"Kvinnan som är 23 år, utlovar att nu ska allt berättas. Om Onkel Sven på Möllevångstorget som spelar gitarr och sjunger sånger av Leonard Cohen och Joni Mitchell. Om Bill som hon tycker om att bada med. Om barnen som hon jobbar med, de som har lite svårt att förstå verkligheten.
Så lyder den ena historien.
Den andra handlar om den 47-årige mannen i Röstånga som snart ska få besök av sin bror, inför vilket alla undrar om det är något allvarligt som skett. Dagen han kommer är allt dunkelt, han medger det dumma han gjort, men innan den största av sanningar ska fram, så hinner de med en öl till.
Dessa två kortromaner är grannar i Jonas Berghs Uppför backen baklänges och ger oss ett Möllevången för 25 år sedan och ett Röstånga och Helsingborg från idag.
Men allt är skimrande tidlöst, för Bergh behärskar verkligen konsten att rikta blicken mot små så kallade vardagshändelser. Samtidigt ser vi hela världen, eller rättare sagt hela världar. Några möts, de försöker nå fram till varandra, hjälper till - allt medan deras bakgrunder smygs in, beundransvärt sömlöst. Här förekommer visserligen en del brottslighet, men i förbifarten, som om det inte är det viktiga. I stället för det onda och bråda, ser man personerna som mitt i livet på något sätt dör långsamt.
Det finns något som kanske aldrig borde ha hänt, men imorgon är förhoppningsvis en ny dag. Bergh ger oss flyktiga bilder och snabba nedslag, ändå förstår man alla i deras ensamhet.
Ja, Jonas Bergh förför: han har språket i famnen, han ger oss miljöer vi tror oss ha varit i, han får oss att dröja i det som först låter som en schlager eller folkvisa. Tills vi hör att Jonas Bergh ljuvligt finstämt gestaltar Leonard Cohens Sisters of mercy: Oh the sisters of mercy, they are not departed or gone. They were waiting for me when I thought that I just can`t go on"
Ja, så bra är jag. Köp boken nu!
No comments:
Post a Comment