här solen, min älskling, du döljer dej för den.


Friday, August 09, 2019

Bilder av dej

Jag skrev en låt en gång, Bilder av dej. Den handlade om en särskild ung kvinna som jag var ihop med i det tidiga 90-talet. Vi är fortfarande goda vänner. Vi umgås. Våra barn umgås. Men den låten kan översättas till flera passager i mitt liv. Till flera relationer. Allt bygger på att jag och min storebror satt i en liten Toyota när han just tagit körkort, jag tryckte in ett kassettband, The Cure, Killing an arab (nej, det är ingen rasistiskt sång, ni puckon som vill se sådant överallt, och då menar jag inte ni som tror att det är rasistiskt, utan de som tar varje chans att själva vara rasistiska, ni är för många), som stammar från Albert Camus` Främlingen, en av världens bästa böcker. Min brorsa sa: "Är det en ny låt ni skrivit", alltså Windys och mitt band The QK´s. Jag blev något smickrad men blev tvungen att erkänna: "Nej." Jag skrev Bilder av dej efter att ha varit fullständigt kär ett längre slag, blivit fullständigt knockad av Pictures of you med The Cure. Det finns ett antal människor i ens liv som man aldrig blir av med, föräldrar, barn, syskon, vänner, och gamla flickvänner. Det är bra tycker jag. Jag är glad och tacksam för att jag har god kontakt med dem jag har hållit av och alltid kommer att hålla av.


Thursday, August 08, 2019

Peps

Det finns många människor jag högaktar. Märta Tikkanen, Birgitta Stenberg. Reni i Stone Roses. Flera vänner och människor i min familj. Klas Östergren. Och många många fler. Frågan är ändå om inte Peps Persson är den jag högaktar mest. Det sägs att Clabbe af Geijerstam hade ett teveprogram där Peps skulle spela Onådens år. Clabbe bad Peps att inte sjunga kukar. "Men dom är ju kukar", sa Peps och vägrade ändra på texten. Onådens år. År efter år.



Saturday, August 03, 2019

Pär och Lasse

Jag tänkte skriva om Pär Hansson. Han är poet och en kär vän till mej, även om vi inte träffas så ofta. Hans senaste diktsamling heter Kajak och den är förbannat bra. Jag återkommer till den ständigt. Den är så rik.
Och sen vill jag nämna Lasse Berghagen, han har betytt mycket för mej.
När jag framträdde på Arvikafestivalen år 2000 träffade jag Pär, jag visste vem han var men det var första gången vi träffades. Efter uppläsningarna fick vi sova i en gympasal. Det var natt. Vi var något berusade och Pär, som är en fysisk person, tacklade mej när vi spelade basket, jag ramlade och bröt nyckelbenet. Det var sådär. Men det var en sjyst tackling, ingen skugga ska falla över Pär.
Lasse Berghagen har jag bara träffat en gång, då var jag sex eller sju år. Det var på Kronprinsen i Malmö. "Är det din grabb det här", sa han till mamma, och la en arm över min axel. Mamma tog ett foto. Jag har det någonstans. Jag kan fortfarande beröras av några av hans sånger, jag har fört dem vidare till mina döttrar.






Friday, August 02, 2019

solen försvann

solen försvann. vintern vann. handskarna blev alldeles våta.
vintern var grå. jag såg dej då. tillsammans med en kråka.
vad tänkte du på. stenarna. eller allt vi gjort, vi båda.
du kom och försvann. vem var det som vann. var det ingen eller var det båda.



Tuesday, July 30, 2019

Att vara fattig

Att vara fattig. Att vara ledsen. Att vara orolig. Att vara desperat.
Jag märker försent att jag kör över glassplitter efter festprissarnas hamnfestival i Limhamn.
Det enda jag tänker, nej! inte punka nu också.
Jag har en del mat, efter hjälp från en vän. Men jag har inget för extrautgifter.
Sanningen är att jag har bara skulder.
Jag träffar människor som är snälla och trevliga. Vi har intressanta samtal. Jag får höra att det är fantastiskt vad jag åstadkommit, ibland. Sjutton böcker. Redaktör för flera antologier, hundratals tidningsartiklar.
Sanningen är att jag har bara skulder.
Jag har inte levt ett perfekt liv.
Men att jag skulle hamna här.
Det trodde jag aldrig.


Friday, July 19, 2019

Femtio år, vid fiskehoddorna.

Jag fyller femtio på tisdag. Det känns lite konstigt. Visst är jag något sliten, men ung, tänker jag.
Jag har hängt vid de där fiskehoddorna mellan småbåtshamnen i Limhamn och Sibbarps kallbadhus i tjugofem år. Suttit på någon av bänkarna, läst och skrivit.
Jag har inte mycket pengar för tillfället. Egentligen hade jag tänkt ordna en stor fest, men det funkar inte. Jag har inte råd, helt enkelt.
Så på tisdag kommer jag att sitta på någon av bänkarna vid de där hoddorna, ha picknick. De som vill komma är välkomna. Från klockan sex sådär.