Sunday, October 01, 2006

Människor att älska, oavsett vilket, i Landskrona och andra städer

Ett snabbt stopp. Så vågade vi ändå släppa av vår i januari fyraåriga dotter i Landskrona. Vi vågade överlämna henne till dom våldsamma blattarna och dom farliga sverigedemokraterna. Vi vågade låta henne hoppa ner på perrongen där hennes farfar stod och väntade. Hon hade en rosa kofta med ett hjärta på.

Jag inser det nu, att jag är i den ålder då mina och och mina vänners föräldrar blir äldre och sjukare, några är döda. Jag är i den åldern när man har slutat att prata om sin egen farmor och farfar mer än när man ska förklara det för sin dotter. Bla bla ... att pappa hade också en mormor. Hon hette Elsa, precis som du, min dotter som jag älskar så när du sover.

Jag inser det nu, att det går inte att leva på gamla minnen, livet pågår och går framåt. Jag kan inte fortsätta att baxa ut min femtonkilos mobiltelefon till cykelkorgen varje morgon när jag ska ta min cykeltur, som innehåller stopp nu, när sommaren vägrar ge med sej. När jag måste sitta på bänken i förmiddagssolen och tänka och skriva, men kanske nån ringer, kanske nån ringer när jag än en gång glömmer att berätta om en av världens bästa böcker, Påstår Pereira av Antonio Tabucchi, italiensk portugis.

Och jag gör det för er skull, jag skiter i blixtarna och åskan nu, ignorerar den faran som du kan se när du just väntat en sekund längre innan du passerar hörnet, ser i ögonvrån pistolen och kommer undan, undviker den.

Kultursidor har beställt artiklar veckorna efter valet. Alla ska skriva om sverigedemokraterna, förklara. Alla pratar om dialog. Mitt gränsstängande som till viss del var ironiskt tolkades slött av GP som en ickedemokratisk handling. Konstigt, jag har ännu inte läst en endaste sd-text på någon av Sveriges största kultursidor. Vad betyder det? Att allt bara är skitsnack. Att man inte tror att sd kan skriva (befogat, förvisso). Men sluta snacka det där gamla demokratisnacket, särskilt på GP`s kultursida som var tvungna att raljera lite över mitt gränsstängande, men inte kunde publicera det i sin helhet, jag tror nog att många hade fattat då. Att Jonas Bergh hade varit än förträffligt korkad människa om han trodde att han kunde förbjuda på riktigt. GP kunde inte heller ens kommentera privat det mejl jag skickade till dom, ännu mindre publicera i tidningen. Demokrati? Vad fan är det?

JAG VILL TVÄRTOM, JAG VILL KLOKT TILLÅTA. Diskutera utan könsord. Jag vill av folkvalda som kräver respekt se kunskap och intilligens. Jag känner sverigedemokrater som jag tycker om.
Jag har fått mejl som jag svarat på. Jag har fått meddelanden på min telefonsvarare, jag har ringt upp. Jag har svarat på kommentarer på min blogg. Jag har googlat och läst en blogg där någon skrivit om mej, där har jag kommenterat så gott som en ickepolitiker kan, en människa som endast ber om solidaritet och förståelse.

Enligt en ledande sverigedemokrat i Ystad eller Simrishamn finns det en miljon riktigt aktivt troende muslimer som lever på bidrag i Sverige. Enligt riktig statistik finns det en halv miljon muslimer i Sverige. Ca 125 000 riktigt aktivt troende. Hur många av dom som lever på bidrag är oklart.

I Frankrike gick man ut och pratade med FOLKET, tillhörde FOLKET. FOLKET är oftast dålig pålästa och stressade, tro fan att man tar emot en utsträckt hand. FOLKET har ofta barn och sjukdomar och arbetslöshet att tänka på, alla behöver vi att kicka neråt.

Jag vaknade i Landskrona i morse. Det var fuktigt men det blåste ingen kall vind.
Kolonistugan var stilla och vacker och dimman lättade och jag cyklade på min pappas cykel genom stan. Jag såg inget hat. Jag såg bara en av Sveriges objektivt vackraste städer. Och ett stilla hav. Och känslan av att kanske var det bästa som hände. Nu måste vi börja bruka allvar. Vi 77% som inte är sverigedemokrater, och de ytterligare 20% av invånarna som egentligen inte heller är sverigedemokrater, bara trötta? dumma? nostalgiska? besvikna? lata? förbannade, givetvis. Vanliga männsikor som inte kunde hitta ett bättre sätt att kanalisera frustrationen.

Men sluta skyll allting på DOM. Vem fan är DOM?
Sverige är ett så litet så litet land. Glöm aldrig det. Vår storhet berodde på att vi fegt fegade oss ur ett krig. Så kom inte och snacka om svensk stolthet.

Jag är stolt skåning och halvdansk, men jag har inte ett skit med främlingfientlighet och småsinthet att göra.
Jag läsar Tabucchi. Det klarar man sej bra på, en gång varannat år, påstår Pereira.

14 comments:

Jonas Bergh said...

Vi åkte vidare till Glumslöv sen. Där konstaterade vi ett faktum som jag vetat länge: Dom flesta som plastikopererar sej vill inte vara med i Big Brother. Det handlar om helt andra saker. Att slippa ha ont i ryggen, att få självkänslan tillbaka.

Jonas Bergh said...

Vi åkte vidare till Glumslöv sen. Där konstaterade vi ett faktum som jag vetat länge: Dom flesta som plastikopererar sej vill inte vara med i Big Brother. Det handlar om helt andra saker. Att slippa ha ont i ryggen, att få självkänslan tillbaka.

Jonas Bergh said...

Vi åkte vidare till Glumslöv sen. Där konstaterade vi ett faktum som jag vetat länge: Dom flesta som plastikopererar sej vill inte vara med i Big Brother. Det handlar om helt andra saker. Att slippa ha ont i ryggen, att få självkänslan tillbaka.

tredje gången gillt said...

Jag vet.

L. T. Fisk said...

Fint skrivet. Det är tryggt att veta att det finns sådana som du som kan skriva och vill skriva om det. Det hela är rätt enkelt. Men enkelt kan också vara farligt. Jag har bråkat med människor, som egentligen inte vill höra på argumenten. Det är inte fruktsamt, men det är magkänsla: man blir förbannad. Tyvärr blir det också så då att man inte är så duktig på argumentera. Och eftersom de inte har känslor i sina åsikter, argumenterar de bättre, och man förlorar, när man i själva verket vet att det är de som förlorat. Det är sorgligt. Att veta att man har rätt och att människor hade haft det bättre om de bara hade förstått att jag är bara ett annat ord för du.

jonas said...

En sak vet jag inte. Vad som är rätt. Jag tycker att man ska akta sej för att tro att man har rätt, med det menar jag att tror att man besitter den enda sanningen, att allt annat är fel. Det var säkert inte så du menade LT, men jag skrev ändå.
Magkänslan litar jag på.

L. T. Fisk said...

Jag tror inte att jag har rätt; jag besitter inte den enda sanningen; jag hade inte litat på en människa som hade trott på mig. Det är bara det att människor som tror de har rätt inte heller har det - rätt alltså. Jag bara säger att man har förlorat när man säger att jag är jag och ingen annan. Jag tror det är fel. Det är det enda jag vet, och inte ens det vet jag säkert. Och, Jonas: objektivt sett: du säger saker som du menar just då, i stunden, men som du är villig att ompröva någon dag senare. Men just där och då tror du på just den här saken. Och i diskussionen vill du inte heller ta en annan ståndpunkt, eftersom du inte gillar den åsikten som motparten har - just då. Det är det man kallar: välja sida. Och det var det jag menade. Den minsta gemensamma nämnaren för människosläktet är att vi är jävligt lika och fruktansvärt olika och därför, därför! bör vi somna tillsammans som barn i en söt liten hög på en fest.

Jonas said...

Just det, jag anade väl att det var nåt sånt du menade.

Daniel Pettersson said...

Vet du hur många svenskar som dör varje år av invandrarattacker?

Jonas said...

Inga?

Daniel Pettersson said...

Det är över en miljon.

Jonas said...

Är det en gåta? Jag har aldrig varit bra på såna, har inte haft tålamodet att fundera. Har ingen drivkraft att verka smart eller vinna. Du får förklara, gåta eller ej, förklara!

Daniel Pettersson said...

Det var inget. Det var inte en gåta eller något. Det var bara en gammal grej som vi sa på nån grej, nån teater vi håll på med på den tiden VAM fanns, när vi skulle imitera högerextrema idioter som plockar fakta från luften. Jag tyckte det passade fint här, kanske hade jag fel.

Jonas said...

Nej, du hade nog inte fel. Jag blev bara förvirrad, du vet, man kan bevisa allt med siffror, sägs det.