Blåsa förbi eller stanna i Katrineholm

Passerar Katrineholm i 200 knyck och aprilväder och sol och, nä! nu börjar det regna igen medan jag ser den blåa himlen. En annan gång stannade tåget och jag steg av i statsministerns (GöranPersson då) uppväxtstad. Det var en anan tid, i alla fall för mej, och på något sätt kom jag till en folkhögskola där jag skulle håla föredrag morgonen efter. Jag hade druckit några folköl och pratade med en av eleverna: "Var är Kristian? "Han kunde inte komma med, han har fått förhinder." "Jaha .. så ... det är bara du ...", sa han och det var i början av -99, mittemellan mina två första korta romaner. Kristian Lundberg hade gett ut flera fina diktsamlingar, och eleven (som var någon sorts arrangör, som fick mej på köpet när han bokade Kristian) var ju besviken och berättade att han skrivit en uppsats om negationerna i Kristians poesi. Och vi drack vin på kvällen (det var en annan tid) i någon korridor och han pumpade mej på fakta, och kanske skvaller. Han ville veta allt om människan Kristian Lundberg. Och jag visste inte vad jag skulle säga. Jag hade varit ett fan. Sen läste vi tillsammans en gång på Burlöv Center. Sen träffades vi på en fest hos en gemensam bekant och på det viset fick jag ett sexmånaders kulturjobb på samma ställe som han (ovanför Victoriateatern i Malmö, det var där idéen om att man kunde boka oss tillsammans uppstod, eller att jag frågade Kristian för att jag behövde ett namn som någon kände till). Jag känner inte Kristian Lundberg. Vi hälsar när vi träffas, småpratar lite (det var längesen nu), men jag beundrar hans skrivande, vissa specifika delar i vissa specifika böcker av honom har varit helt avgörande i vissa specifika delar av processen i skrivandet av vissa specifika av mina romaner. Alltså, utanför Katrineholm 1999, jag var bakfull och höll ett halvbra (eller halvdåligt) föredrag, hamnade i Katrineholm för tidigt, löste ut Kristians oanvända biljett för några hundra, drack några folköl och åkte hem till Malmö och nu är det andra tider, men hem till Malmö igen.