Jag kom fem minuter för tidigt och det var en blåsig vårdag i staden i vinden men så småningom hade alla kommit och vi gick upp på andra våningen där vi pratade om ett möjligt samarbete, i huset som ligger bakom rådhuset i LA och här har ungdomar möjlighet att göra bra saker men tidigare var det turistbyrå och nog för att det var blåsigt men nog för att det var vår i luften så efter mötet spelade jag rollen som turist (men innan det, i mötesrummet hängde den där tavlan med ett ungt Landskrona långt innan 600-årsjubileumet och jag fotograferade och ännu tidigare när jag promenerade genom stan noterade jag att Thomas och min utställning är nerplockad och jag undrar var aluminiumskärmarna med bild och text har tagit vägen, det kanske skulle passa med en i lägenheten) och flanerade neråt stadshuset till och vidare ut till Nyhamn och jag tänkte på förr, när färjorna gick, de stora färjorna, hur kunde de få plats i en så liten hamnbassängen, de rymde ju en värld? och nu ligger de tjusiga husen nära kajen, som ett tråkigare och mindre Västra hamnen men på vackrare läge och jag gick runt och det gamla lotshuset låg kvar och där har jag låtit delar av en roman utspela sej, då när kallbadhuset fortfarande fanns (stormen Sven krossade ju det), då när hissarna gick upp till vattentornets topp men inte längre, men jag bara fortsatte gå och där hade de tagit bort ytterligare en av våra skärmar och jag gick över bron till Slottet och det var bara jag och en gammal tant med en krycka och en hund och det fanns gamla dörrar, portar, in till vallarna och jag tänkte på när vi såg den där utomhusteatern på holmen för längesen, Massor av whisky, och jag tänkte på sjörövarfilmer och kanoner och krig och jag lyssnade efter suckar eller vrål i vallarnas intrikata vindlingar, hur man sprang därinne, runt runt som en skållad råtta i en fälla medan bomberna föll. Sen gick jag över den nya bron över en av vallgravarna och in på koloniområdet och inte alls långt därifrån låg kolonistugan som vi ägde i några år (där jag skrev en annan roman medan päronen föll och kaninerna gjorde vad kaniner gör) och jag var hungrig nu men gick till biblioteket och en runda bort mot Alléskolan och där låg replokalerna förr och det är bara förr och förr och förr, det verkar inte som att jag skriver några nya minnen i Landskrona men så kom jag att tänka på den vackra dagen i somras när hon hade helt nya, helt andra ögon när vi badade på Cement och simmade ut till flotten med hopptornet och helt nya minnen när vi åt fisk av olika slag och sen såg vi den där teaterpjäsen om kvinnorna som var fängslade på Slottet och den fångade inte mej som Massor av whisky men få saker fångar mej på det viset längre så jag gick till Speakers (krogen där det tidigare fanns en begravningsentreprenör och jag vet inte om det var därför det var en ganska död stämning, men trevlig) och nu hade det blivit så mycket fisk (det stod några män och en ung kille och fiskade i hamnen också) så jag var tvungen att köpa lax som var mycket god och sen tog jag bussen till tåget till Malmö och det var fortfarande vår men vinden hade stillnat när jag cyklade en lång omväg hem till Limhamn.
No comments:
Post a Comment