Monday, October 30, 2017

regnet blir min vän

jag gör regnet till min vän
som att döpas om och om igen
som fåglarna som dyker
att hela tiden bli våt och byta kläder
jag har sällan råd att köpa nya kläder
jag tycker ändå inte om det nya
jag lever utomhus, jag lever i väder
som att döpas om och om igen
jag köper kyckling till min dotter
hon cyklar själv till fotbollen
jag skulle vilja krama världen
jag har håliga gummistövlar och våta kläder

Monday, October 23, 2017

jag är hos dej ändå

du är den enda fågel jag kan höra
jag har sett in i dina ögon
du är den enda människa jag kan röra
du är den enda som inte flyger iväg
där går den döve mannen
han bär en självlysande väst
han ägde en motorcykelfabrik
han har en apparat i sitt öra
han ställer in volymen med sin telefon
jag träffar honom alltid vid småbåtshamnen
han går ut till sin sålda båt
det regnar, en trut sitter på en lykta
det är du som sitter i ljuset
det är jag som är ensam och våt
som en viskning kan jag höra:
"jag är hos dej ändå"

Sunday, October 22, 2017

Jag fastnar i Dan Turéll

Det strålar stjärnor i hösten. Det blåser inte idag. Du är inte hos mej nu. Båtarna är upplagda på land.
Det strålar från Köpenhamn. Det är mörkare nu. Där är en ensam mast längst ut på piren. Det gungar inte idag. Du är inte hos mej nu.
Du brukade prata om båtar. Du pluggade till dej något certifikat. Du har aldrig seglat. Jag blir sjösjuk av stillheten här. Jag cyklar förbi ett träd. Det är galet röda rönnbär. Jag blir galen av giftet här.
Det blåser inte i kvällen. Det är tågen över bron. Det är hålet i skon. Det är att jag tänker på Köpenhamn. Jag känner inte dej i det våta.
Vi gick på Istedgade igår. Hon var en bibliotekarie från Bröndby. Jag var inte kär i henne. Jonkarna drack öl utanför det stängda härbärget. Vi passerade en indisk restaurang på hörnan.
"Vi spisede der i aften." Hon hade en glugg mellan framtänderna. Jag visste inte varför hon ville följa mej till stationen. Jag var inte kär i henne.
"Där låg en bar på åttiotalet. Där hängde Dan Turéll."
"Jeg elsker Dan Turéll!" Sen tog jag tåget hem.
Det strålar stjärnor i höstens himmel. Det är söndag. Båtarna är under presenning. Allting måste slipas. Hålen måste tätas. Du är inte hos mej nu.
Svanarna flyter när de sover. Jag cyklar för att inte sjunka. Jag tittar upp mot himlen. Jag blir sjösjuk av stillheten här. Du är alltid hos mej nu.

Thursday, October 19, 2017

Varje torsdag

Varje torsdag håller jag i en skrivarkurs för invandrarkvinnor. Det är inte helt enkelt men det ger mej oerhört mycket. Jag har hållit i skrivarkurser förr, jag är utbildad skrivpedagog. Men det är inte mitt huvudämne. Jag vill egentligen bara skriva böcker, och ha några uppläsningar ibland. Men jag lär mej så mycket. Idag var tåget till Helsingborg försenat. Jag blev försenad. Och redan när jag cyklade från Limhamn till Triangelns station var jag trött och sur, sovit för lite och regnet. Jag brukar jobba på nätterna. Jag tycker inte om att gå upp klockan halvåtta. Men det är en sådan glädje på den här kursen. Och idag var det många som skrev om Bagdad. Bagdad, tänker vi västerlänningar, är krig. För flera flyktingar är det sorg och saknad, att inte kunna komma tillbaka till den plats de älskar. Det finns en missuppfattning bland de många svenska rasisterna, att folk flyr för att bli rika i Sverige. De flesta flyr för att de måste. De lever i en ständig saknad, efter föräldrar, vänner, män, fruar, barn, platser de tvingats lämna. Du, svennerasist, skulle ha hört de historier jag fått höra. Att leva utan sin man i åtta år, för att han var tvungen att fly, för att man inte har råd att följa efter, barn som mister föräldrar. Sen kommer de äntligen hit och får återförenas. Och de gör väldigt mycket, för att försöka anpassa sej till det nya landet, för att det är sådana människor de är, och starka och stolta. Samtidigt som de bara längtar hem.


Saturday, October 14, 2017

som att allt är underbart

som att jag sugs in genom dina läppar
om det är längtan eller var
men att det brinner
jag ser en man i kalsonger vid din sängkant
som att kalsongerna ska åka av
som att kristallerna ovanför gatan
som att allt som var underbart
som att allt det viktiga försvinner
som att ... du breder ut ditt leende
det är det mjuka jag längtar till
som att jag sugs in genom dina läppar
som att allt är underbart


Wednesday, October 11, 2017

Kulturnatten LA, Galleri Björne, fredag, 18-22

Jag kommer med min sextonde bok i början av nästa år, då blir det halabaloo. Men redan under Kulturnatten på fredag kommer jag till Landskrona för att prata om mina böcker och signera, kanske läsa ur dem. Det är hos min kompis Soffan, Sofia Björne på Galleri Björne, Gamla Kyrkogatan 21. Det börjar 18.00
Det rätt många landskroniter som hör av sig då och då och vill köpa mina gamla böcker, särskilt de som handlar om stan, därför tar jag med mig några ex av olika titlar och kånkar dem på tåget från Malmö. Jag är ju ändå på Kulturnatten varje år, som "artist" eller publik.
Flera böcker är slutsålda, men jag kommer att ta med mig, och prata om b la den senaste diktsamlingen Jag letar efter halsband, och några av Bluesböckerna som jag gjort med fotografen och kompisen Thomas H Johnsson, samt Deckaren Mord som till viss del utspelar sig i Borstahusen och Landskrona, och genombrottsromanen Och fortsätta vidare bort som på ett personligt sätt skildrar människor från Landskrona under mer än femtio år.
Blir det läge kanske jag läser lite ur böckerna, men annars blir det bara samtal och lite business, det blir alltså på Galleri Björne. Soffan som har galleriet och jag är gamla kompisar, jag har till och med skrivit en roman som till stor del bygger på historier som hon har berättat, även om jag sen förvrängt dem, boken heter En sång för Sonny och Karola, men den är slutsåld, den får du leta upp på bibblan, eller som e-bok hos Wahlström & Widstrand.
Jag har några andra böcker också, Sju månader, Alltid denna förbannade jaktTill Killor with love (noveller), På väg till Charlotta Anderson (sista delen i Landskronatrilogin), kommentera här om du är intresserad eller mejla jb23@spray.se, så tar jag med dem också, men jag orkar inte bära hur mycket som helst.

Tuesday, October 10, 2017

förnärmade, kränkta och ilskna

blåsten nu
hur den tar över flygplanen
allt som vinglar
kommer du med
jag cyklar på min stulna cykel
den rullar rätt bra
alltså, där flyger en albatross
jag har stulit så mycket
jag har förlorat
han pratar om Syndikalisterna
han har sitt ärr i pannan
jag tänker på Fogelström
Stockholm på artonhundratalet
i Limhamn pratar man om bilarna
om de nya husen
om att alla måste ha bil
om att varje familj måste ha bilar
om ingen plats för någon annan
jag har mitt ärr i magen
jag cyklar på min stulna cykel
den rullar bra genom vinden
kommer du med
jag stannar vid vågorna vid havet
ett flygplan stålgrå i luften
det kommer att bli mer turbulens
alltså, där kommer en haj
det kommer underifrån
haven blir galna av maskinerna
det kommer att bli mer turbulens
av allt du måste ha
av alla dina bilar och biffar
av alla ställen du måste flyga till
jag tänker på Gustaf Rune Eriks
Stockholm på trettiotalet
kommer du med
nä, jag trodde inte det
du spyr över flygskatterna
som att världen blir renare då
ingen bryr sej ändå
jag cyklar på stigen vid havet
de har bytt namn från avlopp till utlopp
som att världen blir renare så
som att skiten blir rosa då


Wednesday, October 04, 2017

Ny bok

Under nittiotalet fanns Tidskriften Serum. Där publicerade jag mej rätt ofta. Jag var även med på flera av deras härliga uppläsningar runt omkring i Malmö. Till och med spelade vi med bandet Jonas Bergh och Kamraterna under en Malmöfestival som Serum arrade. Det var Tomas Klas Ekström och Mårten Melin, och Tomas Åkerfeldt, Anna Jörgensdotter och Jonas Svensson och kanske någon till, som drev Serum i flera år. De hade även bokförlaget Fakir som gav ut min lilla tredje bok Så enkelt i solen 2001. Serum la ner, det är svårt att få dedikerade undergroundtidskrifter att gå ihop. Att jobba ideelt för att få ut bra litteratur. Men Tomas, som också är formgivare, har hela tiden startat nya projekt. Så när jag skulle ge ut min första bok på storförlag tryckte jag rätt hårt på att han skulle göra omslaget till Och fortsätta vidare bort. Och det gjorde han med den äran. Nu har han Venaröd Förlag. Och det är väldigt roligt att berätta att min nästa bok kommer ut där till våren -18. Det ska bli kul att jobba med Tomas igen. Det är kul att jobba med människor som brinner för litteratur. Jag tycker inte att jag skriver smala böcker, men kanske lite krävande och svårsålda. Och den här är en blandning av prosadikter, dikter och noveller. Alla handlar om Jonte Sten. Det är en sammanhållande historia, en fortsättning på något sätt, jag har skrivit om Jonte Sten förut, han tenderar att dyka upp, kanske för att vi bär visa likheter i våra livshistorier, att berätta om en människa som kämpar och gör fel och gör rätt. Jag skickade den inte till några större förlag, det gör jag kanske med nästa bok som är mer mainstream. Men jag trivs med att komma underifrån. Jag har bara visat den för tre personer, två idealister och min flickvän. Men du kommer att tycka om den, den är rik,  djup och lättläst, en bok att läsa flera gånger, så håll utkik, jag kommer att tjata om den mer senare.


Monday, October 02, 2017

Litteratur på riktigt

Om du är intresserad av litteratur. Alltså, bra litteratur, på riktigt, som inte bara underhåller, som stannar kvar i flera år, som du återkommer till gång på gång. Sluta då tänka på vad som ska sälja. Det är ofta inte litteratur, det är ofta platt spekulation, det är ofta dansband. Och det kan vara bra ibland, men väldigt sällan. Jag tycker om att dansa. Men det är inte litteratur. Du måste gå din egen väg. Du måste veta vad du vill skriva, du måste veta att varje ord är viktigt, densitet. Du måste gå igenom manus gång på gång och skita i vad någon annan ska tänka. Du måste veta vad du vill. Och är det att tjäna pengar så skapar du sällan litteratur, du skapar bara underhållning som jag har glömt imorgon, du blir kanske rik, bli det då! Inte mej emot, grattis! Men jag pratar om litteratur som stannar kvar. Bodil Malmsten, Inte med den eld jag har nu, finns hos mej varje dag. Klas Östergrens Ankare. Det som spricker. Det som MÅSTE berättas, det finns i all bra litteratur, Kjell Westös romaner om Helsingfors, Birgitta Stenbergs desperata skrikande. Och den fine Per Hagman. Dennis Lehane. När Ulla Sjöblom sjunger Lars Forssell och Sonja Åkesson. Lena Nyman. Och givetvis Tony Samuelsson och Kristian Lundberg och Petra Mölstad, Anna Jörgensdotter och hundra till. Jag sysslar inte med litteratur. Jag sysslar med film och blues och jazz, med en gnutta punk. Det blir svängiga böcker. Välkommen till min blåsiga värld.