Saturday, December 29, 2018

Onsdagsbarn

23e juli är min födelsedag. Jag föddes 1969, på en onsdag, har jag nyss fått reda på. Det är inget jag har glömt. Jag har aldrig vetat det. Men nu vet jag, googlade. Jag kan inte minnas att jag någon gång har undrat över detta. Varför gjorde jag det idag. Jag vet inte, kan inte härleda. Jag läser att filmen Malenka med Anita Ekberg hade premiär i Italien den dagen. Den borde jag kanske se. Annars tänker väl de flesta på månlandningen några dagar tidigare. Så jag föddes in i en ny tid, en helt annorlunda gräsmatta att aldrig lära mej hjula på, precis som alla andra. Så jag är ett onsdagsbarn. På den tiden när jag gick i skolan eller hade jobb, propagerade jag för fyradagarsvecka, att man skulle vara ledig på onsdagar. Allt får sin förklaring, jag ska hedra dej oftare, onsdag. Nu jobbar jag nästan när jag vill, för tillfället varje dag, helger eller högtider till trots. Radiolistan Tio i topp hade sommaruppehåll hela juli 1969, men som etta låg från 28e juni min nästbästa låt med Elvis, In the ghetto.


Thursday, December 27, 2018

Du gjorde inbrott i mej


Vildsvinen vilsna i skogen. Jag skriker ut ditt namn. Ekon mot stupen. Jag lämnar aldrig dej.  Fångas av träden. Den bottenlösa sjön. ”Min bror, min bror, varför har jag övergivit dej.” Jag lägger mej på knä i leran. Såren i strupen.

Du var ännu en som aldrig skulle lämna mej. Dessa krokiga stigar som jag gått. Ett entonigt fågelläte. Klagar över sjön. Kylan kommer nu. I den trädgård som du väljer. Den tysta. Den vilda skogen där jag svälter. Jag var den sista som aldrig skulle lämna dej.

Du var den vackraste blomman. ”Kolla, kolla då!”  Vi drack hemgjort vin på en lekplats. Du var tretton år.  Jag lämnade aldrig dej. En bil hade kört på mej på gatan. Några blåmärken. ”Men var inte avundsjuk!” Du balanserade på en klätterställning.  Du föll ner i en blodig sten. Vi stannade en bil. Jag lämnade aldrig dej. Du gjorde inbrott i mej.




Tuesday, December 25, 2018

årens svårframgrävda skott från höften

(Det är juldagen. Jag brukar skriva en lista om året som gått. Den brukar vara hyfsat aktuell men inte nödvändigtvis att en bok eller skiva kom ut just under året, men att den påverkade mej då.
Det är juldagen 2018. Men det går lite trögt idag. Jag firade jul i Borstahusen igår, med min familj och nära. Det kan vara ett exempel på något för listan
Åren går fortare nu. Jag gick tillbaka till mitt bloggarkiv, tretton år, kollade hur listan såg ut förra året, och se! ett utkast som inte publicerades. Så nu blir det två vaga år för priset av ett. Det blir kanske lite rörigt med kronologin, men herregud, det är ingen självbiografi, det är bara en lek. Håll till godo!) 


årens ...
... föda: blåbär
... föda: fetaost
... föda: ingefära
... glass: Twister
... film: Min pappa Toni Erdmann
... film: Dallas buyers club
... personal i änglasvid: de på Gastro SUS
... konsert: Toni Holgersson och Andreas Söderström, Roots Halmstad (med Windy som tog bilen hem, jag sov på Hotell Mårtensson)
... längre hotellvistelse: Hotell Mårtensson i Halmstad, cykelsemester, Laxvik, Tylösand, Prins Bertills stig, bastu
... bastubad: Sibbarps Kallis med Janne
... bitterljuva återseende (17): Påarp, en mil söder om Halmstad, blåsten, klipporna, havet, naturen där jag vistades i ungefär fyrtio år, krabborna, eldningarna, ensamma stunderna på våren och hösten, bilarnas lampor på vägen längre bort, alla som var på väg, nu ett rivet hus men en tomt och en utsikt som fick mej att gråta, att få visa henne det
... förstagångsbesök: hennes återseende av barndomens somrar, huset i Värmland, cykling på grusvägarna några mil från Arvika, att Värmland kunde vara så väldigt och litet på samma gång, ja, naturen
... onödigt slöseri: tänk lite, måste du verkligen ta bilen
... cykeltips: köp begagnat
... återupptäckt stad: Prag
... retro: Vera Lynn
... socialrealismfeeling: Berit, Hasse Andersson
... svenska ort: Orsa Grönklitt, jag längtar så till dej
... återupptäckt, tilltvingad av fattigdom och tvång: freestyle och blandband
... givande : att vara skrivpedagog i Helsingborg, med invandrarkvinnor, alla skratt och allt jag fick veta från första person och inte från puckon som lyssnar på lögnare i fjärde falska faktaled
... glädje: mina döttrar 
... tv-dokumentär: Harry Dean Stanton - Skådespelarikon
... tv-dokumentär: Bra dagar - Totta Näslund
... Ulf Lundell-citat: "om du tror att du kan klarra allting själv, då har du ett hjärta av sten."
... Pulp-citat: "you think I´m joking, try me, try me, come on try me tonight"
... låt: Bluesen i Malmö, Thåström
... låt: Funky Nassau, Säkert
... låt: 100 dagar, Hästpojken
... platta: Alla känner apan, Avantgardet (plus de första två
... platta: Evig himmelsk fullkomlig, Pelle Ossler
... platta: Centralmassivet, Thåström
... bilfärd: med Janne in till Akuten, alla avdelningar, alla prover och undersökningar som skulle komma, när livet redan hade förändrades det igen, vågskålen, något blir sämre, något blir bättre, och tiden som vakar över det hela
... eviga vänner: bänkarna och havet
... litteratur: Jag fastnar i Love will tear us apart, Jonas Bergh
... litteratur: Den svavelgula himlen, Kjell Westö
... litteratur: Handbok för städerskor, Lucia Berlin
... litteratur: Samarbete med fluga, Lydia Davids
... litteratur: Förtvivlade människor, Paula Fox
... igen och igen: The Stone Roses
... onödigaste: Backyard Babies
... skrivlitteratur: Pavlovs hundar-metoden. när jag hör detta är det jobb, det ska vara musik som jag tycker om men kan, så att jag kan låta den försvinna. Lloyd Cole, Sade, Nick Cave, Leonard Cohen. där har du en bra bok!
... återupptäckt glädje: nu är jag tillbaka! jag skriver som förr igen. jag dras in i det. varje dag, redigera gårdagen, skriva för hand, på lokal, bänk eller bibblan, några timmar vid datorn varje dag, helt inne i tid, men på grund av komplicerade boendesituationer många resor. upp och ner senaste tiden, boende på olika platser, ingen fast rutin, periodvis intensivt, periodvis lågt tempo. nu är jag tillbaka! gör klart den andra boken på mindre än ett år. det är vågskålen igen, något försvinner, något annat kommer. nu är jag tillbaka.
... tackamhet: mamma och pappa
... tacksamhet: vänner
... längtan: boken helt klar. våren som kommer. kanske Spanien. baden med barnen. indisk mat.

Monday, December 17, 2018

den försvunna vinden

de gråa dagarna. jag älskar er från damcykeln jag fått låna. 2x45 minuter varje dag. ner till havet och hundarna och de gråa dagarna. och nästan vindstilla. och långkalsonger. 2x45 minuter. det är vad ett blandband tar i min freestyle. jag har haft några i-pods under nio år. men nu är jag tillbaka till freestyle. alla mina sparade band. det senaste inspelat 2009. några sparade från 70-talet. alla mina sparade cykelrundor. det gråa vädret. stanna. den försvunna vinden. stanna.

Friday, December 14, 2018

Första snön

Första snön i Limhamn. Kul om den stannar eller om havet fryser, i en vecka eller två. Men, som nu, meningslöst. Jag bor långt söderut i Sverige, jag vill ha gråa vintrar, dimmiga och inte för mycket vin fyra fem plusgrader. Jag tycker om snö, åka skidor, leka, men då åker jag mer norrut i Sverige, förr till Aloerna. I mitt Skåne ska det inte vara snö, jag kan inte cykla och promenera som vanligt då. Nu faller snön på min gata, och smälter direkt. Jag ska ta min förmiddagspromenad och väljer att vara positiv: Flingorna smälter när de når marken. Jag har skrivit sedan halvåtta, nu är klockan halvelva. Nu snöar  det, bättre än regn. Jag går ut och vaktar havet.


Wednesday, December 12, 2018

En bra dag

Det är en bra dag. läkarbesök med goda värden. Tre promenader. Trevliga möten med min äldsta dotter. Nylagadnyhittad gammal favoritjacka/parkas. Nyhittad/nystartad gammal skruttdator med värdefullt innehåll. Det är en bra dag. Efter två års problem som började med ett inbrott och två stulna datorer har jag nu lyckats öppna ett två år gammalt dokument, en två noveller eller en roman. 2/3 färdiga, som ska kortas ner till ca hundra sidor. Det är en bra dag. För det är bra skit. Som jag hade tappat hoppet om att återse, så dök en gammal dator upp, som inte kunnat startas på två år, men nu halvfräsch, och romanen-långnovellen-långnovellerna (vad det nu blir) är överförda till min nuvarande dator och till ett "moln". Så nu ska det redigeras och det blir en bok med noveller till våren, som det ser ut nu.




Monday, December 10, 2018

Förmiddagsluft

Skönaste förmiddagen utomhus på länge. Längsta promenaden på länge. När gången flyter innan alla bilarna ska översvämma och hetsa. Mina blodkärl är tunna och flytande, en ko som nästan sinat. Men de fick ur mej tillräckligt blod till slut. Jag läste Vecko Revyn i väntrummet, det var längesen. Det var nog då när de hade en reportageserie om Noice kring 1980. Sen Apoteket. Sen banken. Mer promenad. Lunch ute för första gången på länge, röksallad. Bibblan, tidningar Bengt Ohlssons Drick värmen ur min hand. Mer promenad bland det fina Limhamn med alldeles för många och för stora bilar, rabiata förare och andra sansade. Malmborgs och juice och blodclementiner, kapris, varmrökt lax. Det är ljuset som kan göra mej lite gladare. Kontakter om nya boken, hoppas den hinner komma ut till mitten av mars, behöver söka stipendier vid den tiden, måste klara mej ekonomisk. Det är alla dessa sandkorn. Eller om du försökt, när små vågor kommer in i vattenbrynet på stranden utanför Halmstad, bygga en borg, gräva en vallgrav, få in lagom mycket vatten, få vattnet att stanna. Så skriver man kanske en bok. Och lyssnar på Triffids. Nu ska jag tvätta. Min granne håller på att flytta. Jag går försiktigt och långsamt i trappan. Så skriver jag inte bok, fast lite, snabba attacker, uppehåll, noggrann redigering. Det kan ni njuta av, ordentligt arbete, om ni läser någon av mina böcker. Idag ska jag klippa mej, eller Johanna ska klippa mej, det har hon gjort i nitton år.

Saturday, December 08, 2018

Inte en förebråelse

Jag är lite blödig. Vädret utanför fönstret. Här på tredje våningen vid mitt skrivbord vid mitt fönster. sms:ar med min dotter. Hon har sett Bohemian Rapsody, filmen om Queen, lite otippat, inget jag tipsat henne om, så kanske tippat. Hennes tidiga musik var Hasse Kvinnaböske i min skrivbod, när hon satt och ritade i mormors gamla skinnfåtölj och hennes mamma nattade hennes lillasyster.
Jag är lite blödig. Jag ser en bild på en gammal klasskamrat. Vi var aldrig riktiga kompisar, aldrig ovänner, han hade en torr humor, jag minns inte att jag någonsin var hemma hos honom. Han var sådär tekniskt smart, och hade trätofflor som alla andra. Men jag blir blödig ändå, blåsten och regnet, min relativa instängdhet och ensamhet. All musiken och böckerna jag läser och skriver. Henne jag saknar väldigt rätt ofta.
Jag är lite blödig. Jag längtar efter att kunna cykla snart. Gå längre sträckor. Mest längtar jag efter att simma. Kanske nästa vecka. Jag är positiv och försöker stävja det dåliga tålamodet rastlösheten Men jag är lite blödig.  Men jag är tacksam. Jag höjer en imaginär skål till de människor som stöttat mej den senaste hårda tiden. Inte en förebråelse.

Rapport från över gatan.

Nu skriver jag om snubben som älskar Stones. Som jag brukade prata med på kinakrogen. Eller inte om honom, jag skriver om en påhittad person. Jag är inte på kinakrogen nu. Det regnar ju och jag går långsamt. Jag har inte varit på krogen på fem veckor. Men jag skriver ganska snabbt. Nu skriver jag om en hal stege mot ett gult hus, upp mot julgirlangerna som hänger över gatan. Det hänger ett par skor där också, fastknutna i varandra, det är dem som huvudpersonen ska försöka få ner. Det regnar, mörkret kommer, han har inga reflexer, men det skiner i hans ögon, kanske är det galenskap. Kanske är det insikt. Jag får se när jag blir helt klar, delar är bara skisser än, häften inskrivet i datorn. Det är en novell. Jag hoppas på en ny bok till våren, jag tror att jag har lite mer än en månads jobb kvar.  Som det lutar nu blir det som en liknande bok som vårens Jag fastnar i Love will tear us apart (hybridroman), jag gillar det sättet. Att det blir som en platta, korta och långa låtar, rytm. Två eller tre teman som går igen, något som håller ihop. Jag tänker på Claes Hylinger, han har ju skrivit sådana böcker, fast i ett annat tonläge. Det var alltför längesen han kom ut med något. Det kanske inte blir mer från hans penna. Han är sjuttiofem. Vill du köpa någon av mina böcker så hör av dej, nämnda Jag fastnar i Love will tear us apart t ex, eller Mord, eller någon av bluesböckerna som jag gjort med Thomas.

Friday, December 07, 2018

sjukhuset (1)

genom slangen kommer vätskan. den sipprar ut ur dina lungor. jag äter isglass. utanför samlas råkorna. mitt drän sitter i magen. det driver ut gulbrun vätska. jag ber om en isglass till. du fyllde sextiofyra år igår. du frågar om vi ska se på fotboll. du stönar när du pratar. du har vasst glas från halsen till skrevet.

hur var det i Polen. När din pappa kom ensam hem. du pratar om din fru. "hon är så orolig." hon kommer varje dag. "nä, vi fick aldrig några barn." hon ger dej en puss på kinden. jag stapplar ut till hissen. jag köper godis i Pressbyrån. Jag ger er lite tid. det finns ingenstans att sitta. utanför fryser rökarna.

när jag slutar vara rädd. jag har larmknappen nära. utanför krockar timmerbilarna. härinne kan jag höja och sänka sängen. härinne finns inga andra val. härinne finns bara vit trygghet. när jag åker genom kulverterna. 160 i puls. när jag slutar vara rädd. ovanför pumpar bilarna. jag är pumpad av mediciner. jag har aldrig varit lugnare. 

Thursday, December 06, 2018

böj din nacke och spring

trappan gungar
väggarna sjunger
jag håller mej hårdare
knogarna vill komma hem
allting har ett filter av gult
jag stannar för att andas
jag är en ovanlig blandras
våren är en annan stad
på knä igen
i startblocken igen
böj din nacke och spring


Wednesday, December 05, 2018

friheten och jag

på andra sidan fönstret
friheten
kvinnokliniken
jag är vaken
nattens ljus
taxibilar
nya liv rullar in eller ut
på andra sidan tar det slut
harklingar och rostiga spikar i en mage
jag känner kylan utanför
jag drömmer om julskinka
och en hage
en gång byggde jag en drake
nu är jag rädd att flyga
det hugger i min mage
så jag lyssnar på Dire Straits
jag vill smyga in i det mjuka
jag larmar
jag måste få en isglass till
de kommer i vita särkar
sköterskorna ger mej vad jag vill
kan de ge mej livet tillbaka
kan du komma en gång till
kan du flyga hit på en drake
kan du ge mej lite eld
nä, du är borta
kan du komma en gång till
nä, du är borta
borta som en huggande vind
fast du finns kvar
du hugger i min mage




Monday, October 22, 2018

Kalle Berggren

Från att jag var tjugo, eller nitton, har jag känt Kalle Berggren (och Ann-Marie). Han var journalist och författare, sanningssägare. Han stöttade alltid mej på sitt landskronitiska sätt, även öm vi inte träffades superofta. Jag pratade med hans styvdotter för ett slag sen, Sofia, Soffan, som har varit en vän till mej i trettio år. Men jag fick inte skriva om Kalles död, han ville inte det, förrän hans aska var spridd. Ingen begravning. Inga stora ord i tidningar. Konstigt med en så stor man. Han är värd alla hyllningar. Men också typiskt Kalle. Varenda gång jag signerade en ny bok kom Kalle och Ann-Marie, köpte flera ex. "Det är bra Jonas." Jag minns en kväll när de bodde vid Vilan, Kalle skulle lära mej att bli journalist, jag var väl tjugo då. Den värmen, blandad med viss kärvhet, och mod. Jag tycker att det är så tråkigt, Kalle, att du inte längre finns. Men du finns.

Sunday, October 21, 2018

Sibbarps kallbadhus

isen sprack
när vi badade
stenarna därute
lågvatten
fåglarna därute
svanarna och ankorna
sen in i bastun igen
gubbarna
de tjocka magarna
han med det amputerade benet
friheten därute
han hade varit i Vietnam
flytt till Sverige
i bastun kan man se ut över havet
är det friheten därute
att vara soldat
fåglarna som flyger



Wednesday, October 17, 2018

den sommaren

en fågel flög in i rutan
landade på balkongen
hotellbastun sen den kvällen
flög igen
cyklade bort från Halmstad
ska jag någonsin få se dej igen
cyklade till min barndom
det rivna huset
vågorna och havet
det vilda som jag sugit i mej
cyklar i min mardröm
ska jag någonsin få röra dej igen



Sunday, October 14, 2018

jag lämnar aldrig dej

du var ännu en som aldrig skulle lämna mej
dessa krokiga stigar som jag gått
i den trädgård som jag valt
den vilda skogen där jag svalt
du var den sista som aldrig skulle lämna mej
den vackraste blomman
en bil körde på mej på gatan
några blåmärken
jag lämnade aldrig dej
eller
de gjorde inbrott i min lägenhet
och källaren
du gjorde inbrott i mej
då när det snöade
och alla lyktorna
minns du det
jag lämnar aldrig dej


Monday, October 08, 2018

vargarna

rosorna och taggarna
de som hatar vargarna
fåren
alla trötta dagarna
alla trötta åren
jag går ut och ser en stjärna
du skimrar bara för mej
jag möter dej så gärna
i en himmel
i en soffa nära dej

Sunday, October 07, 2018

Karaoke

Innan dagen, eller kvällen eller natten är slut, vill jag rikta ett stort grattis till en av mina bästa vänner, Danne. Och Janne. Men det var Danne som fyllde år. Dessa dagar av att inte må så bra. Av ensamhet. Eller nere vid havet med bara fåglarna och några hundar med människor. Jag vet inte vad det är med fåglarna. Kanske min flygrädsla. Men svanarna och deras livslånga kärlek. Kanske det. Thomas var också med, han är silversmed. Vi drog runt lite på Vesterbro, pratade om Kim Larsen som vi alla alltid har älskat. Sen blev det karaoke. Vi träffade två kvinnor som var roliga. Danne sjöng tre låtar, vi andra lät bli (men vi sjöng med till flera låtar och hejade på modige Danne). Sen åkte jag och Janne hem medan de två andra fortsatte ut i natten. Jag var tveksam till att följa med till Köpenhamn, jag har blivit ickesocial, men jag är glad att jag gjorde det. Vänner. Cyklade hem i regnet.




BoIS

Jag har varit supporter (och då menar jag supporter i ordets rätta bemärkelse) till Landskrona BoIS i över fyrtio år (det klassiska, gick till IP med pappa bror, kusiner, farfar för första gången på 70-talet). Jag har varit på många bortamatcher. Jag har stått i klacken, men det var längesen. De senaste mer än tjugo åren har även hemmamatcher varit bortamatcher. Jag har åkt moped från Vollsjö till Sjöbo, tagit bussen till Lund, tåget till Landskrona gått till IP, och samma väg tillbaka. Jag har bott i Limhamn sedan 2005, cykla till Centralen i Malmö, tåget till LA, gå till IP. De senaste åren har det blivit färre matcher, delvis pga familjesituationen med barn. Men främst för att jag har blivit så förbannat trött på de invektiv som de mindre bemedlade fläker ur sej (absolut inte alla, jag älskar när klacken sjunger och stöttar sitt lag, dock kan jag vara utan rasistiska och homofobiska skrik). Jag har blivit trött på att det euforiska förändras till aggression. Jag älskar BoIS, det är inget som kan försvinna. Men jag som brukar stå nedanför klacken vid stängslet och åka tre timmar för en hemmamatch, har tröttnat. Jag känner en olust, inte pga av laget även om de gjort en kass säsong, utan pga de wannabeehuliganer som förstör. Och nu detta i Växjö, skäms! Försvinn!





Thursday, October 04, 2018

jag vill att det regnar

det snurrar fläktar överallt
jag har tröttnat på solen
det är skönt att bli våt
att cykla i i gummi och galon
då syns ingen tår


Sunday, September 30, 2018

Kim

Jag har älskat Kim Larsen (och Gasolin)  i fyrtio år.
Det är mycket märkligt när stockholmsmedia säger att han inte var stor i Sverige.
Räknas inte Skåne?
I somras fick Folkets Park i Malmö stänga grindarna för att det var totalt fullsatt.
Det är så respektlöst mot en så stor artist.
Farväl, Kim, och tack.
Du har följt mej så många gånger i hörlurarna under mina promenader i Köpenhamn (och i Sverige, även i Stockholm).


Monday, July 23, 2018

att bli äldre

hade tänkt skriva första delen idag
mitt sommarprat
om solbrända gardiner
men det verkar bli en bok istället
om soldränkta fantasier
skrivit mycket de senaste dagarna
i saknaden
jag fyller 49 år idag
hade tänkt må bra idag
jag vill vara en svan
med de andra svanarna i solen
vad har du i fickan, Jan


Monday, July 16, 2018

Fy fan!

HD och Sydsvenskan, pakten i skånsk journalistik, skiter i att recensera min senaste bok. Idioter. jag är en etablerad författare som fått flera priser och stipendier. Jag har skrivit flera böcker som utspelar sig i Landskrona och Malmö, som till exempel min senaste, som de två samarbetande tidningarna vet mycket väl. Idioter. Jag har skrivit ett flertal artiklar för HD. Men Elina Pahnke skiter i allt. Idioter. Och det finns människor i Malmö och Landskrona som är intresserade av mina böcker. Men det skiter ni i, jävla kultursnobbar. Eller snarare, kulturytlighetsmänniskor. Om man inte är tillräckligt fin eller rätt.

Saturday, July 14, 2018

Skrivit klart

Det här med sömnen. Det är lite svårt.
Men har skrivit klart ny bok och skickat till förlag.
Har beställt biljetter till min älskade i Stockholm. Och Värmland.
Har träffat Per Planhammar, tipsar om hans bok om Jack Kerouac. Efter honom, syndafloden, och även andra av hans böcker. En fin kväll med mentolcigaretter.


Monday, July 09, 2018

salt

hur hon tassade på tå
salt
hur hon tassade på tå
salt
hör du hur din granne skriker
stenarna stenarna stenarna
hur långsamt de rullar som gravar
salt
du drunknar inte i det havet
det är bara flödet
det är bara salt


Sunday, July 08, 2018

sanden

dina krokiga fötter
dina mjuka fötter
dina mjuka vader och lår
våra cyklar på den krokiga vägen
backarna går upp och ner
stranden lutar, tallarnas utanförrötter
en konservburk från Polen
vi pratar om våra sår
alla är inte lika djupa
där kommer bussen
där kommer papegojorna
de kan inte prata än
dina krokiga fötter i havet som inte är salt
här flöt de iland
kriget som aldrig skulle sluta
bara andas en stund
där kommer papegojorna
de pladdrar på ett annorlunda språk
nu kommer nojorna
nu passerar tåget till Lund
allt är så oerhört nära
du börjar springa för att hinna
sen stannar du
sen landar du
säger: "vi stannar en stund"
helt sandiga, varma och kära

Saturday, July 07, 2018

sommaren

dagen nu
hur natten skar dina sår
gryningen nu
måsarna och städpatrullen
klarvaken klockan sju
du har sovit i några timmar
containern med avklädda kroppar
måsarnas avklippta tår
du fastnar i Kim Larsen
du fastnar i en annan tid
hur natten skar dina sår
hur du är en liten pojke
fyrtioåtta år
livet nu
hur du hatar och älskar
tåget nu
du bär hennes cykel på ryggen
hon pratar om höstens regn
och mörker
hon längtar dit
du suger i dej solen
den är vit den är vit den är vit





Friday, July 06, 2018

Pre Sommar

Jag ska skriva en sommarsång. Vi har varit i Svarte med våra cyklar. Varit i Ystad. Jag uttalar det som Kenneth Branagh när han är Wallander i Ystad. Fin badstrand i Svarte. Fint hus som vi hyrde. Som mest var vi två vuxna och sex barn. Jag spelade kubb för första gången i mitt liv, osäker först men sen slaktade jag alla. Fint att kunna dyka från bryggan, men rätt kallt. Hemma igen nu. En del tjocka män med bar överkropp i Ystad. Fint men småborgerligt, mysigt men lite kvävande och dyrt. Som att tankarna trycks ner av taket som långsamt sänks. Vi såg Sverige mot Schweiz på thaipizzerian i Svarte. Sverige är ju duktiga men fan vad de passar dåligt. Jag håller på att sammanställa mitt sommarprogram, kanske släpper jag det här på bloggen. Köp mina böcker, för fan! Egentligen ska jag bara skriva klart diktsamlingen och romanen. Men jag har alltid velat ha ett sommarprogram, vi får se.



Tuesday, June 26, 2018

sov

sov
var inte rädd
järnvägen dunkar men är inte farlig
sov äntligen
sjön ligger blank
roddbåten flyter
fast solen är sned
sov
var inte rädd

Recension

Btj-recension av Jag fastnar i Love will tear us apart. 
Ett konstigt fel att jag skulle ha gett ut ett tiotal diktsamlingar, men men.
Jag säljer boken signerad för 150:- plus frakt.
Kontakta mej här, eller jb23@spray.se, eller via fb, eller telefon 0709 233 722.

Jonas Bergh är en produktiv författare med flera romaner samt tiotalet diktsamlingar bakom sig. Boken inleder med en prosalyrisk gestaltning av en skilsmässa som sätter tonen för resten av läsningen. På rakt språk varvar boken kortare socialrealistiska scener ur barndom och vuxenliv i södra Sverige med dikter som kretsar kring separation och förlust, såväl som längtan efter tillit och trygghet. Hur älskar en de som behandlar en illa?
Exemplen är fint gestaltade men väl många, vilket ger ett intryck av otillräcklig redigering. Barnets oskuld inför hur vuxenvärlden försöker skydda det från döden blir en förklaring. Den smärta som inte får komma fram tvingas hålla sig inom ramar som inte fungerar, tills det brister in i missbruk och relationshaveri. Det formmässiga navet i omkvädet ”jag fastnar i”, följt av namnet på en låt eller artist, skänker dock hopp: i konsten kan kraft och skönhet vackert utvinnas ur oförlöst sorg.




Sunday, June 10, 2018

Man gör sin egen grej

Man gör sin egen grej, annars kan man skita i det. Alla spekulativa fåntrattar kan i min värld sticka nån annanstans. Det är alltid på allvar.


Thursday, May 31, 2018

hur många gånger

hur många gånger
här nere vid havet
hur många gånger
freestylen och lurarna
hur många sånger
ankungarna
och jag är nybadad och våt
hur många gånger
hur deras vakande mamma
en tonårstjej går förbi
och de hungriga måsarna som vill hugga
hur många gånger
och ankpappan är kåt
och ankpappan fortsätter att jaga och våldta
en tonårstjej går förbi
men ikväll är det alldeles stilla
det kan vara min dotter
hur många gånger




hennes underbara ögon

stenarna på bänken
stenarna på stranden
stenarna i havet
solnedgången
allt du aldrig fick
det rinner blod längs handen
hennes underbara blick


Wednesday, May 09, 2018

Fy på dig sosse

Jag har alltid velat vara socialdemokrat. Men det går inte. Denna feghet. Detta sneglande efter väljare som inte vet något om världen. Och längre högerut till de verkliga idioterna är jag inte beredd att gå. Den ende jag litar på är Jonas Sjöstedt.


Monday, May 07, 2018

drömmar

hur du sprang över ängarna
hur jorden luktade i källaren
mörkläggningsgardinerna
ser du måsarna där
hur de jagar
landet som du bodde i
kaninerna har fått ungar nu
att skutta över ängarna
måsarna jagar
den smärtan
när jag ser nära ditt ansikte


Wednesday, May 02, 2018

Pontus Lindh

Pontus Lindh är död. Jag känner honom endast som en fin människa, och en väldigt bra poet. Även om han tog min plats i Författarlandslaget, som jag ändå inte ville ha. Jag var ju kass på fotboll. Jag minns honom mest från golfbanan. Där han och Fredrik Ekelund och jag hade bataljer och intressanta samtal. Vi var inte nära vänner, men vänner och jag tyckte mycket om honom och det var alltid trevligt och berikande när vi träffades, och jag tycker att det är för jävligt att han är borta. Den energin, den experimentlustan borde finnas mycket längre. Läs hans böcker!


Sunday, April 29, 2018

brev från ett torg

nu kommer jag inte tillbaka
dina spår
nu kommer jag inte tillbaka
visar var du går
det är måsarna som skriker
det är bortåt, det är bortåt min vän
det är sängen vi sov i
och massage
nu är du borta igen


Monday, April 23, 2018

min terapeut

min terapeut vill att jag ska skriva roligare
mer positivt
jaha
som att jag inte ser fåglarna
som att jag inte skrattar
är det jag då
mår jag bättre då
mår världen bättre då
av att inte problematisera
jag vet inte
ni ska se när jag badar, den glädjen
men någon måste skriva om mörkret
någon måste skriva om blåmärkena
med humor




jag fastnar i Dan Hylander

du var min första kärlek
förutom Lotta
gräset
när jag gick ensam på golfbanan på morgonen
i mina hörlurar
jag var väl tio eller elva
gräset
det våta
jag skäms inte för det



Thursday, April 05, 2018

sov dina sånger

sov dina sånger
sov ditt liv
det är så många gånger
den här vägen
alla måsarna som skriker efter något
jag skriker efter något
ge mej något, att tro
sov dina sånger
låt natten ge mej ro


Wednesday, April 04, 2018

jag fastnar i Noice

innan mina tonår
oron som måste fyllas
mina barn
jag fastnar i Noice
jag fastnar i död
tomheten som måste fyllas
mina barn
jag fastnar i äkthet
jag fastnar i död
första plattan
oron som måste fyllas


NY BOK



Idag var årets varmaste dag. Jag cyklade och svettades. Och fick ett sms: boken har kommit, hämta på Malmborgs. Så det gjorde jag. Min sextonde bok. jag fastnar i Love will tear us apart. En roman. Men en blandning av dikter och prosa. Men med en röd tråd. En hybridroman. En kärleksbok. En skilsmässobok. En samhällsbok. En kanske svart bok, men med humor. Den kommer att firas tre gånger. 14/4 på Café och Le i Lund. 19/4 på Pumphuset i Landskrona. 26/4 på Poeten på hörnet i Malmö. Alla är välkomna. Om du inte kan komma så kan du beställa boken direkt av mej, eller hos Venaröd Förlag, eller via de dyrare kanalerna. jb23@spray.se är min mejladress, eller beställ i kommentarsfältet nedan.



Thursday, March 15, 2018

din hud

att röra dej
att få röra dej
att röra din hud
att få vara den
att få vara trött
att du gör så gott kaffe
att du tänker på mej
att jag tänker på dej
att röra dej
att röra din hud
att bara våga tänka på bastubad






den öknen

den öknen
vill du gå igen
den öknen
varenda dag
dina mjuka ögon
jag skulle kunna älska ihjäl dej
den öknen
låt oss slippa den
du vet det där med sand i skorna
du minns oss när vi cyklade
när vi låg i sanden
den öknen
hur du är allt som jag vill ha
den öknen
när vi simmade så salt
hur du är allt som jag vill ha
det är borta nu



där

där
där och där och där
ser du inte
hur gatorna
hur stenarna
hur sanden rinner undan
där och där och där
Patrik Sjöberg
bergen
ser du inte bergen
där och där och där



Wednesday, March 14, 2018

pratar med en kompis

vinter på dina gator
solen har inte gått upp
du gick på dina gator
en skugga ett liv från förr
du gick på dina gator
vi stekte bara kyckling
vi hackade paprika
jag saknar henne så
du gick på dina gator
det var inte bättre då
hej


vår

strålarna
strålarna strålarna
fåglarna
de har börjat sjunga igen
vattnet rinner ner i jorden
strålarna
maskarna
fåglarna
strålarna strålarna strålarna
träffar dej i hjärtat
det blir varmt
det är svärden


Friday, March 09, 2018

andra sidan

ner i solen
allting rullar
sommarkatten
ner i solen
maneterna torkar
ner i solen
häll över fyra hinkar vatten
han ligger fortfarande där
han andas
"du måste in i skuggan"
ner i solen
"jag ligger gärna kvar här"


Tuesday, March 06, 2018

Ny bok! Släppfester!

Jag fastnar i Love will tear us apart kommer den 16e april på Venaröd Förlag. Det är en egensinnig roman som blandar prosa med poesi. Det blir tre släppfester: fjortonde april i Lund, nittonde april på Pumphuset i Borstahusens hamn 20.00, då följer L.T. Fisk med och spelar sina vackra sånger mellan uppläsningarna.  Den 26e april blir det Poeten på hörnet, Södra Förstadsgatan i Malmö, 19.00. Då kommer den begåvade och rutinerade vissångerskan Åsa Bällsten. Mingel och bokförsäljning (cash eller swish). Hjärtligt välkomna. Vi ses!

Wednesday, February 28, 2018

jag fastnar i Lou Reed igen, fast dina ögon är bruna

du är inte här
ser du fåglarna där
de är inte här
flotten nere vid havet
jag är fortfarande här
ser du fåglarna där
jag är fortfarande kär



Wednesday, February 21, 2018

jag pratar med min pappa om Olle Adolphson, Ulla Billquist och Thor Modén

dina döda hundar springer
det är ett blåsande snöfall
det är något som inte stämmer
dina döda fåglar ringer
från en gammal telefon
det är något som inte stämmer
dina döda hundar springer
alla varningsklockor ringer
jag vill inte härifrån


Friday, February 16, 2018

en av de första stumfilmerna

dörren är låst
du seglar
du ligger nedanför
du ser bara speglar
det är något utanför himlen
dörren är låst
en man i uniform
det är något utanför himlen
du minns när du satt i fängelset
går runt och spikar reglar
dörren är fastlåst
de bombar dej med regler


Monday, February 12, 2018

Knäpp i skallen

Nu har jag varit fem dagar i Stockholm hos min älskade. När jag kom hem till mitt älskade Malmö var jag lycklig. den gungande Nordsjön När jag kom hem till mitt älskade Limhamn var jag lycklig. När det fanns en ledig tvättid i den älskade tvättstugan var jag lycklig. jag är en gammal fiskargubbe
Jag kan vara ledsen över saker. Jag kan vara orolig. då är det dags för mej att lätta ankar Jag kan sova dåligt, somna sent och vakna tidigt.
Men jag är en lycklig man. Jag har stopp i vasken igen men jag har kärlek och jag kan betala hyran, jag har en flickvän, jag har barn. jag har vänner och familj. det är något bortom bergen Jag kan vara ledsen.
Ja ja, håll era hästar. Det här är bara en reklamjingel. Det är hjärta och smärta och glädje och en gnutta humor. Inga sluga kommersiella baktankar.
När jag öppnade brevlådan var jag lycklig, med min packning. Jag hade fått korret från Tomas (Venaröd Förlag), min nya bok, den sextonde, jag fastnar i Love will tear us apart. Det ser bra ut. när storfiskarn talar om Kommer i april. Watch out for more information.



Wednesday, February 07, 2018

jag fastnar i The Stone Roses

att vara på berget
att se vad du ser
att gå längst upp på berget
att våga se


Tuesday, February 06, 2018

till dej

jag är som fingrarna
jag älskar ditt piano
du fick det av din gamla fröken
jag kan se dej
jag är de fingrarna
hur du vistas i kyrkorna
när de smeker tonerna
jag försöker tro på Gud
när du leker
när du körde mej till tåget
när farmor hade dött
"Nu är jag den siste kvar"
ditt öra som knappt hör
jag älskar ditt piano



Monday, February 05, 2018

Rebell utan anledning

Men det skiter jag i. Jag sysslar inte med det jag gör för att bli populär. Jag skriver för dem som vill förstå. För dem som vill bli klokare. De andra har jag sedan länge tappat tålamodet med.  Sverigedemokrater, kvasiliberaler och annat pack. Jag antar att inte så många gillar mina dikter, Men ni som gör det, varsågoda!  Det är sällan man får såhär goda ord gratis.


jag fastnar i Harry Dean Stanton

du kan inte gå längre
solen skiner aldrig starkare än nu
Sam Shephard
du kan inte gå längre, du
solen i din öken
vi ses inte sen


Sunday, February 04, 2018

jag fastnar i steget

speglarna här
speglarna hör
och ljuset
dina utsökta vader
ankorna som kacklade
jag minns när vi badade
jag minns ljuset från dej


den gamla solen

på andra sidan skolgården
kunde vi samma popsånger
Simon and Garfunkel
som jag saknar din kloka röst
på andra sidan gatan
letar vi efter torra fimpar


Saturday, February 03, 2018

till dej

dina ögon
din mun
dina ögon
att gå bland hästbajs i skogen
dina ögon när du ser





jag fastnar i The Pogues

den sista gången jag såg dej
dina snöiga skor på bryggan
jag ville alltid förstå dej
hur snett du log
där nere vid bryggan
de hittade din nakna kropp
den sista gången jag såg dej
hur stel du var



Thursday, February 01, 2018

jag fastnar i Lena Nyman

en ängel faller
jag fastnar i Bodil Malmsten
vi var alla rovdjuren
dagar av rök och alkohol
en ängel faller
en till vaken natt
din vackra kropp
ta ett bloss
minns du när vi låtsades vara björnar
en ängel bakom galler






Wednesday, January 31, 2018

jag fastnar i Ulf Lundell

ensam igen
prärien igen
där stiger den kalla solen
där går Harry Dean Stanton
där stiger den kalla solen


jag fastnar i Lou Reed

en stråle genom ben och märg
solen bakom gardinerna
jag fastnar
när allting byter färg
jag fastnar
dina döda blommor


Thursday, January 18, 2018

Var en häst

Jag lyssnar på L.T. Fisk, min kompis Johan. Jag minns när vi gick i skolan i Borstahusen. Jag vill skriva om Landskrona idag.
Men det är inte jag.
Det får någon annan göra.
Jag läser i en tidning. Om L.T. och Thomas och jag. Som kulturella legender. Som ett lag. Som att vi hängde i ett gäng.
Det var aldrig så. Vi jobbar nu, vi jobbade då.
Okej, några av oss knarkade, några av oss söp. Klart att vi umgicks med andra. Men vi var enstöringar nu som då. Vi var tvingade att jobba vårt, det fanns inget annat val. Vi skrek på vårt sätt.
Vi var tvungna att jobba hårt.
Jag vill prata med det unga Landskrona. Jag vill ge det jag kan ge.
Jag lyssnar på L.T. Fisk. Han är bäst.
Vi kommer från Landskrona. Min dotter hostar och drömmer.
Du måste dra ur dej kraften och historierna. Du måste jobba på.
Var en häst, var en häst.


Tuesday, January 16, 2018

apokalypsen

den störande tonen
den krossade sömnen
flygplanet i himlen
det krossade fallet
sen ligger snön på granarna
som ett fiktivt mjukt
som ett evigt djup
att inte somna igen
jag bad aldrig om mina ögon
jag bara sög in
jag bad inte om mina öron
jag hör bara splash
när något spricker
sen ligger snön på granarna
sen faller allting mjukt
du hittar aldrig ut
sen faller allting hårt
minns du Jonssons syster
minns du den runda kullen
högt uppe i det blå
hur hon visade ett brandgult klot
hur hon flög upp i något annat
hur hon framkallade ett hot
nu ligger den svarta snön på granarna
allting har blivit sot



Thursday, January 11, 2018

rs-sthlm-mlm

han är en kalv. han vet inte sitt skonummer. utanför är himlen. utanför är solen. det är skiduthyrningen. det är bussen med de ensamkommande. det är luften. det är himlen. det är svetten. det är himlen. det är när du hukar dej i torkrummet. det är att tvätta pjäxsvettiga strumpor i duschen. det är utsikten. det är du och skidorna. det är du och världen. det är skuggan. det är ljuset. det är fria fötter. det är Mora. det är Orsa. det är äppelkinder. det är pojkar och flickor utför backarna. de som aldrig har sett snö. det är ingen rädsla. det är inget som kan göra mera ont. det är äppelkinder. det är det nedlagda hotellet. det är det nedlagda hotellet som är det nedlagda flyktingboendet. dett är himlen. och in i värmen igen. in i bastun igen. läs Kjell Westö i din trygga famn. det är den megavassa vinden. det är den gnistrande snön. ser du den gnistrande snön. gnistrar den för dej. det är de faluröda stugorna. det är den megavassa vinden. det är inte mitt land. det är kärlek. det är han som skrattar när jag är en skåning och han är från Syrien och han skrattar: "du, grabben", och han låter som Kalle Moreaus, fast slirigare skönt, fast en rockigare sång: "du kan inte bära skidorna så, jag ska visa dej", sjungande sjungande sjungande så. utanför är himlen. han bär mina skidor. det är en rik fattig och en slav. sen halkar han och slår. dunkar nakna händar. i solen, i ett lågsolsskimmer. det är att det inte blåser. att du vill vara en gran: det är bara vit snö. att allting smälter ändå.


Wednesday, January 10, 2018

Orsas vita granar.

Elva minusgrader. Knappt sjutton plus i vårt lilla rum. Knäckebröd, ägg, kiwi, kaffe. Sen ut i kylan, dubbla strumpor, dubbla vantar, sittliften upp till toppen, upp över granarna och deras vita bördor. Det är uråldrigt, det är vackert, snöns vassa knastrande. Kylan i ansiktet i motvinden och skuggan i liften, annars strålar solen. När vi åker  över rovdjursparken spanar vi efter tigrarna som vi såg förra året, men vi ser bara deras tassars spår, och de gula spåren där de kissat. Imorgon blir det halvdag, sen taxi, buss, tåg, tåg och t-bana.



Tuesday, January 09, 2018

Orsas faluröda hus

Vandrarhemmet ligger i början av backarna, i början av längdspåret, det är bara att knalla ut. Vandrarhemmet är av trä och falurött. Hundra meter bort ligger Centrum, med fem sex faluröda trähus: restaurangbarcafépizzerian, men skyhöga priser. Där ligger också skiduthyrningen, ett omklädningsrum och gästcentret med reception liten dyr affär och en wifi-lounge, och två stationära datorer, vid en av dem sitter jag nu, skriver detta, lyssnar på Van The Man och Cliff. Men vandrarhemmet: sexton rum, två- och fyrbädds, liten teve och liten toalett. I källaren finns duschar och bastu. Sen finns allrummet med ett dubbelkök. Sen finns alla längdåkarna, och min tjej som åker både längd och utför. Några samtal handlar om G W eller Andra världskriget, men annars kretsar allt kring valla, sträv snö, vilken slinga man åkt, Vasaloppet, och något om en ravin: "Har du varit ute på Myren än?" "Nä, tog den runt sjön, härlig snö där." Och jag går ner i bastun och där sitter de seniga gubbarna och jag säger tjena. "Jaha, vilken har du åkt idag, hur var det i spåren?" Då skäms jag, som en Judas på vandrarhemmet, drar en nästan sann story om att förr åkte jag både och men nu har min rygg blivit fördärvad. De godtar ursäkten. Och jag har suttit i den här bastun många gånger, jag har sugit in snacket och fixar det ganska bra, och jag erkänner mej som medelmåttig men intresserad av deras kunskaper. Fin dag idag, lite kallare, fem sex minus, men sol. Härlig snö, som vi säger, lättvallat men strävt.




Monday, January 08, 2018

Orsas röda sol

Jag har lagt ner längdåkningen, för ont i ryggen, för dålig balans. Det är bara utför nu. På förmiddagen ensam och på eftermiddagen med sällskap. Hon är mycket bättre på längdåkning, men jag är aningen vassare utför. Vi åkte på noröstra sidan, vi såg dalafjällen i ett orange sken längre bort. Tänk att jag inte åkte skidor på över tjugo år. Det är så härligt. Man får också tillbaka känslor som pjäxvärk och knävärk, men det är det värt. Det pratades mycket om snökaos och stormkaos och allmänt kaos. Men det är i Jämtland, i Dalarnas Orsa skiner en låg röd sol över granarnas ton av snö.

Sunday, January 07, 2018

Orsa revisited

Uppstigning på hotellet vid Fridhemsplan. Frukost. Trött och fortfarande förkyld. Vackert väder. Vi gick till tunnelbanan. Sen tåget till Borlänge, första klass, snön kom kring Uppsala. I Borlänge bytte vi till Moratåget, passerade Rättvik där vi såg en bastuflotte och spanade efter de som deltog i snöskotävlingen. Sen buss till Orsa. Sen in på Coop där har vi vanan inne, att handla för fem dagar, listan skrev vi på tåget. Det är fjärde gången på mindre vi är i Orsa på mindre än två år. Sen kom taxin vi hade beställt, för sista biten upp till Orsa Grönklitt. En meter snö som knarrar i mörkret som lyser upp när pistmaskinen larvar sej fram. Imorgon blir det till att klämma lagg, så försiktigt som förkylningen kräver. 

Thursday, January 04, 2018

Rut

dina trappor ovanför kyrkogården
dina trappor och lukten av sås
dina kraftiga vader
din radio som alltid stod på
det varma och det mjuka
"inte ska väl jag
vill du ha lite lemonad"
att hjälpa dej ut ur bilen
"dessa förbaskade käppar"
dina avhuggna historier
ditt blyga skratt
tystnad genom dina läppar
"inte ska väl jag"


Tuesday, January 02, 2018

jag fastnar i Lars Saabye Christensen

det var Jolle som som snodde min bok
jag lutar på Oslobåten
där är isflaken
där är fjordens knivbranter
där är isbjörnarnas hunger
jag glider ner längs det isiga däcket
det var Jolle som snodde min bok
han snodde allting
han snodde drömmen om ett annat liv
jag glider utanför det isiga däcket
allt fanns i den boken
jag snodde den på skolbiblioteket