Monday, March 18, 2019

Boksläpp på Limhamnsbiblioteket (6/4, 12.00)

Vi var en liten familj som flyttade till Limhamn på våren 2005. Först bodde vi på Järnvägsgatan, nära gamla färjeläget, som kallades Gula faran. Det var tydligen där man hade för- och efterfester, före och efter Dragörturandet.
Nu bor jag på min fjärde adress i Limhamn.
Jag trivs här. Havet, fiskehoddorna, alla badplatserna, kallbadhuset, bänkarna, den lilla staden i den stora staden (Malmö), och det tar bara tjugo tjugofem minuter att cykla in till Möllan.
Det finns så klart människor jag tröttnar på, att höra deras litanior om tiggare och invandrare.
Det finns också en irritation över alla som kör sina stora bilar överallt och liksom skiter i trafikregler när det gäller en cyklist.
Men det är en sjyst blandning i Limhamn. Som Landskrona och Borstahusen i ett.
Och jag trivs i Limhamn. Jag tycker om att ha mina stamställen, allt från krogar till min cykelkille, Robban, och bokhandeln. Ostaffären. Och bibblan.
Just det! På lördagen den sjätte april kommer jag att släppa min nya bok på Limhamnsbiblioteket, klockan tolv. Det blir kaffe och kakor, uppläsning och snack om boken. Signering och försäljning. Du är hjärtligt välkommen!




Wednesday, March 13, 2019

komma här och komma

när vi flyttade till Vollsjö, till huset med tio rum, krävde jag två saker, en moped och en motionscykel, det fick jag köpa, vi hade även en bil, men jag har ju inget körkort, och en dotter på fyra månader, jag hade min egen lättölspub, den påminde om en vitkalkad grekisk taverna, elda i kaminen, ta på sej en cowboyhatt, jag har sökt stipendium till Aten igen, har varit där två gånger, jag har också fått en ny motionscykel i för tidig 50-årspresent, den var svår att montera, och lite sämre än den gamla som rostade sönder på en balkong, men den nya funkar, jag tittar på youtube-konserter och cyklar, men mest gillar jag att cykla ute, men det är en annan ansträngning på motionscykeln, ett komplement, i Vollsjö var det underbart att cykla, upp till bibblan med mängder av böcker om och av Sture Dahlström och Piraten, ibland cyklade jag förbi Dahlströms Heingeborgen bara för att få känslan, och vi tog bilen till Kivik och gick förbi Piratens gamla hus, ner mot hamnen, eller upp till Pomona Inn, men jag cyklade bland gårdarna, grusvägarna, men alla hundar som skällde, jag blev biten av en, och då kom rädslan, då kom motionscykeln, jag hade ett rum med bara en bandspelare och cykeln, spelade in speciella band med fartiga låtar, jag kallade dem manickband, jag kallade cykeln för manicken, och att titta ut genom fönster och känna att man ändå färdas. 


Thursday, March 07, 2019

Himmel över Berlin

Kollar på Himmel över Berlin. Igen. Ska bli kul att se hur jag reagerar idag. Så tycker jag, att man läser om böcker, ser om filmer, när man blir äldre och förändras, ser vad de ger en den här gången.
På den tiden. Då hängde vi i replokaler i Alléskolan i LA, hade en teve i vår lokal, drack glögg från kaffebryggaren och höll paus för att se på Fem i familjen och Smash, en väldigt liten teve. Hängde på billiga krogar där vi fick spela ibland, krita ibland, såg på filmer i små lägenheter.
Då var det musik. Nu är det musik. Då var det skriva. Nu är det skriva.
Så jag åker tillbaka till LA igen, 30/3, en lördag klockan två, för att berätta om min nya bok, läsa ur den, och prata om några andra av mina böcker. Museets Café Nell Walden. Du är välkommen.
Nu ska jag kolla vidare på Himmel över Berlin.

Sunday, March 03, 2019

till tack

du stod alltid bakom mej
även när jag inte föll
du stod alltid bakom mej
som vi kunde skratta
som vi kunde prata
som vi kunde lyssna på lokalradion
skånska orter och ord
de där dagarna med sovmorgon och te
som vi kunde äta kebab i Helsingborg
på väg till sjukhuset på åttiotalet
i bilen med Eldkvarn, sprutor mot allergin
när kebab var alldeles modernt
du stod alltid bakom mej
du kom till fängelset
jag var tjugo år
du hade hyrt en teve
du stod alltid bakom mej
vi hade våra duster
vad är ett liv utan duster
du stod alltid bakom mej
jag önskar att jag kunde lindra dej
suga bort din ångest
som du sög bort min
du stod alltid bakom mej
jag kommer alltid att vara skyldig dej


Rapporterar

Jag cyklar mina rundor. Lyssnar på låtar i min freestyle. Tackar för det milda vädret.
Jag lyssnar på Magnus Lindberg. Tycker verkligen om den nyss avlidna sångaren, närheten.
Jag tänker mycket på dej.
Jag tänker rätt lite på hur man skriver, det är en av få saker som jag kan, det är begåvning och en jävla massa träning, det går på känsla och en kunskap i ryggmärgen.
Du måste lära dej hantverket, annars kan du skita i det.
Om du kan hantverket räcker det med tre ackord, fråga Lou, fråga Magnus, om du är i himlen.
Jag tycker mycket om att bo över vägen och lyktorna. Jag ska köpa en motionscykel och titta ut och lyssna på Avantgardet och Blondie när jag svettas.
Jag tänker mycket på dej, och dej och dej. Jag önskar att du får fortsätta dansa.
Jag ska fylla femtio år. Det är någonting utanför mitt förstånd.

Tuesday, February 26, 2019

Magnus Lindberg, den vackert sargade

Konstigt. Sorgligt. Jag visste inte att Magnus Lindberg släppte en platta förra året. Fick veta det idag. Lyssnade på den medan jag satt och skrev. Jag har alltid gillat hans hesa närhet, äkthet, värme, ilska ibland. Ett engagemang utan plakat, en medmänsklighet. Så pausar jag i skrivandet. Läser Expressen på nätet. Magnus Lindberg är död. 66 år blev han. Jag får en känsla jag fått några gånger de senaste trettio åren eller så: Jag skulle vilja träffa Magnus, prata med honom, han verkar vara en fin och komplicerad människa. Nu blev det inte så.

Sunday, February 24, 2019

Erbjudande!

Här är några recensionsutdrag som behandlar min senaste bok Jag fastnar i Love will tear us apart. Den kom i april -18. Jag har sju ex kvar. Den är ett ypperligt substitut i väntan på min nästa bok som kommer i mitten av mars.
Hundrasjuttio spänn, då ingår frakt och signering.

"Oavsett vad som hänt på riktigt och inte så sugs jag helt med i den balanserade rörelsen orden beskriver. Texterna skapar sin egen autonoma värld som förtjänas att upptäckas av flera läsare." Sydsvenskan

"Bergh har en stil som är helt hans egen. Jag vet inte hur han gör med språket, men det bultar och kränger av den medkänsla som kommer av att han vet hur det känns att krascha med sår och sprickor inuti. Han omfamnar sina karaktärer med ord som skildrar dem både från utsidan och insidan, fast samtidigt. Det är solidaritet, att se en människas äkthet, att ge röst åt dem vars röster sällan hörs.” Livsmedelsarbetarförbundets tidning

"Det formmässiga navet i omkvädet jag fastnar i, följt av namnet på en låt eller artist, skänker hopp: i konsten kan kraft och skönhet vackert utvinnas ur oförlöst sorg." Btj

(Det går givetvis utmärkt att förbeställa den nya boken också, Uppför backen baklänges. Eller någon äldre bok, som jag kanske har ett ex kvar av.)


Thursday, February 21, 2019

Gruppterapi

Idag var jag för första gången på gruppterapi. Jag har gått i terapi rätt många gånger under årens lopp. Herregud, jag är snart femtio och ingen perfekt människa. Man kan behöva lite hjälp ibland. Jag har förvisso varit på några AA-möten, men inte i gruppterapi. Jag vill egentligen inte gå i gruppterapi. Jag vill att det bara ska vara terapeuten och jag. Men man måste ju våga prova något nytt. Och det kändes bra, inspirerande och givande. Var inte rädd för terapin, hur frisk du än tror dej vara.


Stolpar

Du är ett naturbarn.
Du är självklar.
Du går i gruppterapi.
Du tycker om att cykla nu, när det börjar mildras.
När det börjar mildras.
När det börjar mildras.
När du ibland inte kan se himlen i dimman, men känna den.
När du önskar att du någon gång hade kunnat spela fotboll.
Att du inte snubblade den gången när TV4 spelade in.
Det var i Tyskland.
Du längtar till Hamburg.
Till det inställda nattåget till Paris.
Du är ett naturbarn.
Du är självklar.
Men du går lite långsamt.
Men du går. Du cyklar. Du suger i dej luft.