Wednesday, January 31, 2018

jag fastnar i Ulf Lundell

ensam igen
prärien igen
där stiger den kalla solen
där går Harry Dean Stanton
där stiger den kalla solen


jag fastnar i Lou Reed

en stråle genom ben och märg
solen bakom gardinerna
jag fastnar
när allting byter färg
jag fastnar
dina döda blommor


Thursday, January 18, 2018

Var en häst

Jag lyssnar på L.T. Fisk, min kompis Johan. Jag minns när vi gick i skolan i Borstahusen. Jag vill skriva om Landskrona idag.
Men det är inte jag.
Det får någon annan göra.
Jag läser i en tidning. Om L.T. och Thomas och jag. Som kulturella legender. Som ett lag. Som att vi hängde i ett gäng.
Det var aldrig så. Vi jobbar nu, vi jobbade då.
Okej, några av oss knarkade, några av oss söp. Klart att vi umgicks med andra. Men vi var enstöringar nu som då. Vi var tvingade att jobba vårt, det fanns inget annat val. Vi skrek på vårt sätt.
Vi var tvungna att jobba hårt.
Jag vill prata med det unga Landskrona. Jag vill ge det jag kan ge.
Jag lyssnar på L.T. Fisk. Han är bäst.
Vi kommer från Landskrona. Min dotter hostar och drömmer.
Du måste dra ur dej kraften och historierna. Du måste jobba på.
Var en häst, var en häst.


Tuesday, January 16, 2018

apokalypsen

den störande tonen
den krossade sömnen
flygplanet i himlen
det krossade fallet
sen ligger snön på granarna
som ett fiktivt mjukt
som ett evigt djup
att inte somna igen
jag bad aldrig om mina ögon
jag bara sög in
jag bad inte om mina öron
jag hör bara splash
när något spricker
sen ligger snön på granarna
sen faller allting mjukt
du hittar aldrig ut
sen faller allting hårt
minns du Jonssons syster
minns du den runda kullen
högt uppe i det blå
hur hon visade ett brandgult klot
hur hon flög upp i något annat
hur hon framkallade ett hot
nu ligger den svarta snön på granarna
allting har blivit sot



Thursday, January 11, 2018

rs-sthlm-mlm

han är en kalv. han vet inte sitt skonummer. utanför är himlen. utanför är solen. det är skiduthyrningen. det är bussen med de ensamkommande. det är luften. det är himlen. det är svetten. det är himlen. det är när du hukar dej i torkrummet. det är att tvätta pjäxsvettiga strumpor i duschen. det är utsikten. det är du och skidorna. det är du och världen. det är skuggan. det är ljuset. det är fria fötter. det är Mora. det är Orsa. det är äppelkinder. det är pojkar och flickor utför backarna. de som aldrig har sett snö. det är ingen rädsla. det är inget som kan göra mera ont. det är äppelkinder. det är det nedlagda hotellet. det är det nedlagda hotellet som är det nedlagda flyktingboendet. dett är himlen. och in i värmen igen. in i bastun igen. läs Kjell Westö i din trygga famn. det är den megavassa vinden. det är den gnistrande snön. ser du den gnistrande snön. gnistrar den för dej. det är de faluröda stugorna. det är den megavassa vinden. det är inte mitt land. det är kärlek. det är han som skrattar när jag är en skåning och han är från Syrien och han skrattar: "du, grabben", och han låter som Kalle Moreaus, fast slirigare skönt, fast en rockigare sång: "du kan inte bära skidorna så, jag ska visa dej", sjungande sjungande sjungande så. utanför är himlen. han bär mina skidor. det är en rik fattig och en slav. sen halkar han och slår. dunkar nakna händar. i solen, i ett lågsolsskimmer. det är att det inte blåser. att du vill vara en gran: det är bara vit snö. att allting smälter ändå.


Wednesday, January 10, 2018

Orsas vita granar.

Elva minusgrader. Knappt sjutton plus i vårt lilla rum. Knäckebröd, ägg, kiwi, kaffe. Sen ut i kylan, dubbla strumpor, dubbla vantar, sittliften upp till toppen, upp över granarna och deras vita bördor. Det är uråldrigt, det är vackert, snöns vassa knastrande. Kylan i ansiktet i motvinden och skuggan i liften, annars strålar solen. När vi åker  över rovdjursparken spanar vi efter tigrarna som vi såg förra året, men vi ser bara deras tassars spår, och de gula spåren där de kissat. Imorgon blir det halvdag, sen taxi, buss, tåg, tåg och t-bana.



Tuesday, January 09, 2018

Orsas faluröda hus

Vandrarhemmet ligger i början av backarna, i början av längdspåret, det är bara att knalla ut. Vandrarhemmet är av trä och falurött. Hundra meter bort ligger Centrum, med fem sex faluröda trähus: restaurangbarcafépizzerian, men skyhöga priser. Där ligger också skiduthyrningen, ett omklädningsrum och gästcentret med reception liten dyr affär och en wifi-lounge, och två stationära datorer, vid en av dem sitter jag nu, skriver detta, lyssnar på Van The Man och Cliff. Men vandrarhemmet: sexton rum, två- och fyrbädds, liten teve och liten toalett. I källaren finns duschar och bastu. Sen finns allrummet med ett dubbelkök. Sen finns alla längdåkarna, och min tjej som åker både längd och utför. Några samtal handlar om G W eller Andra världskriget, men annars kretsar allt kring valla, sträv snö, vilken slinga man åkt, Vasaloppet, och något om en ravin: "Har du varit ute på Myren än?" "Nä, tog den runt sjön, härlig snö där." Och jag går ner i bastun och där sitter de seniga gubbarna och jag säger tjena. "Jaha, vilken har du åkt idag, hur var det i spåren?" Då skäms jag, som en Judas på vandrarhemmet, drar en nästan sann story om att förr åkte jag både och men nu har min rygg blivit fördärvad. De godtar ursäkten. Och jag har suttit i den här bastun många gånger, jag har sugit in snacket och fixar det ganska bra, och jag erkänner mej som medelmåttig men intresserad av deras kunskaper. Fin dag idag, lite kallare, fem sex minus, men sol. Härlig snö, som vi säger, lättvallat men strävt.




Monday, January 08, 2018

Orsas röda sol

Jag har lagt ner längdåkningen, för ont i ryggen, för dålig balans. Det är bara utför nu. På förmiddagen ensam och på eftermiddagen med sällskap. Hon är mycket bättre på längdåkning, men jag är aningen vassare utför. Vi åkte på noröstra sidan, vi såg dalafjällen i ett orange sken längre bort. Tänk att jag inte åkte skidor på över tjugo år. Det är så härligt. Man får också tillbaka känslor som pjäxvärk och knävärk, men det är det värt. Det pratades mycket om snökaos och stormkaos och allmänt kaos. Men det är i Jämtland, i Dalarnas Orsa skiner en låg röd sol över granarnas ton av snö.

Sunday, January 07, 2018

Orsa revisited

Uppstigning på hotellet vid Fridhemsplan. Frukost. Trött och fortfarande förkyld. Vackert väder. Vi gick till tunnelbanan. Sen tåget till Borlänge, första klass, snön kom kring Uppsala. I Borlänge bytte vi till Moratåget, passerade Rättvik där vi såg en bastuflotte och spanade efter de som deltog i snöskotävlingen. Sen buss till Orsa. Sen in på Coop där har vi vanan inne, att handla för fem dagar, listan skrev vi på tåget. Det är fjärde gången på mindre vi är i Orsa på mindre än två år. Sen kom taxin vi hade beställt, för sista biten upp till Orsa Grönklitt. En meter snö som knarrar i mörkret som lyser upp när pistmaskinen larvar sej fram. Imorgon blir det till att klämma lagg, så försiktigt som förkylningen kräver. 

Thursday, January 04, 2018

Rut

dina trappor ovanför kyrkogården
dina trappor och lukten av sås
dina kraftiga vader
din radio som alltid stod på
det varma och det mjuka
"inte ska väl jag
vill du ha lite lemonad"
att hjälpa dej ut ur bilen
"dessa förbaskade käppar"
dina avhuggna historier
ditt blyga skratt
tystnad genom dina läppar
"inte ska väl jag"


Tuesday, January 02, 2018

jag fastnar i Lars Saabye Christensen

det var Jolle som som snodde min bok
jag lutar på Oslobåten
där är isflaken
där är fjordens knivbranter
där är isbjörnarnas hunger
jag glider ner längs det isiga däcket
det var Jolle som snodde min bok
han snodde allting
han snodde drömmen om ett annat liv
jag glider utanför det isiga däcket
allt fanns i den boken
jag snodde den på skolbiblioteket