Pixies, Per Gessle och krabbliknande återtåg i slöhetens Sverige
Pixies? Just nu, började Here comes your man, och alla människor som har hört talas om Pixies men trott att dom är svåra, bör lyssna på den sången. Och nu börjar jag tänka på The only ones, och en låt från bananskivan med Velvet. Och plötsligt är jag tillbaka hos Songs for Drella och New York och plötsligt blir all annan musik onödig.
Såhär på söndagkvällen, som är måndagkväll, när påsken är slut och min dotter har ätit mer godis den här helgen än hon gjort i sitt tiddaigare tre år och tre månader långa liv.
Men det var inte det, musiken, Per Gessle, Superettan, Återtåg, Halmia, och, så klart: Landskrona BoIS.
Imorgon börjar superettan i min värld. Jag ska ta tåget till LA och se BoIS mot Örebro. Imorgon börjar återtåget, som vissa kallar det. Det var Per Gessle som började, med nån av Gyllene Tiders åtskilliga återföreningsturnéer.
Då är det alltså såhär, återtåg är ungefär samma sak som att retirera, förflyttning bakåt. Det är väl ändå inte det vi är ute efter? Per? Va?
Per hejar på Halmia, det tror jag i och för sej inte ett skit på, men en gång 1980 vann BoIS med åtta-noll mot Halmia hemma. Samma år som vi åkte ur Allsvenskan. Vi var lyriska, jag och min brorsa, åtta-noll.
Nån månad senare var vi med pappa i Halmstad på präktiga äckligt natursköna Örjans vall och såg BoIS förlora mot loserlaget Halmia. Vi blev ett loserlag då också, åkte ur, gjorde ett riktigt återtåg, åkte ur nästa serie också året efter. I Landskrona vet man hur ett riktigt återtåg ser ut.
1994 åkte vi ur allsvenskan igen. Och gjorde ännu en gång ett riktigt återtåg, åkte direkt ur nästa serie också.
Tja, imorgon börjar det som vissa infantila människor kallar återtåget, jag ber till Gud att det inte blir så. Jag vill framåt, jag vill tillbaka till allsvenskan. Fast i ärlighetens namn ska det bli skönt att få vinna lite, ha lite mer plats på Engelska läktaren.
Jag är beredd på det värsta, men är ändå mycket hoppfull. Jag tror att vi klarar det. Vi har det bästa laget och antagligen den bästa tränaren med det största hjärtat.
Sen är det såhär, även om många av dom blonderade, slingade fotbollsfrillespelarna inte fattar det riktigt. Det finns inget lag som är mer, punk, rocknroll, reggae, sorg, smärta, kan känna sån rå rak glädje som vi som älskar randigt. Så är det.
13 comments:
Ja ja, Hammarby, och Malmö, och alla andra populära lag. Ja, populära, pop. Poplag.
Vi var på Möllan idag för att käka lunch, fullt med MfFare överallt. Kul. Många är genuina. Det är inte det.
Poängen är att i Landskrona så går ungefär var sjunde eller åttonde invånare på match. Det är mycket. Och vi har inget upptagningsområde utanför kommunens gränser. Vi flyttar inte till en annan stad och hejar på ett annat lag.
Det är allvar med BoIS i en stad som alltid varit lillebror och ganska ofta misshandlad. Därför.
Det är vad vi har.
Alltså, i Malmö, om man bortser från att det kommer människor från andra kommuner, så borde det åtminstone vara 40 000 på varenda hemmamatch.
Ses väl bakom gallret under klacken som vanligt...
Mister T: Det skulle inte alls förvåna mej. Jag ska till Pilängspuben vid sex ungefär.
Det är inte utan att man blir lite stött när du snackar om det där med genuina MFFare. Jag är inflyttad och håller på MFF. Hade Hässleholm spelat i Allsvenskan så hade jag naturligtvis hållt på Hässleholm i Allsvenskan. Du har själv sagt att i år håller du på MFF i allsvenskan. Om så är fallet säger du emot dig själv, lite grand. Jag hoppas Bois kommer upp igen. Landskrona ska spela i allsvenskan. Det kan inte finns fyra lag från göteborg och bara två skånelag i allsvenskan. Det är en dålig ekvation. No hard feelings, och ikväll vinner ni. Utan Jönsson och Sandkvist. De sitter ju på bänken i MFF till förmån för ett par riktiga praktsopor.
Det är viss skillnad på att hålla på ett lag och att på något sätt vara sammanväxt med klubben. Bois är, även om det låter fånigt, en del av mig och jag vet att det är likadant med JonasB. Det är kul när Malmö vinner, men när Bois vinner är det en genomgripande både fysisk och psykisk fantastisk upplevelse. Jag kanske överdriver nu, men det är 2,5 timmar kvar till avspark och då är det lätt att känslorna svallar lite extra.
0-1. Värdelös plan. Värdelös domare som vägrade ge något till Kevin Amuneke. En onödig frispark som gav ÖSK mål. Synd
Daniel: Jag har inget emot människor som håller på ett lag från en stad som man inte kommer ifrån. No hard feelings. Vad jag menar är att det finns något särskilt i en stad som är liten, ligger mitt bland större städer/klubbar (HIF och MFF). Att komma från den stan och i generationer ha följt laget. Den enda sporten/laget som verkligen betyder något. Ett lag som är så sammankopplat med staden. När varvet las ner åkte BoIS ur allsvenskan. Det finns så många människor som ser det på det sättet, det är vårt enda hopp, fan, stan dör om inte laget finns. Underdogs på riktigt. Stan lyfter och sjunker med laget. När fotbollen är mer än bara fotboll.
Det finns massa människor som jag känner från Landskrona som säger att dom håller på BoIS, men dom ser aldrig en match, bara snack.
Fotboll är kul. Men i Landskrona (precis som i många andra städer) är det liv och död.
Jag föredrar en hässleholmskille som är engagerad i MFF än en landskronasnubbe som snackar goja.
Men jag pratar om något större. Jag älskar Landskrona, jag lider och skrattar med min stad, jag vet hur viktig fotbollen är, en livlina för många, jag har följt laget sen mitt minne började, jag har varit med farfar och andra släktingar, jag har sett kvinnor tidigarelägga eller försena söndagsmiddagar för att få det att gå ihop. En liten stad, ett stort engagemang.
Jag tror på alla som engagerar sej.
Det är möjligt att jag säger emot mej själv. Jag vet inte. Alla bör ha ett fotbollslag att älska. Deyt viktigaste är att man verkligen älskar och menar allvar.
Men det är något särskilt att se tre generationer kvinnor som skriker nästan pinsamt, som skriker ut sin ångest över fan vet vad. Dom finns överallt, hos alla lag. Men, och det är huvudsgrejen i mitt resonemang, i Landskrona finns inga som kommer från någon annanstans. I Landskrona finns nittioett år av BoIS. Jag står inte ut att bo i stan, men jag hyser en stor kärlek till dom människorna som jag egentligen tycker är ganska jobbiga att träffa.
Jag tvivlar inte en sekund på att ditt engagemang för MFF är äkta. Så.
Synd med förlusten. Mot ösk av alla jävla lag också. och trelleborg vann. Jag fattar nog lite grand, det är klart att det är en annan grej. att det inte finns så mycket annat som förenar. Hade ett par arbetskamrater som höll på Bois när jag jobbade i Kristianstad, det var bra folk, de var väl en tjugo år äldre än mig, nästan femti, men bjöd till fest varje helg, när inte bois spelade, då åkte dom till landskrona och svirade runt och tittade på fotboll. Det är nog viktigare i mindre städer. och kanske speciellt i städer som ligger mittemellan.
Domarjävel. Fotboll i Landskrona är allt. Jag har aldrig hållit på BOIS, så gammal landskronit jag är, kände aldrig samhörighet och gav mig väl aldrig in i att försöka göra det heller. Men ur ett annat perspektiv så är landskronas engagemang i sitt lag helt otroligt. Jag var för några veckor sedan tillbaka och gick och handlade på ica. Allting var Bois. Alla gick i boishalsdukar. Det kändes helt sjukt. Men samtidigt otroligt häftigt. Det är som när jag var i Tingsryd och allting hette Börjes.
På kvantum i Hässleholm finns det IFK hässleholm - plastpåsar som är lite dyrare än de vanliga påsarna, köper man en sån påse går vinsten direkt till IFK. Det är deras största inkomstkälla.
Så är det på Kvantum i La också, och i nåra andra affärer, fast ett annat lag.
Vi kanske ska rätta till den här Halmia-historien också. Det var 1979 som Bois slog Halmia med 9-1(!). Senare samma år förlorade de på bortaplan mot Halmia med 1-0.
Bois klarade sig precis kvar i allsvenskan det året och Halmia åkte ur. Bois och Halmia möttes alltså inte 1980. Bois åkte ur allsvenskan 1980 och kom inte tillbaka förrän 1994.
Ah ja, då var jag ju ganska nära ändå.
Post a Comment