Totte tänker

Det regnade i år.
Jag har befunnit mej i Halmstad några gånger varje sommar sen, tja, i princip sen jag föddes. Kanske inet första sommaren.
Jag pratar alltså om Halmstad City.
Jag pratar alltså inte om Påarp, Laxvik eller Trönninge. Inte om Tylösand eller Haverdal. Där har jag också varit.
Huset i Påarp har varit baslägret. Men alltid en tur till Halmstad.

Jag lyssnade på Gyllene Tiders Flickan i en Cole Porter-sång. Så framkallas vägar åt flera håll i hjärnan. Jag kom att tänka på Halmstad. Jag är inte så förtjsut i Halmstad, men det finns fina minnen från torget. Det finns år av minnen.
Men i år regnade det. Johanna och jag skulle på kusinbröllop i Falkenberg. Stannade i Halmstad för att äta lunch. Först körde vi vilse till parkeringen. Också en tradition.

Jag läste Totte för Anna igår. Totte bakar. Dan Hallemar skrev intressant om Totte i gårdagens Expressen/Kvällsposten.
Jag funderar ibland på hur lätt det är att skriva dom där lätta barnböckerna. Att hitta det exakta ämnet och dom exakta orden. Jag har ännu aldrig försökt.

Det låg en stor korg med böcker och tidningar under trappan bakom gungstolen i det där huset utanför Halmstad. Säkert någon Totte. Eller inte. Tidlöse Totte. Han bakar och står i, klär på sej och hamrar och spikar. och klär ut sej.
Sen blir det Alfons och sen Loranga. Inte konstigt att hjärnan släpper sina linjer åt alla möjliga håll.
Och sen sluts cirkeln när man blir fyrtio. Man läser Totte igen. Man blir Totte. Klär på sej. Lagar mat. Bakar en kaka ibland. Snart ska jag ut och vattna gräsmattan.

Och regnet föll i Halmstad och paraplyet var litet och jag hade för vädret dåliga skor.
Vi gick bakom kyrkan där dom törstiga hallänningarna sa hallå.
Sen åt jag köttbullar på Åhléns medan Johanna tog fisken. Toalettbesök kostade fem kronor. Jag kissade utanför kyrkan. I regnet.