Monday, February 20, 2017

Alla hjärtans dag

Den här solnedgången i februari. Så stilla. Hur det stormar i mej. Drömmarna när jag inte sover.
När jag inte är vaken.
Jag lyssnar på Tom Waits. Hold on. Och cykeln har punktering. Jag försökte använda hennes mörkröda. Hon är kortare än jag. Smartare. Hon är inte här. Det gick inte. Jag försöker se med hennes ögon.
Jag har cyklat hit. Den här solnedgången. Jag har en annan cykel också. Och ett billigt rött slanglås. Som var dyrare än cykeln som är vit. Jag kanske känner hopp.
Jag har inte ätit. Jag ska köpa blåbär och jordgubbar.
Det är Alla hjärtans dag. Jag fick en teckning och en kram i morse. Hon är nio år. Klockan var tjugo över sju.
Jag lyssnar på Tom Waits. Hold on. You got to hold on.

Teknikens dumskalle

Jag köper saker för att de ska funka. Jag köper en dator för att skriva på den. För att glo på Youtube och svtplay. Jag är helt onyfiken av ny teknik. Vill inte lägga tid på att lära mej hur datorer fungerar. Jag vill bara att de ska fungera. Därför är det bra att jag mestadels ägt begagnade datorer (och jag går bara i begagnade kläder, förutom kalsonger, nåja, några har jag fått av min brorsa). Jag tycker inte om nytt. Jo, nya böcker. Nya skivor. Ny mat med viss urskiljning. Så hade jag inbrott. Så köpte jag en ny dator. Fick hålla på, installera och skit, bli irriterad. Det handlar om tid. Jag vill lägga min tid på saker som jag vill lägga min tid på. Jag kan vara lättstressad och lättirriterad när jag inte förstår. Jag kan vara hur lugn som helst när jag cyklar, simmar, läser en bok, sitter och lyssnar på musik och skriver. Ja ja. Datorn pajade efter 2,5 månader. Sen har jag fått stå i telefonköer och blivit arg och klyddat hit och dit. Sen blev den rebootad. Får göra om hela skiten igen. Om jag kom ihåg hur jag gjorde förra gången? Nix. (Och så var jag några dagar i Spanien.)

Sunday, February 05, 2017

hur du aldrig kommer ut

gallret som du fastnar i
du vill skydda fönstret
en gul bil utan skyltar
hur det duggregnar hårt på Möllevången
"hon ville ju inte leva!"
du lever i en långsam polisfilm
hur duvorna äter en död råtta
du gick där med din dotter
nu är hon på Emporia med hamburgare
någon skakar en våt mugg av papp
där föll en regndroppe ner
gallret som du sover i
"hon vill ju inte leva!"
du ser hennes gråa ansikte
"vad ska man göra då!"
hennes smala drag
du fastnar i Stolen property
hur du aldrig kommer ut


Wednesday, February 01, 2017

Lägesrapport, februari -17

Det har blivit februari. En tid åkte jag till Spanien både två och tre gånger om året. Ännu tidigare var det Portugal. Jag har mindre pengar nu. Det är så grått nu. Jag gillar staccato. Jag gillar när det böljar och liksom bara fortsätter, kommer tillbaka och fortsätter och att inte sjunka, inte hamna för långt under. Jag lyssnar på L.T. Fisk. Han drar slipstenen bra. Och det har blivit februari och jag märker inte det, men jag kan inte låta bli, att känna att det är våren som kommer, någonstans, bakom en annan krök. För en vecka sedan fick jag en större summa pengar än jag hade räknat med, och det är korkat, men jag bokade flyg till Malaga, jag längtar efter att ptomenera fram och tillbaka och lyssna på musiken, stanna på ett café, läsa och skriva, promenera och doppa mej i det kalla Medelhavet, träffa mina gamla platser igen. Min plan för året är att skriva klart romanen och diktsamlingen, sen hoppas jag att Thomas och jag får loss pengar till vårt roliga och intressanta och allvarliga projekt.


Saturday, January 28, 2017

det är ett stillsamt glidande ifrån

det är ett stillsamt glidande ifrån
när vår älskade sjö ligger stilla
du vill ro
men du orkar inte nu
men dundret som ligger bakom
skarvarna som skiter sönder träden
vi är i båten som läcker
du är lugn, jag kollar min flytväst
jag känner mej alltid under
en blå himmel med mörka moln
du vill ro
men du orkar inte nu
eller åt ett annat håll
alla vackra fåglarna du älskar, de jag aldrig får möta
du stänger dina dörrar
en blå himmel med mörkare moln
jag suger i mej vårt sista lugn
en åska tar sej ner
dunkar mjukt i mitt huvud
det är ett stillsamt glidande ifrån



Tuesday, January 24, 2017

Jag fastnar i Sade

Julgranen utanför fönstret. Jag glömmer januari. Vinden står alldeles still. Det är en mjuk melodi.
Jag fastnar i åttiotalet. Jag minns isen över stenarna. Hur hela havet sjöng. Våra kalla skridskor.
Jag fastnar i Smooth Operator. Jag fastnar i Sade. Jag fastnar med stöveln i cykeln. Det gröna blir alldeles svart.
Ibland är det alltid natt.
Jag kan vakna klockan fyra. Jag kan längta till Paris. Jag kan gå i femtiotalet. Jag kan gå på glada människors vis.
Minns du våra varma skridskor. Minns du hur isen sjöng. Minns du hur vi fick vara små och vilda.
Julgranen utanför fönstret. När vinden friskar i. När den faller genom rutan. Och en igelkott rusar fram.
Jag vill glömma januari. Jag vill till sommaren. Jag vill till våra vykort. Jag vill landa i det mjuka. Minns du igelkotten mosad.


Tuesday, January 17, 2017

Jag fastnar i Röda bönor

Den här dagen gör asfalten grå. Hon väntar på bussen. Längre bort stannar ett tåg.
Jag kommer aldrig över.
Har jag allt jag behöver.
Jag fastnar i Röda bönor. De kallar på mej. Hela vägen från sjuttiotalet. När mormor och morfar bodde i Lund.
Jag säger: ”Stanna en stund! Var kvar hos mej, mormor! Förklarar allt jag aldrig förstod!”
Hon som väntar på bussen är kvar. Hon har en fuktig kappa. Regnet faller som spik.
Tåget stannade på stationen. Det var sjuttiotalet i Lund. Mormor var sen. Andades snabbt. Min bror höll min hand. Sen matade vi fåglar i Stadsparken.
Alla måste få mat.
”Alla måste få mat”, sa mormor. Sen gnolade hon en sång. Vi ska gå hand i hand genom livet du och jag. Morfar var redan död. Mormor höll min vante.
Kvinnan stampar på stället. Hon vet inte att bussen är inställd. Jag fastnar i Ulla Sjöblom. När hon sjunger om den ensamma mamman.
Jag fastnar i Röda bönor. Det ska bli slut på rumban. Det börjar långsamt klarna. Det ska bli början på något nytt.


Monday, January 16, 2017

Jag fastnar i Elvis Costello

Jag cyklar förbi blommorna och ljusen. Där dog pojken. Solen skiner.
Jag fastnar i Elvis Costello. Jag känner hur vinden blir varmare.
Jag cyklar genom Pildammsparken i Malmö. Någon har sprejat på asfalten. "Jag älskar dig, Louise." Jag cyklar alltid här. Jag faller som i bomull här. Ser löven ändra färg.
Vi cyklade till cirkusen i tio år. Jag saknar den tiden. Äta satsumas i det stängda caféet. Min lilla yngsta dotter. Att stanna vid barnsadeln. När hon aldrig ville vakna. När hon aldrig skulle ramla. Rädslan för trapetsen.
Det är på förmiddagen en måndag. Jag lyssnar på Elvis Costello. Där dog pojken. Jag är vid blommorna och ljusen. Jag måste stanna. Jag andas stötvis. Att förlora ett barn.
Jag flyger till tjugoandra våningen. Jag ser min blåsiga stad. Jag som avskyr vinden. Där blev han skjuten. Där dog hon genom bilens ruta.
Men där blev jag kär. I ett fönster med en cigarett. Några ostar och rött vin. Jag skulle bara gratiskopiera dikter. Men det var fest. Mitt blandband med Elvis Costello.
Jag glömmer aldrig hennes ögon. Jag vill ha mina barn för evigt.