Friday, September 30, 2016

Jag letar efter halsband

I slutet av november kommer min första diktsamling Jag letar efter halsband på Megafon förlag. Ni ska veta att den är väldigt bra. Ni ska veta att den är något viktigt att ha. Det kommer att bli några avslappnade släppfester. På Pumphuset i LA, någonstans i Malmö och kanske på något ställe till. Detta är poesi som poesi ska skrivas. Tungt och lätt. Underhållande allvar. Platserna är Landskrona och Malmö, Limhamn. Och mycket längre bort. Varsågoda!

Tuesday, September 27, 2016

Golf

Den första bok jag läste på engelska var Arnold Palmers Go for broke. Jag minns den som bra. Jag minns den som inspirerande när jag var tolv. Nu är han död. 87 år. Och jag kollar klipp på Youtube. Och igår träffade jag Fredrik Ekelund på badflotten (åh, att fortfarande få bada!). Vi brukade spela golf tillsammans då och då för sådär tio år sen. Jag kan sakna det. Gåendet och slagen och samtalen. Arnold Palmer ska ha varit den som tog golfen in i den nya tiden, teve och pengar. Jag vet inte. Vet bara att jag var tolv år och älskade när golfbanan var folktom. Gå där med min freestyle.  Leva i min låtsasvärld. Min största förebild var Lee Trevino. Han var det jag inte var.

Sunday, September 25, 2016

anteckningar från bokmässan

jag kommer att minnas stunderna i Hotel Operas spa längst. särskilt igår på morgonen. hur vi vaknade förbluffande tidigt. hann äta frukost i lugn och ro och ändå hinna med det vi älskar, bubbelpoolen, ångbastu, ner i kalla vattnet, bubbelpool, torrbastu, ner i kalla vattnet, bubbelpool. sen hann hon ändå till tåget som Glenn Hysén också åkte med.

annars var det trängsel och dålig luft som vanligt. 
och alla ljud.
annars tycker jag om att promenera i Trädgårdsföreningen.
tänker alltid att jag ska ta mej till områdena där jag hängde -96, men det blir aldrig av.

första natten bodde vi på tjugoandra våningen. det är på gränsen till för mycket för mej och min svindel.

jag såg Jan Myrdal sitta i Jan Myrdal-sällskapets lilla monter. Det var stort på nåt sätt.

bäst var när Anna Sofia Rossholm och Emma Tornborg samtalade under rubriken Hur möter humaniora klimatförändringarna, underhållande och intressant. 
och när Stefan Lindberg pratade om sin bok Nätterna på Mon Cheri.
och när jag fick köpa Krister Gidlunds Bokförläggaren för tjugo spänn.

och man ska ju inte tro att man ska få vara ifred. när vi skulle diskutera slutredigeringen av min diktsamling, dök tre gladfulla människor upp och började prata. de var trevliga. de jobbade i redaktionen för teveprogrammet Vem vet mest. de lovade att jag skulle vara med i en fråga nästa år. när diktsamlingen blivit en succé. de ansåg att det var det största för en människa.

Sunday, September 18, 2016

Hur vill du att dina barn ska tänka

Jag åker så mycket tåg. Då hinner jag läsa tidningar.
Jag är inte det minsta förbluffad över "(kvasi) Liberalernas" uppstramning av Birgitta.
Tacka Torkild för det, "Landskronamodellen". Exkluderandet och omänskligheten. Att rättfärdiga rasism och människoförnedrande.
Läs också om hur Jan Björklund sa till sina understående militärer att de skulle "runka upp stridskuken" och inte vara "luderaktiga".
Jag tycker inte vidare bra om sossarna heller.
Denna allmäna förflyttning, inte åt bara höger, utan mot brunt, mot att skita i människor som har det svårt. Avhumaniserandet. Alienationen. Det är så skrämmande. Som att vanliga människor bara bedövar sej och låtsas som att ingen lider när flyktingströmmen minskar på grund av stängda gränser. Fler och fler lider. Fler och fler behöver hjälp. Vi måste ändra vår livsstil! Vi måste ändra vårt tänk!
Tror ni att det är ett skämt? Att det kan vara lite lattjo att SD får röra om i lådan? Tänk igen, pucko! Läs Tony Samuelsson, Jag var en arier och Kafkapaviljongen.
Vet du att SD vill förbjuda fri media? Vi ska inte få prata om vi inte är fascister! Vi ska inte få prata om vi inte kan hata!
Vet du att det är människor, barn och föräldrar, som dör!


Friday, September 16, 2016

Min femtonde bok

Medan solen skiner och jag snart måste bada. Medan jag lyssnar på Nick Cave om och om igen. Slutredigerar jag min femtonde bok. Min första renodlade diktsamling. Även om en del av dikterna drar åt prosalyrik. Jag måste ju berätta. Är så glad att detta blir av. Det har ändå gått mer än trettio år sen jag började skriva poesi. Den första (outgivna) samlingen hittade jag i flytten förra hösten. Skriven med spretig penna. Den heter Ung rebell. Den andra heter Olyckligt kär. Också handskriven. Det är i de trakterna jag fortfarande rör mej. Tillsammans med viss flyktingproblematik och alkohol. Så håll ut! alla ni som redan börjat ångesta kring julklapparna. Den självklara kommer i tid.


Thursday, September 15, 2016

hur havet skriker

solen går upp bakom huset / måsarna sitter på båtarna / du finns i det sällsamma ljuset / du finns en liten sekund / du dansar i poplåtarna / flyktingar drunknar i havet / måsarna skiter på båtarna / du drunknar i ljuset / hur det svämmar alldeles över / flyktingar drunknar i havet / allt du aldrig behöver / hur ditt glas aldrig blir fullt / hur allting svämmar över / stanna en stund / prata med mej på bruten tyska / alla platserna på din kropp / som aldrig har blivit kyssta / prata och jag ska lyssna / hur havet skriker

Sunday, September 11, 2016

Nick är bäst!

Det tog till -92 innan jag började älska Nick Cave. Straight to you, hette sången, och det var exakt så, rakt in i mitt hjärta. Precis som Tom Waits, de lugna låtarna. Jag läste från min första bok på Hultsfred -97, då spelade Nick Cave också. Vi började gråta ungefär samtidigt under Into my arms när solen redan sjunkit. Windy bjöd mej förra året på en konsert i Stockholm. Fan, vad bra han är, Nick Cave. Han och Leonard Cohen. Prästerna man vill lyssna på. Hör på nya plattan nu, igen och igen, häpnadsväckande!


Saturday, September 10, 2016

Staden full av hotellbesökare (en lyxlirares betraktelser)

Det tar ungefär 37 minuter att cykla från Bergshamra till Medborgarplatsen under halvklar septemberhimmel på elcykel, via Storra skuggan och Östermalm. Sen kan man bada på Forsgrenska, som ett litet svek mot Mörbybadet, men ändå, jag behöver söder och lite arbetarromantik, försätta mej i en dröm när jag simmar. Slas söder. Och den där boken om typsättare som jag läste i Ariane Wahlgrens hus i Aten, första gången jag var där.
Det dyraste de har på Gröne Jägaren, här snålas inte, en alkoholfri öl. Männen som hänger här från öppningsdags, jag känner igen dem från Malmö och Landskrona, från Göteborg. Fast här pratar de släpigt gamängigare.
Jag skriver bok. Den blir bra. Väntar fortfarande på rätt besked kring den färdiga diktsamlingen. Vill helst publicera en bok om året, men vi får se. Det är i och för sej coolt att publicera två böcker på ett år också, 2017.
Det är lätt att cykla vilse med dåligt men optimistiskt lokalsinne.
Det är en hetsigare trafik i Stockholm.
Snälltåget nu. Vi käkade lunch på Kulturhuset tidigare. Räksallad, Chevresallad och pannkakor. Jag skulle bort till Centralen sen, det var halvmaraton i stan, nummerlappar, de tog hissen, jag rulltrappan, hamnade bakom en sliten man i fuktiga kläder som nästan ångade, stod i hans urindoft under vägen upp (här kan man kanske skämta om kräksallad), staden full av hotellbesökare


Tuesday, September 06, 2016

Älskade september



Det är verkligen de här dagarna. Att allt är bonus. Allt är gratis. Jag vaknar alldeles för tidigt. Jag tjatar på solen att gå upp. Jag tjatar på slöjmolnen att försvinna. Sen sitter jag på bänken ändå. Breder ut en gammal tidning för att inte bli våt i rumpan. Sen badar jag. Det är en av de få morgnarna när det knappt blåser i Limhamn. Skriver bestseller. Läser ut den smått överskattade (men bra) Min fantastiska väninna. Men de här dagarna, när ungarna är i skolan, när man vet att man suger i sej det sista, när man suger och suger. "God morgon", säger mannen kring 80 medan jag torkar. "God morgon." "Krispigt?" Krispigt." Och bara ge mej de där stålarna, så förlänger jag allt i Spanien. Men det blir aldrig likadant, aldrig samma gåva.

Saturday, September 03, 2016

Välfärd

jag gråter i hennes ögon
jag simmar på hennes ö
solen är rosa ikväll
hur lågorna redan brinner
åh, vår småländska sjö
en båt och någon som bränner
hur vågorna aldrig hinner
en båt och några klasar bananer
är det någon du känner
en apa och några vise män
låt dem dö låt dem dö låt dem dö
en jord som är asfalt som bränner
ett hav som brinner som hell
en jord som är asfalt som smälter
som änglar som snö eller tö
en skorsten och brandsoldater
vi hinner vi hinner vi hinner
tre hundra miljoner ska dö
du vill inte vara ensam ikväll
vi ger apan miljoner bananer
vi ger solen några bitar av snö
vi ger världen brända afghaner
jag vill dö jag vill dö jag vill dö
vi ger er smältande miljarder
vi ger er snö ger er smältande snö

Friday, September 02, 2016

Vägen som kanske håller

Åkte till Stockholm igen. Bergshamra. Det är en liten kallare känsla än Malmö. Lite mer höst. Vid Brunnsviken där vi brukar gå med hunden. Bada eller paddla kajak. Hänga vid Sjöstugan. Men nu var det morgon vid strax efter nio. Hösten i mina spår. Jag cyklade själv. På jakt efter septemberbad. Och där stod grävskopan. På den smala stigen. "Hur kom du hit", frågade jag. "Larvfötter." Jag följde spåren. Hela vägen från Sjöstugans café, hade han larvat sej fram längs den ganska smala stigen. Sjok av jord hade grävskopseroderat och försvunnit. Medan grävskopan, hela tiden på gränsen att välta och falla ner, snurra och drunkna. Klarat sej. Och jag fick mej ett bad. Klarade mej igen.