Friday, May 31, 2019

som jag har lovat dej

nu är det första juni
här är den sköna sommaren
jag kollar på Evert Taube
min brorsa fyllde femtioett
jag cyklar på en damcykel
min före detta svåger fyllde femtio
och Windy och Janne och Myran
här är den sköna sommaren
och ibland på en motionscykel
inomhus
här är den sköna sommaren
och jag slänger bort allt ljus
eller sitter jag på bänkar
jag har knappt några pengar
jag pratar med kråkfåglar
jag kan deras släkte
men inte deras namn
jag väntar på besked
pengar som kanske inte kommer
här är den sköna sommaren
då är jag rökt
då är jag pank
då faller alla murar
då ska jag råna en bank
när klockorna ringer
när man lever i en låtsasvärld
jag köpte en hamburgare nära havet
annars äter jag knappt kött
"femton år", sa hon
"jag förstår inte hur jag stod ut, aldrig vila."
hon hade stängt ett slag
jag trodde att hon hade dött
hennes man har lagat mina skor
här är den sköna sommaren
hon ska jobba i oset och mjukglassen
tills gässen börjar bita
jag bär väl på en sjukdom
den är inte dödlig än
jag läser Stig Claesson
igen och igen
Vem älskar Yngve Frej
här är den sköna sommaren
som jag har lovat dej


Sunday, May 26, 2019

efter Armageddon

röken ligger tät
jag träffar några sverigedemokrater
först gnäller de på att blattarna tar deras jobb
vi måste ta hand om våra egna
sen gnäller de på att blattarna inte jobbar
jag säger: du slutade ju frivilligt ditt jobb, för du pallade inte
sen säger de för åttonde gången att de inte är rasister
dimman lättar inte
sen säger de att det är ju kvinnan som sagt det
att han tafsade
sen säger jag att han har erkänt
att problemet är att han inte fattar att det är ett problem
sen säger de att vi kan inte hjälpa alla
vi hjälper inte alla, långtifrån
svanarna försvinner i diset, jag hör bara deras plaskande fötter
när de lyfter, eller flyr
sen säger de att vi måste ta hand om våra egna
det är då mina ögon blir svarta
det är då jag blir apatisk
kanske som en kvinna som blir utsatt för sexuella övergrepp
det är då jag tappar hoppet
våra egna
när blev svenskar ett överpriviligerat folk
när blev vi skapelsens krona
branden som skingrar det dunkla
när blev andras liv mindre värda
vem satte dej på den höga hästen
sen säger de att Jimmie är den ende som säger sanningen
propagandan har alltså ätit sej in i de opålästas huvuden
vad jag tycker
lämna över landet till de idiotiska snillena
låt deras inkompetens få blomma fullt
ge de sjuka sjukdom
krossa de ruttet värpta äggen
så kan detta så småningom gå över
efter Armageddon




Saturday, May 25, 2019

Prärien igen

Idag ska vi fira min mammas födelsedag. Man griper efter strån. Åren som går. Barnen och deras mamma och jag tar tåget till Landskrona, vidare till Borstahusen. Det är en plats jag älskar av hela mitt hjärta. Man griper efter strån. Man tar vad man får. Min yngsta dotter ska spela teater idag. Breakfast Club, Kvarsittningen, på MAF, det ska bli kul att se. Hennes syster med pojkvän följer med. Sen vidare till Bortsahusen. Jag skulle kunna dö för dej, Borstahusen. Inte för de några uppnästa snobbarna. Men för din natur, havet har alltid varit min natur och längtan. Och för de många trevliga människor jag träffat genom åren. Min dotter ska spela Breakfast Club, den coolaste filmen under några veckor av mitt liv. Man tar vad man får. Man når det man når. Jag nådde norrut. Jag cyklade på våren, bort till Sandbergen, min freestyle och någon folköl. Jag var sexton år. Man tar vad man får. Jag har alltid skrivit. Där blev det, på en stock vid branten som kunde rasa, som skulle rasa, naturlyrik med punkinslag. Jag hade ett kassettband i freestylen med nästan bara Prärien igen. Prärien igen.
 

Wednesday, May 22, 2019

Svindemokraterna

Lars Adaktusson vill inte att en våldtagen tioårig flicka i Paraguay ska få göra abort, han röstar mot ett fördömande i EU, precis som han gjort i 31 andra fall kring abort. Där står han i sin självgoda Trumpfrisyr medan människor, barn, fortsätter lida, machostuket fortsätter överallt, en man ska väl få knulla om han vill knulla.
Och en annan man var full och knullade ett får som dog.
Och en annan fårskalle, Peter Lundgren, var lite packad, och hö hö hö, tog sej innanför behån, låste kvinnans ben och höll fast, "nä, det har väl hänt alla, hö hö", säger han ungefär och hans fascistkamrater håller med. "Typiskt kärringar att ställa till det."
Men en förvirrad posttraumatisk stressad full tonåring som rör häcken på en svensk flicka på en festival, ska utvisas till kriget och den antagliga döden.
Jag försvarar inget av ovanstående exempel  av övergrepp.
Men Peter Lundgren är forftfarande nummer ett i EU-valet. Han som gjorde narr av Fredrik Virtanen (som betedde sej illa), är nu ledsen och gråter över att vara utsatt för ett drev, "de som inte varit med om det, vet inte hur det är", snyftar han, puckot.
Jag undrar hur mycket han vet om hur de kvinnor som utsatts för sexuella trakasserier eller värre, känner det. Men han bryr väl sej inte. Han hö hö höar väl bara med sina puckade manssvin på nästa fest där någon annan kvinna utan makt blir utsatt.
Och Jimmie är glad, ännu en skandal som ger dem fler manliga puckade väljare i Grisaknullalandet där Svindemokraterna vill klä sej i folkdräkt, kvinnorna bära hucklen, men ve den muslimska kvinna som väljer att bära slöja.





Tuesday, May 14, 2019

rapport från en lång dag

igår vaknade jag fyra på morgonen. ungefär samtidigt som solen som aldrig sover. jag skrev på min roman i några timmar. klockan sju hade jag tvättid. snart åker jag till Stockholm. måste ha rena kläder. jag duschade och rakade mej. jag gjorde klart en ansökan om ett stipendie som jag inte skulle banga för att ta emot. det börjar tryta i kassan. köp gärna en bok av mej om du är sugen. medan tvätten torkade cyklade jag till Malmborgs och köpte en tidning. cyklade lite till. satte mej på en bänk med min skrivbok och skrev i solen som aldrig sover. det blir en bra roman. sen läste jag tidningen och pratade med en hund och en kråkfågel som jag inte kan namnet på. ringde min mamma. sen cyklade jag hem och somnade som en stock i två timmar. sen kostade jag på mej en utelunch i Limhamn. pekingsoppa och fisk med remoulade. och flera tidningar. jag tycker om tidningar. många klankar ner på kvällstidningar, men det är ju bara att hoppa över skiten och läsa det andra. jag tycker om Aftonbladets ledarsida. jag tycker om Expressens kultursida. jag gillar att läsa utrikesreportage och om sport. och sen var det dagens stora begivenhet: Geijerskolans cabarét där min yngsta dotter deltog. hur jag än gör kommer jag nästan alltid försent. det är inte för att vara häftig. det är för att jag hatar att vänta. men jag vill vara på plats sådär två minuter innan saker börjar. jag har blivit bättre, men inte perfekt. det var en härlig cabarét, framför allt sångerna. då tänker jag på Lars Forsell och Pär Rådström och Beppe, Lulu Ziegler, Ulla Sjöblom. jag skulle vilja vara med på den tiden. jag skulle vilja vara en cabarétförfattare, och kanske även stå lite på scen. till helgen är det dansuppvisning men då är jag i Stockholm, då det var slutsålt och jag inte fick plats. nästa helg ska hon (min yngsta dotter, alltså) spela Breakfast Club på MAF. jag gläds åt hennes konstnärliga ådra som hon har från sej själv men kanske också från sin mamma och pappa, och längre bak i släkten. min äldsta dotter läser böcker. föreställningen igår avslutades med en fin sång som jag aldrig hört förut.

Thursday, May 09, 2019

solen dödar er

det var dagarna av sol och värme. sen kom dagarna med den kalla blåsten. jag glömmer aldrig linorna som tjuter mot båtarnas master. nu är dagarna av puckade politiker, de flesta från höger eller den brunsmörja som fler och fler kletar in sej i. denna totala kortsiktighet. att bara fiska röster NU. aldrig långsiktigt. att inte intressera sej egentligen, mer än det att kunna norpa åt sej tio- hundratals tusen kronor med fusk eller omoral. att förvränga siffror. och alla av dessa "vanligt folk", ja, det är tydligen vanligt och fint att vara totalt oreflekterande och puckad, obildad, tro på skrönor skapade av strategiska rasister eller svaghetsförnekare. och varför diskuterar man kärnkraft i en EU-valdebatt? EU har inget med svensk kärnkraft att göra. det var de dagarna av sol det. varför kallas de rikas bidrag för avdrag? varför kallas en mycket låg arbetslöshetsersättning (försäkring som man betalar för) för bidrag. det är de mäktiga högermännens (och kvinnornas) retorik, för att blidka medelklassen och den alltmer välgödda övre arbetarklassen. det är att skapa hat, att sparka neråt, och sen spotta eller bomba. det var dagarna av sol och värme som svett utnyttjade afrikaner i alla år. du som inte läser böcker, du kan ju läsa Utrota varenda jävel av Sven Lindqvist, åtminstone, men det pallar du inte, du pallar inte bry dej om klimatet, du köper ogrundade brunhögerlögner om att det bara är snack. jag är så förbannat trött på er. solen dödar er i egoismens och okunskapens mest framgångsrika tidevarv.



Friday, May 03, 2019

Recension

Stig Hansén, som jag har uppskattat i flera år, både journalistiskt och författarmässigt (i böckerna om hans far och om Bob Dylan, och även i flera handböcker om att skriva, jag träffade honom en gång på bokmässan, men jag presenterade inte mej) recenserar min senaste bok i HD och Sydsvenskan. Då det är en låst artikel (vilket jag kan irriteras över ibland men tycker att så måste det vara ibland, journalister måste få betalt, allt kan inte vara gratis) får ni den här istället:

"Kvinnan som är 23 år, utlovar att nu ska allt berättas. Om Onkel Sven på Möllevångstorget som spelar gitarr och sjunger sånger av Leonard Cohen och Joni Mitchell. Om Bill som hon tycker om att bada med. Om barnen som hon jobbar med, de som har lite svårt att förstå verkligheten.
Så lyder den ena historien.
Den andra handlar om den 47-årige mannen i Röstånga som snart ska få besök av sin bror, inför vilket alla undrar om det är något allvarligt som skett. Dagen han kommer är allt dunkelt, han medger det dumma han gjort, men innan den största av sanningar ska fram, så hinner de med en öl till.
Dessa två kortromaner är grannar i Jonas Berghs Uppför backen baklänges och ger oss ett Möllevången för 25 år sedan och ett Röstånga och Helsingborg från idag.
Men allt är skimrande tidlöst, för Bergh behärskar verkligen konsten att rikta blicken mot små så kallade vardagshändelser. Samtidigt ser vi hela världen, eller rättare sagt hela världar. Några möts, de försöker nå fram till varandra, hjälper till - allt medan deras bakgrunder smygs in, beundransvärt sömlöst. Här förekommer visserligen en del brottslighet, men i förbifarten, som om det inte är det viktiga. I stället för det onda och bråda, ser man personerna som mitt i livet på något sätt dör långsamt.
Det finns något som kanske aldrig borde ha hänt, men imorgon är förhoppningsvis en ny dag. Bergh ger oss flyktiga bilder och snabba nedslag, ändå förstår man alla i deras ensamhet.
Ja, Jonas Bergh förför: han har språket i famnen, han ger oss miljöer vi tror oss ha varit i, han får oss att dröja i det som först låter som en schlager eller folkvisa. Tills vi hör att Jonas Bergh ljuvligt finstämt gestaltar Leonard Cohens Sisters of mercy: Oh the sisters of mercy, they are not departed or gone. They were waiting for me when I thought that I just can`t go on"

Ja, så bra är jag. Köp boken nu!


Thursday, May 02, 2019

BoIS

Jag somnade för sent och vaknade för tidigt. Men framåt eftermiddagen cyklade jag från Limhamn till Centralen, tog tåget till LA, som blev sent, missade bussen till IP. Men trevligt ändå att träffa Ivan (General Knas) som missade sin färja till Ven. Men jag fick komma in på matchen gratis (Windy hade biljett) men jag borde ha fått betalt. Gud, vilken seg och tråkig fotbollsmatch, BoIS mot Tvååker. Så mycket fummel och felpass, och när "Matchens lirare" just blivit utsedd i högtalarna slog han ännu ett felpass. Jag håller alltid på BoIS, men den lojhet och ickevilja, ickekvalitet som de flesta visade upp, herregud. Det tar nog ett slag innan jag utsätter mej för det igen. Jag menar, tre timmars resa för att plågas i 90 minuter plus tillägg.