Monday, March 18, 2019

Boksläpp på Limhamnsbiblioteket (6/4, 12.00)

Vi var en liten familj som flyttade till Limhamn på våren 2005. Först bodde vi på Järnvägsgatan, nära gamla färjeläget, som kallades Gula faran. Det var tydligen där man hade för- och efterfester, före och efter Dragörturandet.
Nu bor jag på min fjärde adress i Limhamn.
Jag trivs här. Havet, fiskehoddorna, alla badplatserna, kallbadhuset, bänkarna, den lilla staden i den stora staden (Malmö), och det tar bara tjugo tjugofem minuter att cykla in till Möllan.
Det finns så klart människor jag tröttnar på, att höra deras litanior om tiggare och invandrare.
Det finns också en irritation över alla som kör sina stora bilar överallt och liksom skiter i trafikregler när det gäller en cyklist.
Men det är en sjyst blandning i Limhamn. Som Landskrona och Borstahusen i ett.
Och jag trivs i Limhamn. Jag tycker om att ha mina stamställen, allt från krogar till min cykelkille, Robban, och bokhandeln. Ostaffären. Och bibblan.
Just det! På lördagen den sjätte april kommer jag att släppa min nya bok på Limhamnsbiblioteket, klockan tolv. Det blir kaffe och kakor, uppläsning och snack om boken. Signering och försäljning. Du är hjärtligt välkommen!




Wednesday, March 13, 2019

komma här och komma

när vi flyttade till Vollsjö, till huset med tio rum, krävde jag två saker, en moped och en motionscykel, det fick jag köpa, vi hade även en bil, men jag har ju inget körkort, och en dotter på fyra månader, jag hade min egen lättölspub, den påminde om en vitkalkad grekisk taverna, elda i kaminen, ta på sej en cowboyhatt, jag har sökt stipendium till Aten igen, har varit där två gånger, jag har också fått en ny motionscykel i för tidig 50-årspresent, den var svår att montera, och lite sämre än den gamla som rostade sönder på en balkong, men den nya funkar, jag tittar på youtube-konserter och cyklar, men mest gillar jag att cykla ute, men det är en annan ansträngning på motionscykeln, ett komplement, i Vollsjö var det underbart att cykla, upp till bibblan med mängder av böcker om och av Sture Dahlström och Piraten, ibland cyklade jag förbi Dahlströms Heingeborgen bara för att få känslan, och vi tog bilen till Kivik och gick förbi Piratens gamla hus, ner mot hamnen, eller upp till Pomona Inn, men jag cyklade bland gårdarna, grusvägarna, men alla hundar som skällde, jag blev biten av en, och då kom rädslan, då kom motionscykeln, jag hade ett rum med bara en bandspelare och cykeln, spelade in speciella band med fartiga låtar, jag kallade dem manickband, jag kallade cykeln för manicken, och att titta ut genom fönster och känna att man ändå färdas. 


Thursday, March 07, 2019

Himmel över Berlin

Kollar på Himmel över Berlin. Igen. Ska bli kul att se hur jag reagerar idag. Så tycker jag, att man läser om böcker, ser om filmer, när man blir äldre och förändras, ser vad de ger en den här gången.
På den tiden. Då hängde vi i replokaler i Alléskolan i LA, hade en teve i vår lokal, drack glögg från kaffebryggaren och höll paus för att se på Fem i familjen och Smash, en väldigt liten teve. Hängde på billiga krogar där vi fick spela ibland, krita ibland, såg på filmer i små lägenheter.
Då var det musik. Nu är det musik. Då var det skriva. Nu är det skriva.
Så jag åker tillbaka till LA igen, 30/3, en lördag klockan två, för att berätta om min nya bok, läsa ur den, och prata om några andra av mina böcker. Museets Café Nell Walden. Du är välkommen.
Nu ska jag kolla vidare på Himmel över Berlin.

Sunday, March 03, 2019

till tack

du stod alltid bakom mej
även när jag inte föll
du stod alltid bakom mej
som vi kunde skratta
som vi kunde prata
som vi kunde lyssna på lokalradion
skånska orter och ord
de där dagarna med sovmorgon och te
som vi kunde äta kebab i Helsingborg
på väg till sjukhuset på åttiotalet
i bilen med Eldkvarn, sprutor mot allergin
när kebab var alldeles modernt
du stod alltid bakom mej
du kom till fängelset
jag var tjugo år
du hade hyrt en teve
du stod alltid bakom mej
vi hade våra duster
vad är ett liv utan duster
du stod alltid bakom mej
jag önskar att jag kunde lindra dej
suga bort din ångest
som du sög bort min
du stod alltid bakom mej
jag kommer alltid att vara skyldig dej


Rapporterar

Jag cyklar mina rundor. Lyssnar på låtar i min freestyle. Tackar för det milda vädret.
Jag lyssnar på Magnus Lindberg. Tycker verkligen om den nyss avlidna sångaren, närheten.
Jag tänker mycket på dej.
Jag tänker rätt lite på hur man skriver, det är en av få saker som jag kan, det är begåvning och en jävla massa träning, det går på känsla och en kunskap i ryggmärgen.
Du måste lära dej hantverket, annars kan du skita i det.
Om du kan hantverket räcker det med tre ackord, fråga Lou, fråga Magnus, om du är i himlen.
Jag tycker mycket om att bo över vägen och lyktorna. Jag ska köpa en motionscykel och titta ut och lyssna på Avantgardet och Blondie när jag svettas.
Jag tänker mycket på dej, och dej och dej. Jag önskar att du får fortsätta dansa.
Jag ska fylla femtio år. Det är någonting utanför mitt förstånd.

Tuesday, February 26, 2019

Magnus Lindberg, den vackert sargade

Konstigt. Sorgligt. Jag visste inte att Magnus Lindberg släppte en platta förra året. Fick veta det idag. Lyssnade på den medan jag satt och skrev. Jag har alltid gillat hans hesa närhet, äkthet, värme, ilska ibland. Ett engagemang utan plakat, en medmänsklighet. Så pausar jag i skrivandet. Läser Expressen på nätet. Magnus Lindberg är död. 66 år blev han. Jag får en känsla jag fått några gånger de senaste trettio åren eller så: Jag skulle vilja träffa Magnus, prata med honom, han verkar vara en fin och komplicerad människa. Nu blev det inte så.

Sunday, February 24, 2019

Erbjudande!

Här är några recensionsutdrag som behandlar min senaste bok Jag fastnar i Love will tear us apart. Den kom i april -18. Jag har sju ex kvar. Den är ett ypperligt substitut i väntan på min nästa bok som kommer i mitten av mars.
Hundrasjuttio spänn, då ingår frakt och signering.

"Oavsett vad som hänt på riktigt och inte så sugs jag helt med i den balanserade rörelsen orden beskriver. Texterna skapar sin egen autonoma värld som förtjänas att upptäckas av flera läsare." Sydsvenskan

"Bergh har en stil som är helt hans egen. Jag vet inte hur han gör med språket, men det bultar och kränger av den medkänsla som kommer av att han vet hur det känns att krascha med sår och sprickor inuti. Han omfamnar sina karaktärer med ord som skildrar dem både från utsidan och insidan, fast samtidigt. Det är solidaritet, att se en människas äkthet, att ge röst åt dem vars röster sällan hörs.” Livsmedelsarbetarförbundets tidning

"Det formmässiga navet i omkvädet jag fastnar i, följt av namnet på en låt eller artist, skänker hopp: i konsten kan kraft och skönhet vackert utvinnas ur oförlöst sorg." Btj

(Det går givetvis utmärkt att förbeställa den nya boken också, Uppför backen baklänges. Eller någon äldre bok, som jag kanske har ett ex kvar av.)


Thursday, February 21, 2019

Gruppterapi

Idag var jag för första gången på gruppterapi. Jag har gått i terapi rätt många gånger under årens lopp. Herregud, jag är snart femtio och ingen perfekt människa. Man kan behöva lite hjälp ibland. Jag har förvisso varit på några AA-möten, men inte i gruppterapi. Jag vill egentligen inte gå i gruppterapi. Jag vill att det bara ska vara terapeuten och jag. Men man måste ju våga prova något nytt. Och det kändes bra, inspirerande och givande. Var inte rädd för terapin, hur frisk du än tror dej vara.


Stolpar

Du är ett naturbarn.
Du är självklar.
Du går i gruppterapi.
Du tycker om att cykla nu, när det börjar mildras.
När det börjar mildras.
När det börjar mildras.
När du ibland inte kan se himlen i dimman, men känna den.
När du önskar att du någon gång hade kunnat spela fotboll.
Att du inte snubblade den gången när TV4 spelade in.
Det var i Tyskland.
Du längtar till Hamburg.
Till det inställda nattåget till Paris.
Du är ett naturbarn.
Du är självklar.
Men du går lite långsamt.
Men du går. Du cyklar. Du suger i dej luft.



Thursday, February 14, 2019

Uppför backen baklänges - Förhandsbeställ!

Kontrakt påskrivet. Rättat korr skickat till förlaget. Och bild till omslag. Baksidetext också. Snart till tryck. Boken kommer i mitten av mars. Det blir en rätt liten förstaupplaga. Om du vill vara säker på att få ett ex: Förhandsbeställ av mej. Det är det billigaste alternativet. Dessutom signerat. Boken är på ca 150 sidor och bär titeln Uppför backen baklänges. Den består av två kortromaner. Båda historierna utspelar sej i Skåne, den första mestadels i Malmö. Den andra utgår från Röstånga. Du kan också få ett paketpris, jag har ex av deckaren Mord. Och min senaste bok, hybridromanen Jag fastnar i Love will tear us apart. Ströex av Mer blues från Landskrona och En sista blues från Landskrona som jag gjort tillsammans med fotografen Thomas H Johnsson. Så enkelt i solen, En sång för Sonny och Karola och Ett hål i huvudet där ljuset tar sig in.


Saturday, February 09, 2019

Ett ganska könlöst hotell

Ett ganska könlöst hotell mellan city och flygplatsen.
Bökigt att komma hit.
Goda oliver och små gurkor.
Längtade efter en drink.
Drack en alkoholfri Mojito.
Det är myntan jag vill åt.
Åt och åt och åt, fiskben från ett könlöst kök.
Allt gott var importerat.
Nu ska jag flyga hem igen.
Träffa någon bortom bergen.
Träffa mina döttrar igen.

Thursday, February 07, 2019

Kalla morgnar och kvällar

Det är rätt kalla morgnar här i Sitges. Jag vaknar tidigt. Skriver, jobbar. Vid tio äter jag sen frukost, bacon och frukt. Sen går jag på toaletten. Sen går jag längs strandpromenaden. Minst 45 minuter. Lyssnar på musik, blir varm. Sen sätter jag mej på en bänk och äter clementiner.
Det är rätt kala nätter här i Sitges. Då passar jag på att gå vilse igen. Mitt värdelösa lokalsinne. Men till slut hittar jag korvbaren nära hotellet. Dricker en apelsinläsk och ser slutet på matchen mellan Barcelona och Madrid. Jag hejar svagt på Madrid. Det blir oavgjort.
Sen går jag till mitt rum på andra våningen. Ser den roliga teveserien Dips. Sen somnar jag vid tolv och vaknar vid sju. Då börjar nästa dag. Idag.

Wednesday, February 06, 2019

Nya boken

Såhär börjar min nya bok. Den första av två kortromaner heter: Jag höll hans hand när han dog.


Nu ska jag berätta om fåglarna. Jag ska bara spy först. Det är efter våren och sommaren. Det är efter. Och jag är en tjugotreårig kvinna och det är den tjugotredje augusti, och det är en annan värme, men den är kvar.
   Det står en man i skinnkavaj utanför radhusdörren i min trygga del av Malmö, Limhamn, gröna häckar, och andra växter i andra färger, den smala gatan. Grannarna två hus bort, deras kakadua har rymt igen. De är gamla nu, jag brukar hjälpa dem att fånga in fågeln, men inte idag. Gälla fågelläten bland det som bultar, hungriga katter smyger omkring på jakt. Några sparvar tuggar på ingenting vid fågelbordet, trots den höga volymen från uterummet, Onkel Svens bärbara radiobandspelare, som jag inte hann stänga när jag såg den blänkande bilen, you ain´t nothing but a hound dog.
   Han bankar och bankar. Det är gult tegel och en tjock brun dörr. Jag är livrädd. Jag vet vem han är, det är Paolo. Jag måste hitta telefonen. Jag måste ringa Spirou. Jag vill bada. Jag vill dyka i havet som jag gjorde när jag var liten med Onkel Sven. Som jag gjorde med Bill, det är bara några veckor sen. Allt gick så fort.
   Jag ska berätta allt.
 

Tuesday, February 05, 2019

Tillbaka på banan

Jag har jobbat rätt intensivt de senaste månaderna. För att göra klart en bok. Och nu är den skickad till förlaget för sättning, en korrläsning återstår. Men det största jobbet är klart. Två kortromaner. Titeln är Uppför backen baklänges. Så vad gör man då. När man är så trött på den skånska gråa vinden. Jag åkte till Spanien. Även om jag egentligen inte har råd. Men har man skrivit en blockbuster så har man. Beställde resa och hotell på natten. Åkte på morgonen. Packade lätt. Kassettband och böcker. Några kalsonger och strumpor. Till Sitges. Här känner jag mej alltid hemma. Promenera promenera. Havet havet. Bänkar bänkar.


Friday, January 25, 2019

Lukten av bensin

Djuren rymmer från cirkusen. Är det elden som vi tänt. Du ligger under stolen. Försöker gömma dej där. ”Jag är inte feg.” En jättegammal fågel suger åt sej orden. Den märker hur rädd du är. Det fräter i jorden från solen. Jag minns lukten av bensin. Jag smeker din heta panna. ”Jag är här. Jag är alltid här.”

Måsarna attackerar borden. Några småbarn äter glass. Vi är de osynliga drömmarna. Alla korvbröd som lämnats här. Du ligger som ett foster under stolen. Du kommer inte ihåg hur det kändes. När vi hoppade på cirkusen. ”Jag vet inte vad som hände.” En jättegammal fågel säger: "Kommer du inte ihåg, minns du verkligen inte." Du skakar på huvudet men börjar nicka. Då minns du allt vi brände

Wednesday, January 23, 2019

Skivaffärer och sånt i Lund

Snacka om att världen öppnar sej bakåt, när man skriver en bok. Som att fundera på: vad fan hette nu den skivaffären i Lund, åren då vi hängde där, hur många ställen har Folk & Rock funnits på. Så jag kontaktar två gamla kompisar, och sen börjar vi komma in på krogen Grifo, där vi hängde, och jag går vidare själv: Spisen där jag såg Sture Dahlström äta en plankstek när jag hade hans Kaktusstigen från Bakhåll i väskan och var väldigt nära att gå fram, men vågade inte. Sen kanske kompisarna från Bramleys spelade irländsk punk, eller spelade kompisarna i Rattlesnakes på Carlssons. Ja ja, en nostalgisk författare ska fylla femtio. (Det var Julius platthandel jag glömt namnet på).

 

Wednesday, January 16, 2019

Så går det med boken - rapport

Nu har jag gjort dagens jobb. Jag gör kanske lite till om jag inte blir för trött efter sista cykelturen. Om femton dagar ska jag göra sista redigeringen och första riktiga korrläsningen. Femtonde februari går det till tryck. Det blir två kortromaner. Sådär 150 sidor. Det är rätt många som är döda i boken. Men den handlar om livet. Den ena historien utspelar sej i Limhamn (nutid) och Malmö (kring åttio- nittiotalet, det stuket kring Möllan, för de som hängde på förmiddagskrogarna då, lite snea typer, en del). Den andra storyn har sin bas i Röstånga, och den tryggheten, och den hemkärheten, och den längtan, två bröder. Det hade varit sjyst om ni, mina läsare, köper en bok eller två. Jag balanserar på en rätt tunn lina ibland. Eller, gå till bibblan och be din bibliotekarie beställa in min senaste bok Jag fastnar i Love will tear us apart. Well, ut i regnet och blåsten, bättra på hostan.

Pratar du med mej


Du är inte här. Ser du fåglarna där. De är inte här. ”Känner du vinden smeka. Känner du det salta vattnet.” Flotten nere vid havet. ”Ser du hundarna som vill leka.” Jag är fortfarande kär.

”Pratar du med mej?” Dina ögon ser annorlunda ut. Blekt gula och blodiga. Du är inte här. Är det så vi blinkar. När det är slut. Är det så vi vinkar. Jag är fortfarande kär. Jag hittar inte ut.




Tuesday, January 15, 2019

Min äldsta dotter

Det första riktiga ordet du lärde dej var: grävskopa, när du satt i barnsadeln i Landskrona, när vi cyklade till dagiset i Borstahusen. Du tyckte om att peka och säga nya ord. Jag pekade på havet. Som vi har badat, du och jag.
Vi har gått igenom saker, du och jag. Jag har försökt vara ärlig.
Äh, jag kan inte skriva resten offentligt, hur skriver man en blick, hur skriver man hur en liten flicka utan ansvar, tvingas ta ansvar, hur skriver man ett hemligt leende, hur skriver man saker som bara du och jag vet. Hur skriver man en kväll med räkfrossa i Bohuslän. När trubadurerna inte kan texten till en Hasse-låt, och du rycker in som sångerska. Hur skriver man våra kvällar när jag skriver och du ritar, lyssnar på lp-skivor. Och det är självklart. Jag vet. Jag kan, men jag skiter i det. Du fyller sexton, Elsa. Du och din syster är mina stora kärlekar.




Wednesday, January 02, 2019

I den kalla vinden

Jag vaknar när det fortfarande är mörkt. Vissa dagar somnar jag om. Nyårsafton var inte en sån dag. Upp sex och det var manfall från ett redan litet party. I den kalla vinden. Tjugo över elva orkade jag inte mer, trots trevligt sällskap, sa tack och farväl. Tio minuters cykelväg hem. I den kalla vinden. Längtade efter min soffa. En kopp te och nyårsfirande från Skansen, kanske första gången jag ser det. Men inte ens det. Somnade innan tolv. Vaknade vid två. Då hade jag fått sms från mina döttrar och några andra. Gott nytt år! I den kalla vinden. Ja, varför inte.