Tuesday, June 13, 2006

Books, and the writers from all around the world, mostly from Sweden, part one

En fet fluga från förra året fattar inte att det är den eller jag i natt. Och att jag givetvis kommer att vinna, inga fria vingar som fladdrar mot solen igen i morgon, döden kommer i natt. Som om flugor funderar.

Jag tänkte skriva självsäkert, absolut säkert, Slas. Som den författare jag läst flest böcker av. Om kvällarna efter jobbet på hemmet för utvecklingsstörda, några folköl på Bertils och ner till ön i vallgraven (nära där vi har vår koloni nu) och en bok av Slas och in i den världen, IN I DEN, och rätt musik i freestylen, ... som bara drar mej iväg.
Så kom jag att tänka på dagarna i sjuan och åttan, precis i skarven, när jag läste alla Agatha Christie som jag kom över, och den i den karibiska övärlden, pensionatsvärlden där, och havet som smekte in. Jo, den gillade jag.
Och Sivar Ahlrud, som egentligen var två författare, som skrev om tvillingdetektiverna, och dom drömmarna som bubblade fram när jag var ännu yngre. Jag minns dagarna som vi gick upp extratidigt för att vi skulle flyga, och jag och min brorsa fick varsin ny tvillingdeckare av mamma, att läsa på planet när det flög mot drömmarna, som fanns i dom böckerna, som fanns som glimtar i verkligheten.

Men sen kom Slas och jag har inte hållit räkningen. Men jag vet att jag sålde en jävla massa tvillingdeckare till Sven i hans antikvariat i Lund. In my drinking days. Slas har jag kvar, några från skolbiblioteket på högstadiet, andra från gymnasiets bibbla. Dom flets köpta för egna pengar. Från bibblan kom också Klas Östergrens Ankare och Kerouacs På drift som drog mej iväg.

En bok jag läst om flera gånger är Ett långt farväl av Claes Hylinger. Den och Jagvill ha hela världen av Fredrik Ekelund luktar fortfarande av en trasig parfymflaska i min väska från dom två veckorna när jag och Danne skulle rädda världens miljö i Prag i mitten av nittiotalet, gjorde helt andra saker istället. Lyssnade på Songs for Drella i freestylen, till exempel, grät, hamnade helt fel med dom amerikanske hårfrisörskorna från Atlanta.

Klas Östergren, ja.
Och Änglar blåser hårt och Katusstigen av Sture, och flera andra av honom, dom om Karla Andersson, och andra också. Men just dom två första, den vägen ut när man sitter på en regnig bänk i Landskrona och inte vill gå in, och man behöver inte, man behöver bara blåsa på elden och känna att den kommer, värmen, vägen någon annanstans.

Lars Forsells Vänner.
Och lite i skymundan, Mirja Unges Det var ur munnarna orden kom.
Bodil Malmstens dikt om fastern och Purple rain.

Och Papillon, som jag älskade den boken på den tiden.
Och Carina Rydberg fram till Den högsta kasten, sen har jag inte läst någon.
Är detta en människa, Primo Levi.
Och Ta rygg, och Strandmannen.

Och Wodehouse när det begav sej.

En fet fluga och en fet jävla ågren som aldrig kommer tillbaka på det sättet, som då när man trodde att man missade allt. Jo, det gör ont i dag också, men inte på samma sätt.
Jag har en kompis som bygger en simbassäng, jag önskar inte att jag var han, ändå längtar jag ihjäl mej efter min egen, simma iväg och komma tillbaka.

14 comments:

l.t. fisk said...

Många fina böcker. När man var liten. Hur jag läste om allt jag ville lära mig. Aldrig gjorde. Böcker om pingis, och fotboll orvar bergmarks bok om fotboll. Dubbeldeckarna läste även jag. Och femböckerna. Rakt in i och bort från sjukdomen, eftersom man oftast fick en bok när man var sjuk, om man inte fyllt år. Rakt in i det. Och sen in i Narnia, alla de där fantasygrejerna och jag läste Mommo och den oändliga historien och jag trodde verkligen på det där att hitta en bok på en vind och läsa sig bort, blir där borta och sen kunna komma tillbaka med större erfarenhet och kunna berätta, berätta. Det tror jag nog på fortfarande. Sen när jag blev äldre, 14-15 blev det Myrdal, äventyret i hans bekännelser av en europeisk intellektuell. Faktiskt. Jag fastnade för honom. Han var så självklar, och jag ville vara självklar som honom. Men jag var det inte. Absolut inte. Jag ville också ta mig igenom det där motståndet. Flytta hemifrån. Bli en egen person. Han och Ivar Lo. Han läste jag också. Och skrev om. Ivar Lo och hans självbiografiska svit - socialisten, gårdfarihandlaren, osv. Och jag läste Kerouac. Alla hans böcker. Ja, jag tror alla hans böcker. Och Bourroughs och Ferlinghetti. Ochså poeterna, Ett moln i byxor, revolutionsromatiken i tonåren. Bukowski traglade jag mig igenom och gömde under tidningar och annat när jag bodde hemma, och en gång fick morsan läsa vad jag läste och det var en av novellsamlingarna och jag vet inte jag skämdes väl lite, men ville vara stark och sa att han skriver jävligt bra och det handlar inte bara om kuk och fitta. Mamma var tyst då och sa inget mer. Jag älskar henne för det. Jag gick igenom hela biblioteket i Landskrona på journalistikböcker. Jag läste Casanovas memoarer. Jag så mycket jag läste. Så mycket. Jag läste något av han, Landskronasonen, Grekvetaren, han som var med i din antologi, ah, jag kommer inte på vad han heter just nu. I alla fall. Han. Han skrev något om biblioteket, och lukten tror jag och hela atmosfären och jag kände igen mig så väl. Jag hängde där alltid känns det som. På biblan. Det var så skönt att gå omkring där och så var det en så erotisk atmosfär. Det är det fortfarande. Det är så mycket med böcker som jag förknippar med sex också. Det är märkligt. Men så känns det.

Anonymous said...

Ingvar Karpsten heter han.

Jag läser fortfarande Bukowski med nöje, och det är mer än kuk och fitta.
Lowrys Under vulkanen.
Den tappre soldaten Svejk.
Och långt efter Jack fick jag nys på dom kvinnliga motsvarigheterna, Gun-Britt Sundströms Maken och Kerstin Thorvalls Det mest förbjudna, bra böcker då, när jag var tjugoett, kanske.

Och Dylan Thomas noveller från barndomen.

Ja, vi kan köra på hur länge som helst.
Buster!

Anonymous said...

... hur länge som helst ...

När jag läste Och solen har sin gång, i nian eller ettan på gymnasiet hände något mycket stort. Så som böcker kan göra, Pamplona, och jag var tonåring, vilken resa. Hemmingway blev aldrig bättre än så för mej.

Och Pär Rådström som skriver om Greg Bengtssons Stockhol på femtiotalet. Och Beppes självbiografier.

Och Kjell Westö, Drakarna över Helsingfors var bra, men vådan av att vara Skrake var oerhört viktig för mej under en tid när jag just slutat dricka och just börjat skriva på riktigt allvar.
Jag har inte läst om den, men jag tänker på den ofta.

Anonymous said...

Bukowskis böcker från Black Sparrow är snygga och i praktiskt format också, det gillar jag. Septuagenarian stew till exempel eller Pulp.
"Drakarna över Helsingfors" var bättre än "Vådan ..." (fast en bok som handlar om fiske och släggkastning är givetvis inte dålig)
Tvillingdetektiverna var bättre än femböckerna och Kid Cox var bättre än Super-Mac.

l.t. fisk said...

Nä inte Ingvar Karpsten. Inte han. Han vars far var präst. Ah, va fan. Mitt minne är en schweitzerost. Nä. Bukowski är inte bara kuk och fitta. Min Oskuld och Pearl Harbour minns jag som hans största stund, dock. Och roligt kunde man ha med honom.
Hemmingway glömde jag. När den gamle och havet gjorde jag som när jag var liten och hade läst pippi med mamma. Ville bara ha vatten och bröd på rummet. Nu blev det i stället tonfisk, salt och citron och en bit bröd. Och även En fest för livet. Hur han åt ostron och drack vin. Oj, oj, oj, vad det vattnades i munnen. En fin betraktelse, en av hans finare anser jag nog. Jo, jag läste också Och solen har sin gång. Och iväg ville man. Och hans bok om tjurfäktning tog jag mig nästan igenom. Och Raymond Carver. Såklart, var jag nästan böjd att säga, eftersom det blev en debatt för några år sedan att alla som skrev skrev Carver. Den har debatten försvann också. Debatten om likformighet på skrivarskolor. Jag läste hela det litterära Stockholm runt Ivar Lo, hela den här 30- och 40-talistskocken där det också fanns en flowerpowerkänsla över. Och för all del, Eyvind Johnsson och hans bardomssvit som jag tycker skriver bra mycket bättre än Ivar Lo. Jag läste inte honom sedan han blev klassisk och fick andra passioner. Men de böckerna var riktigt bra. Ja också läste Ekelöf på tunnelbanan fram och tillbaka till Bagarmossen varje dag. Och jag förälskade mig i Färjesång har jag för mig och Opus Incertum. Och jag förstod att det mesta som man hört är svårt inte är det, man mmåste bara ta sig lite tid. Och jodå. Jag läste även Kerstin Thorvall. Och dagarna och nätterna igenom poesisamlingar från andra länder, företrädesvis USA Poesi. Men även latinamerikerna. Garcia Marquez var en sådan värld. Hans 100 år av ensamhet var en stor läsupplevelse, en sån där som jag aldrig ville skulle sluta och jag bromsade och läste inte ut eftersom jag inte ville att det skulle ta slut. Även hans Gerneralen i sin labyrint läste jag uppmärksamt. Och hans novellsamling med den gamle ängeln med vingar och Översten får inga brev, en fin bok. Också Austurias och Jiminez, som jag inte gillade lika mycket. De var trögare. Långt senare hittade ju Borges och förstod att han var en stor inspiratör till Marquez, men det förtar så klart inte läsupplevelsen. Och så var Marquez roligare på ett enklare sätt och mer köttlig i de flesta fall. En annan stor upplevelse är några böcker som jag sedan dess inte hittat men som jag läste när jag var 11-12. Böcker om livet på en båt för en ung kille från Göteborg, tror jag. Jag vet inte om det var ungdomsböcker eller något annat. Men jag har inte hittat dem sedan dess och det skulle vara roligt att se dem igen och bläddra lite i dem. Oj, oj, oj, vad man har läst. Dostojevski läste jag för att jag var tvungen under 4 dagar, hans brott och straff och den var vidunderlig då. Jag levde svettig och stressad och den var fantastisk, utom möjligen slutet. Men det kanske berodde på att jag var utmattad. Lars Gustafsson är en annan som jag har följt. Hans Sprickorna i muren-samling har en hel del bra grejer. Några diktsamlingar har varit mycket bra, men när han blir för magistral tröttnar jag. En privatmans dikter gillade jag väldigt mycket minns jag. Och ballongfararna. Och Stenkista och den näst senaste En tid i Xanado. Jag läste också hans Problemformuleringsprivilegiet och hans filosfofiska essäer och Utopier, och För liberalismen och Den onödiga samtiden och författade ett brev till honom som han aldrig svarade på. Jag var nog för enkelsprårig och ovillig att egentligen diskutera, även om jag inte tyckte det då. Det har hänt så mycket och det kan fortsätta. Vi kan fortsätta. Det är väl det vi gjort.

Anonymous said...

Ett tips: Läs "Skymningen gör dårarna oroliga" av Tor-Ivan Odulf.

Efter läsningen av ovan nämnda bok tänkte jag att jag att jag äntligen hittat en författare som står för samma saker som jag. Äntligen. Då visade det sig att Tor-Ivan tog sitt liv precis när han skrivit klart boken. Boken gavs ut postumt. Och är Tor-Ivans enda publicera roman.

Läs. För fan. Läs den...den är på riktigt.

l.t. fisk said...

Jo. Lars Gustafsson har en annan bok också Windy berättar. Den har jag också läst. Om en hårfrisörska. Men jag tänkte framförallt på Windy.

Anonymous said...

och solen har sin gång... ja den läste vi som research innan vår tågluff till pamplona

Anonymous said...

L:T: Jesper Svenbro, en intressant blandning av enkel landskronabo och spränglärd fransos.

Tomas Löfström, Liftare var jag förtjust i då, under den naiva romantiken som återkommer ibland.

Agadir my love av Pamela Jaskoviak.

Och Bruce Chatwin, och Kristian Petri.

l.t. fisk said...

Jesper Svenbro, ja. Faktiskt en riktigt bra poet. Jag gillar honom. Han har också skrivit om och översatt Francois Ponge och hans tingdikter.

Tomas Löfström läste jag också med stort intresse, kif och liftandet var en gigantisk inspiration en tid, liksom faktiskt även den gamle Malmöbon Jaques Werup med hans böcker Shimonoffs längtan, Casanovas senare resor och Pornografens död. Som diktare har jag aldrig riktigt tyckt om honom. Även om jag förstår vad han vill göra.

Anonymous said...

Av en händelse pratade jag i telefon med Jacques Werup igår (men vi är inte bekanta), han är en intensiv och intressant människa, den korta romanen Lev länge, dö ung som kom i början av seklet är mycket fin.

Anonymous said...

En sorts halvbiografi om jazzsnubben Silja-Bloo Nilsson, som trots allt levde ganska länge, dog visst hyggligt ung.

Anonymous said...

Geile Girls

Amateur Pornos

Sexcams

Anonymous said...

Live Girls

Sexcam Amateur Fotzen

Privat Sexcams