Frihet innanför ramarna på olika platser i hederliga svenska hjärtan
Jag flyttade tillbaka till Landskrona sommaren 04. Med fru och barn från andra orter. Jag flyttade tillbaka i tron att när jag lämnade LA för första gången 89, för andra gången 90/91 och sen (som jag trodde) slutligen 1993. Krångligt när rabarberpajen doftar från köket. Elsa får mej att knyta vagnen för att kulorna inte ska trilla ut, sen gör dom det ändå, och så snubblar hon på sladden när hon ska hämta dom. Och himlen är blå och jag funderar på Patrik Isaksson, om han skrev sin reklamlåt med Pripps i tankarna, eller om det bara poetiskt blev så. Jag dömer inte. Men jag läste en intervju där han sa att han var stolt över att få vara med i ett sådant legendariskt lag av Pripps Blå-sångare.
Respekt! Tomas, Uno, Jill, Tommy, respekt, legendarer! Där dog han, Patrik.
Men han verkar snäll. Han verkar sympatisk. Han är en sån som också skulle beställt in en lättöl bara för att jag sa att jag bara dricker såna. Men ta en starköl, skulle jag säga. Nä, men jag var sugen på lättöl, dom är goda när man är törstig.
Svenska landslaget gjorde en bra match igår, sa Lars Lagerbäck. Mellberg sa att fotboll handlar om att skapa chanser. Dom har ramar, men ingen frihet innanför ramarna, dom vet inte hur dom ska göra när ett annat (sämre) lag har en förbundskapten som kan läsa av. Sverige måste spela mot bättre lag.. Ingen frihet utanför staketen som camparna har satt upp i sin husvagnsträdgård i Sibbarp. Ingen frihet när alla muslimer har burka. Ingen frihet när alla svennar är svennar. Ingen frihet när man måste ha roligt i enorma stora vita tält och dricka öl ur plastglas.
Ingen frihet när man frågar vakten om man får ta med lättöl in i Folkets, FOLKETS park, in my ass.
Vi trodde att vi skulle kunna bo i Landskrona 2004. Jag trodde att jag lämnat stan en gång för att jag var tvungen att utbilda mej, förkovra mej, skaffa kontakter, som hade med skrivande att göra.
2004 trodde jag att jag var etablerad, att jag inte behövde söka längre. Att jag kunde njuta i ett hem med havsutsikt, skriva i en kolonistuga i skönhet, ta tåget till Malmö, Köpenhamn och Helsingör när jag ville. Jag älskar verkligen Landskrona. Men det var för trångt innanför ramarna, friheten räckte inte.Det är andra gången jag försöker skriva klart den här texten. Men datorn eller vad det är förstör hela tiden.
Vad jag menar? Jo, att man behöver inte färga håret och ständigt skrika att man älskar människorna, för att gå sin egen väg.
3 comments:
Man får ta det för vad det är, det där med fotbollen, och det där med friheten. I fredags åkte jag bil. Det händer sällan. Det är en form av frihet, Eat the rich med motorhead genom limhamn, bunkeflo, tygelsjö, ner till vellinge och skylten "vellingen - här är friheten större" och rakt ner i diket, och privatpolisen är inget påhitt, den finns där nere.
Nä, det behöver man inte. Man behöver inte färga håret.
Det finns människor som tror att alla vi som är över trettio och inte färgar håret uppseendeväckande, att vi egentligen vill det, men vi är alltför hämmade.
Det finns dom som tror att alla egentligen vill klä av sej nakna.
Att mogna handlar inte om att stagnera, det handlar om att veta var stöten ska sticka, man är äldre, man orkar bara sticka en gång. Då ska den jävlar i det sitta rätt.
Post a Comment