Thursday, June 11, 2009

Alltid fel

Doktor doktor doktor.
Provtagning provtagning provtagning.
Och värre blir det när man blir gammal. Om man nu blir gammal.
Jag vill bli gammal.
Jag är kanske redan gammal.

Harry Bernstein fyller snart hundra. Han debuterade när han var nittio plus, så ge inte upp, alla ni författaraspiranter.
Bernsteins andra bok Drömmen är bra. Stilistiskt inget som kommer i närheten av ett mästerverk. Dåligt redigerad på några ställen, eller bara dåligt översatt, på några ställen. Men gripande och mycket intressant.

Vår yngsta dotter är inte på samma vårdcentral som vi andra i familjen. Fast jag har lämnat in ett papper att hon ska ha samma husläkare, som för övrigt är väldigt bra och trevlig. Vad ska all denna privatisering vara bra för? Fråga inte mej. Jo fråga. Pengar.
Flera läkare får bonus om dom klarar av många patienter. Pengar. Rädda människor som bär på, eller anar, allvarliga sjukdomar har ingen som kan ta sej tid.
Var tog resurserna vägen.
Till blattarna, säger SD, antar jag.

I Harry Bernsteins bok berättar han om fattigdom. Om kyla och ett set kläder. Om att bli förvånad över att det finns något som radio. Att växa upp i ett samhälle där ingen har telefon.
Ja, den tekniska utvecklingen går framåt. Men behöver man, måste man ha tvbå bilar, tre teveapparater och tre datorer i ett hushåll på tre eller fyra personer.
Ja, men alla andra har det ju.
Har dom?
Och om dom har det, kan man inte vara den som går mot strömmen då.
Eller med strömmen, flyter med den tillbaka till en känsla av att kunna göra andra saker, som inte innefattar en massa ... saker. Vad är det för fel på klätterträden och pinnarna?
Vad är det för fel på kreativitet och tid. Vad är det för fel på att prata.

Vad är det för fel på samhället? Pengar. Tid.
Jag blir deprimerad av min egen brist på tid. Jag blir deprimerad av min egen brist på pengar. Jag får dåligt samvete när jag känner att jag umgås för lite med mina barn, för att tjäna pengar till ... mina barn, och mej själv, givetvis.
Byt jobb, pucko. Jag kan inget annat. Och i ett samhälle som mer och mer förytligas kommer jag att vara onödig. Då är det inte längre lönt att gå till doktorn.

Sunday, June 07, 2009

Vad är störst i livet, och döden

Henrik Larssons bror har dött.
Henrik Larsson gjorde en ganska kass match igår.
Henrik Larsson spelar i HIF.
So what!?
Henrik Larssons bror har dött.

Jag har fått mejl från någon som röstar på SD och hejar på BoIS.
SD är skit och bara skit.
BoIS förlorade igen. Jag var inte där. Jag har jobb att sköta och en familj att ta hand om. Jag har inte särskilt mycket pengar. Jag har inte särskilt mycket tid.
Jag håller inte på BoIS för att jag vill. Jag gör det för att jag gör det. Så enkelt. Jag behöver inte försvara mej, inte för någon.

Fotboll är viktigt när människor kommer samman och upplever segrar eller nederlag i vänskap.
Fotboll är skit när idioter använder den som förevändning till slagsmål och förödelse.
Jag röstade idag. Johanna och jag och barnen cyklade till skolan, gjorde våra val. Det fanns inte många moderatlappar kvar i Limhamn.

Politik har aldrig varit för mej att se om mitt eget hus. Politik har alltid handlat om solidariet. Det SD och högerpartierna gör stämmer inte överens med mina värderingar.
Jag är tacksam för den ekonomiska lotten jag fick i livets bingospel.
Jag är tacksam för mina föräldrars arbete för att göra livet bättre för mej och mina syskon, våra barn.
Jag unnar mej en sorts lyx, resor och krogbesök. Men jag måste därför spara på annat, kläder och matriella ting.
Jag är en författare som försöker leva så gott det går på att skriva. Datorn jag just nu använder tillhör Vellinge kommun, en klädsam ironi.
Jag betackar mej för all form av tro på att man står över andra bara för att man fötts med en guldsked i munnen.
Tänk på det, ni som kan och behöver.

Det går aldrig över, Henrik, men det blir bättre. Långsamt.

Thursday, June 04, 2009

Vägen du måste vandra

Jag läser Bo Hazells bok, Resandefolket-från tattare till traveller. Den är intressant. Kommer ni ihåg Hittejoel i böckerna om Åshöjden, byn och fotbollslaget i Max Lundgrens böcker.
Under lång tid var all forskning om dom så kallade tattarna byggd på kunskaper från socialkontor och fängelser. Ett tunnelseende, ett projicerande ändamål. Alla säger att du är dålig beroende på din härkomst, till slut blir fler och fler dåliga. Vad det nu är.

Ungdomar av utländsk härkomst i invandrartäta områden blir, till viss del, det dom sägs vara. Det har riktig forskning visat.
Dessa ungdomar orkar inte längre, dom tar det enklaste steget. Deras föräldrar är bortkomna i det nya landet. Det finns på nära håll andra fadersgestalter, ofta kriminella. Så hamnar du i det ekorrhjulet.

The Rat Race. En av The Specials många bra låtar. Dom var tuffa, The Specials. Dom var svängiga, samhällskritiska och förbannat coola.
The Rat Race, det vi förväntas inrätta oss i. Annars är vi dåliga människor värda endast förakt.
Idag visas dokumentärfilmen Medborgaren, klockan tjugutvå på ettan eller tvåan. Min kompis Janne Rantala är en av dom två som gjort den. Den är absolut sevärd.

Toni Holgersson tillhör resandefolket på fädernet. Toni Holgersson har gjort många bra sånger. Han har gjort många problematiska saker. Han har haft en tuff uppväxt och ett tufft liv. Men han kom tillbaka.

Det är det gamla vanliga. Ställ dej på en stol och se världen på ett annat sätt. Eller ... lägg dej på ett golv. Allt blir annorlunda. Försök att förstå det när du stampar för hårt. När du skriker för högt i dina marscherande kängor.

Tuesday, June 02, 2009

Ut med packet

Jag fick ett brev från Sverigedemokraterna idag.
Jag vet inte hur mycket tid och pengar puckona lagt på sin pamflett med två söta ariska barn på framsidan, gående i en typisk svensk sommar som jag antar SD drömmer om att dom själva hade. Kanske till och med tror att dom hade. Innan muslimerna.
SD:s dravel är en bön om att komma tillbaka till ett Sverige som aldrig existerat.

Jag läser Janne Adeen och Richard Ohlssons dedikerade bok om Bruce Springsteens skivor. Ett och annat korrekturfel för mycket, men ändå fin läsning om en artist som aldrig gått mot sin egen strävan. Att göra bra musik. Den musik han vill göra. Musik som kommer från den amerikanska gatan och landets krokiga vägar. En musiker och textförfattare som kunde gjort storsäljare efter storsäljare. Men gjorde Nebraska efter The River. Som gjorde Tunnel of love efter Born in the USA.

Jag är inte odelat positiv till EU. Jag är för Turkiets eventuella medlemskap. Det är ett sätt att få turkarna att plocka bort dom värsta avarterna i det komplicerade landet.
Den värsta avarten i svensk politik (av de större partierna) är Sverigedemokraterna. SD hävdar i sin pamflett att Turkiet inte tillhör Europa, där har dom fel, som vanligt. Samtidigt skriver dom att det politiska och religiösa förtrycket och ojämlikheten mellan könen saknar motstycke i Europa. Är det vad SD:s skarpaste hjärnor har klarat av att prestera? Sedan avslutas detta (tydligen) viktiga inlägg i valmanifestet med att det berättas (utan källanvisning, givetvis) att sedan Turkiet inledde förhandlingar om EU-medlemskap har landets islamister stärkt sin ställning.
Vad det gäller politiskt och religiöst förtryck har SD visat att dom saknar motstycke i Sverige, i övriga Europa finns det däremot en hel del andra rasistiska skitpartier som saknar djup men äger en häpnadsväckande dos hat och rädsla för det främmande. Och detta till saker som man inte ens förstår eller känner till.

Ola Magnell är, jämte Pelle Ossler, Sveriges mest förbisedde artist. Det är skamligt. Han är så mjuk, Ola, och hård. Han har ett alldeles eget språk och en melodikänsla som få.
Jag vet inte om det är medierna som skiter i Ola eller om Ola skiter i medierna. Jag vet att stora skivbolag har skitit i honom, så som stora bolag kan göra när dom glömmer varför dom började jobba med musik, eller litteratur.

Man märker att SD vill dra till sig gamla sossar som har flyttat ut till byarna och inte förstår den nya världen, som inte är intresserade. Man låtsas vara ett parti för hederliga svenska arbetare. Ingen ska ta våra jobb. Man har hittat syndabockarna, och dom har inte rosa skinn i försommarsolen
Det luktar brunt. Det luktar … den där Förintelsen som aldrig ägde rum.

Bruce Springsteens bästa plattor är givetvis Born to run och Darkness on the edge of town. The River är bronsmedaljör.

Jag skulle vilja ha WU. World United. Exkludering är alltid sämre en inkludering. Förståelse alltid bättre en oförståelse. Kunskap bättre än okunskap. Och så vidare.

Så. Då var det sagt.
Vadå?
Att Ola Magnell och Bruce Springsteen bygger sina historier på verklighet, ärlighet, poesi och en tro på utveckling.
Att SD bygger sina historier på lögner och dålig retorik. Dom bygger sina reaktionära drömmar på en tro att väljarna är hjärndöda idioter. Och det är dom nog ibland, hoppas bara att dom inte är så många. En gång är ingen gång, två gånger är en dålig vana, som min kemilärare sa när man kom för sent.
Ni har tid nu SD-väljare, tid att förstå er dumhet. Då drar vi ett streck över det gamla, och jobbar tillsammans igen.