Windy och jag såg Stefan Sundström i lördags. Förvånansvärt mycket folk i Folkets park. Förvånansvärt bra konsert. Stefan hade band med sej, Strängen och gitarristen från gamla Apache. Och Wilmers gamle basist i någon sorts rockuniform. Och svängigt piano. och och ... Hulken vakade över tillställningen.
Elsa var helt fascinerad av ormarna utanför Terrariet. Klappade den gula flera gånger. En gång trampade jag nästan på en huggorm. En gång på en golfbana kring Medelhavet slingrade sej en flera meter lång orm över puttinggreenen nära klubbhuset och baren. Många öl och drinkglas som skakade då, kanske. I bäckarna simmade vattenormar. Sånt ryser jag av. Reflexmässigt. Precis som jag skrattar åt bajsskämt. Reflexmässigt.
Stefan Sundström hade långt gråsprängt hår och en Kentamustasch. Någon sorts Vilda Västern-jacka som man kunde se på ... Kenta på åttiotalet. En söderalkislook helt enkelt. Och bandet spelade en sorts rock med vitala bluesinfluenser. Låt oss säga Layla. Och Stones. Det liksom hoppade och svängde fram.
Den sommaren när Just idag är jag stark kom. Jag minns den i huvudet på piren i Borstahusen.
Idag: Just idag är jag stark är en sång och ett liv som berättar om alla dom andra dagarna. Dom dagarna när man är svag. Alla dom dagarna, eller timmarna. Eller bara sekunderna.
Jag tycker om Malmöfestivalen. Man kan alltid hitta sin vrå. Och det är en lyx att kunna få alla dessa upplevelser gratis (ja ja, skattepengar).
5 comments:
En benämning jag tänkte på men inte kom på då: Psykedelisk rock. Att Stefan Sundströms band hade drag av det.
Och lite swamp-blues, Dr John, Tony Joe White och de andra killarna.
Jag mailade förresten en bild på Elsa med orm.
Och nu får man den nya editerade upplagan av bloggtexten. Med orm! Kom och köp!
Ja, förresten, tack för bilden. Den blir nog Elsa stolt över.
Så förfärligt läskig orm!!!!!!
Hur kunde ni låta Elsa hålla i den.
Hällsar "nilla" som har ormskräck.
Post a Comment