Lindängen och ditåt
det är kulligare backar
det är långt
som till ett annat land
"och ingen som tackar
för att vi sträcker ut en hand"
alla röster från lata röstare
alla människor som vill bli tröstade
av såna som aldrig fått nåt
jag cyklar i dimman och färdas inåt
hur känslan kan komma över mej
här har jag varit förut
då när jag inte stod ut
(och när jag känner hur kroppen inte orkar längre, hur jag bara irrar i dimman, alltså kroppens blodsocker och jag bara måste ha choklad, jag bara tröttnade på att skriva den där romanen som vrenskas så, så jag cyklade iväg, Limhamn, Sibbarp, bron, Hyllie och nu hittar jag äntligen till Lindängens torg, när Anna gick på simskola i två veckor i tidiga juni, har jag för mej att jag hittade en bra bok och en vettig kebab här, ja! jag blir mätt utan finess och cyklar vidare, dimman ...)
i den dimman cyklar jag vidare
en längtan mot nåt vidare
att komma vidare
som jag inte kan sätta fingret på
om vinden och dimman tilltar
måste jag hoppa av och gå
och jag är vilse nu
och vi ska träffas imorgon ju
och jag hoppas att det finns en försyn
som leder mej dit jag vill att ödet ska ta mej
och jag hoppas att det är du
och jag hoppas på den vyn
och bilarna kör (i det otydligt gråa)
och människorna dör (och jag i känslorna, blåa)
är rädd
ingen kommer förklädd
kommer bara hårt kvickt
kommer utan att fråga
och skulle jag våga
kräva mer än jag fick
(och plötsligt känner jag igen mej bland bilar på väg till köpcentrum och Danmark och vidare bort, där är Hylliebadet och jag betalar mer här en på kockum fritid, men får en egen bana, simmar 2200 och sen upp till relaxavdelningen och jag njuter, men jag saknar dej där, men jag njuter, dimman i utomhusbubbelpoolen, att sänka huvudet ner i mineralerna, och inomhus, den iskalla lilla poolen, åh! i love, och ner i det varma och det sticker i kroppen. "är det kallt", frågar en kille i svart skägg. "åh! det är som elektricitet, underbart, prova!" "nä, jag är elektriker, jag är fösiktig."
No comments:
Post a Comment