Tuesday, April 04, 2006

Vår och kultur i Röstånga och andra platser.

Röstånga? Jag började spela fotboll i BK Fram på sjuttiotalet, ibland stod jag i mål. Jag minns en kille med rakt klassikst sjutiiotalshår. Jag minns att vi tillsammans kom på att man som målvakt kunde sätta upp händerna när bollen kom högre i luften, och rädda. Jag minns att vi var mycket lyckliga, så mycket lättare allt blev, vilken fantatstisk uppfinning. En höstkväll på Exan i Landskrona, när dimman kröp in med mörkret, fåren som bräkte.

Röstånga? Jag värvades inte till BBK, men jag hamnade där ändå, min andra klubb, Borstahusens Bollklubb, jag var väl åtta eller nio då. BBKs hemmaplan heter fortfarande Ulkavallen. Om tränarna fortfarande kommer packade till träningarna ibland vet jag inte. Fiskarklubben som har tivoli varje midsommar. Jag tror att det var några polare från hockeylaget som tog mej till BBK, och min storebrorsa, förstås.
Vi kom trea i serien ett år, då när vi hade hårband och svettmuffar på armarna. Jag blev uppgraderade till högerytter och jag minns att Gradde var jävligt sne då, att jag tog hans plats. Vi turades om i många år, att hata och tycka om varandra. Jag som skulle vara lite finare och Gradde som var fylloson med hett temperament och skåror i revolvern av både inslagna slag och bulor i sitt eget huvud. Han tyckte om duvor, och hjälpte mej flera år senare när jag hade missat båten hem till Landskrona och var helt pank, Gradde fixade stålar och vi plankade på tåget till Helsingör, drack några öl och Gradde betalade färjan och taxin till Landskrona sen. Anna som var med var endast fjorton år, en sorts skandal, vill jag minnas.
Gradde lever än, vad jag vet. Men han s polare Peter B dog, som så många andra. Ut och in i fängelser, ut och in med annat skit i kroppen, sen död.

I Lördags var det invigning för det nya Kulturhuset i Borstahusen. Jag tycker att det var där jag borde ha framträtt. Jag har bott många år i Borstahusen, skrivit mycket om det. Istället fick en Fame Factory-kille som har opererat öronen sjunga. Och den förträfflige Lasse Söderberg förstås. Mina öron fortsätter stå klädsamt ut, jag hjör mycket.
Kulturhuset blir nog mycket bra. Yrkesfiskarna hade ställt sej lite frågande först, stod det i tidningen. Men nu var dom också med på banan.

Röstånga! Det året vi kom trea gjorde jag det enda mål jag än kan minnas. Det var mot Röstånga i en match som vi vann med åtta-noll. Jag daskade in en felträff, och duscharna påminde oss om bilder från koncentrationsläger i historieböckerna.
Och cirklar sluts. Röstånga ligger kvar och jag var där med några mongoloida ungdomar i slutet av åttiotalet. Bosse, Anders, Anders och Linda. Vi brukade spela fotboll ibland, och jag försökte lära Bosse att hoppa över bollen när vi hade frispark (man gjorde det på den tiden), sen skulle Anders skjuta, vi skulle lura den andre Anders i målet. Men Bosse kunde inte hoppa över bollen, han bara kunde inte. Nej, skrek han varje gång han misslyckades.
Nåväl, till slut ändrade vi planen, Anders fick hoppa över, så skulle Bosse skjuta istället. Så blev det, att Anders hoppade, och sen kom Bosse efter för att skjuta, Men just då! trillade poletten ner, och han hoppade över bollen. Bosse, jag stöter på honom ibland. Anders går alltid på BoISmatcherna, tar en bira på Akropolis och kollar på bortamatcher, då snackar vi lite.

Röstånga! På lördag kommer kulturen på ett spett till den vackra orten långt från havet vid Söderåsen, storkarna sitter på skortstenarna och tranorna dansar i sjön som sägs vara bottenlös, nära där vi åkte skridskor förr, klämde lagg ibland och det blev en vacker eld i den där stugan med bara en vägg, rävar smög bland träden, lodjur. Allt är sant, vargarna.
På lördag kommer estradörmusikanten LT Fisk och jag att framträda på puben i Röstånga, tillsammans med några elever från Fridhems Folkhögskola. Sen ska jag och Johanna sova på vandrarhemmet. Nils och Janina har flyttat till Röstånga, Nils är en fixare. En amerikan äger puben. Janne och Mia kommer också, Janne spelar in sin soppköksfilm i Röstånga. Löven har inte slagit ut än, men vem vet, på lördag kanske. Som Kurt Olsson sa.

15 comments:

Anonymous said...

Ah, BBK, jag spelade ju centerback där, jävligt tråkig position för övrigt. I en match lyckades jag peta Gradde på mittfältet (eller om han var sjuk den dan, minns inte) och gjorde dessutom mål mot bois. Nästa match var Gradde tillbaka på sin plats och jag fick mala vidare som centerback. Där nånstans tog nog fotbollskarriären slut.

Anonymous said...

Och vi ska inte glömma att Glans (tränaren som åtminstone var packad när han tränade min brors), senare tog över Vlado Video. Där du ju för övrigt blev portad när vi skulle hyra Utan rost i rustningen (eller vilken gladporr det nu var). Av Vlado, alltså.
Jag träffade Glans på Seglaren i somras, han kände igen mej, vi snackade gamla minnen som vi inte kom ihåg.
Mineur var en tuff vänsterback i BoIS för en tanig högerytter, minns jag.

Anonymous said...

Quit Your Dayjob har gjort en låt som heter just Vlado Video. Lite kul. den finns att ladda ner här:
http://www.quityourdayjob.org/downloads.html
Ja se dessa associationer.

Daniel said...

Fin fotbollshistoria. och lite till. Låter fint att läsa lite med folkhögskoleelever. jag tror jag brukade känna en av dom som ska läsa upp texter där. men det var då det. Landskrona läxade upp östkustingarna i Mjällby med 6-0. gratulerar. mff däremot klarar inte ens att vinna över häcken. det är inte utan att man tycker det är lite synd att det blir ett skånederby mindre. hoppas allt är bra med dig.

l.t. fisk said...

Gradde var snäll mot mig minns jag. Jag följde med honom ut till duvslaget en gång. Det var häftigt. Han var så snäll och med tanke på hans slagsmålsbakgrund gjorde det mig lite glad att jag fick följa med honom. Jag cyklade ändå där, så att säga, men ändå. Är Peter död? Han var också alltid väldigt snäll mot mig. Jag var en strykpojke i BBK annars. Men Peter ställde alltid upp och var alltid väldigt snäll. En mjuk kille faktiskt. Men som spöade upp vem som helst som han inte tyckte skötte sig. Sicka minnen. Sillastrybare

Anonymous said...

Ja, BoIS visade var skåpet ska stå, två veckor innan seriestarten. Vi får hoppas att det håller i sej.
Om det är bra med mej? Det har varit både värre och bättre. Men jag försöker. Vi är några stycken som försöker.
Det var snälla grabbar, innerst inne, Gradde och Peter. peter var en busunge av den gamla sorten. Men ja, han skaffade raggarmustasch och blev större. Om jag har fattat det rätt så blev det lite många olika blandningar när han kom ut från finkan sista gången, kroppen klarade inte det. Så har jag hört i alla fall.
Ja, han hade sina duvor där ute, åt Säby till (om man vill), Gradde. Det är så mycket man inte vet om människor.
Och Peter Blomqvist har en kolonistuga och trätofflor och jeans och jeansjacka och försöker sluta kröka gång efter gång, jobbar med att lackera bilar. Andas in en massa skit, sa han, när jag träffade honom på Konsum i somras.

Anonymous said...

Åh, vilken fin text, Jonas. Lite Buster, några mongoloida, lite uppläsningar och lite sorgligt. Jättebra.
Ang. Fridhem: Kommer du ihåg liraren som hade baren i Svalöv? Var han inte någons bror? Typ Ingemar Mundebos? Eller har jag drömt det? Något jag dock tydligt minns är att jag och Micke där sjöng Born to be wild på karaoken. Sen sjöng jag aldrig mer karaoke förrän på min trettiårsfest, men då slog jag jävlar i min lilla låda till med Bohemian Rhapsody.

Anonymous said...

Som jag minns det hette han förresten Leif Mundebo.

l.t. fisk said...

Mineur spelade i BBK också. Jag har spelat med honom. Tuff. Men rätt snäll han också.

Anonymous said...

Brodern hette Leif, alltså. Jag är medveten om att Ingemar Mundebo hette just så. Nu när jag har anmärkt på dina åsnerelaterade syftningsfel tidigare får jag väl korrigera mig själv.
Men, som sagt, en fin text. Jag är uppväxt med så mycket fotboll. Och Buster. Min pappa var fotbollstränare, han var dock aldrig full på träning, men en gång bröt han revbenen när han skulle hoppa över stängslet till planen och gå hem, fast han försökte se helt oberörd ut. Och på somrarna på 50-talet åkte han Småland runt och visade upp sina tricks (det fanns något slags trick-pris, som simborgarmärket, som man kunde få då, han var bedömare av dem) Mina bröder fotograferades ständigt i underliga arrangerade bilder (armbrytning, dragkamp) i lokaltidningen eftersom de i regel dominerade sina respektive gärsgårdslag - av någon anledning ville de inte spela i samma lag, så ibland var det "Pettersson-derby". Jag kommer ihåg att nån jävligt otrevlig kille från Färjestadens IF hånade mig för att jag ville vara med i omklädningsrummet och lyssna på taktiksnacket en gång (jag är väldigt mycket yngre än mina bröder, så jag var väl kanske fem år). Min morfar, som var knappt 150 cm lång, finns som teckning från nån tusen år gammal sydsvenskan när han smiter mellan benen på en spelare som var typ 2 och 10 lång.
Liniment. En bra doft. Och sportdrycken. Gillade aldrig den varma korven. Var dock kär i målvakten i Madesjö IF, han blev DJ sen, men som målvakt hände det att han la sig ner och lyssnade på sin bandspelare om det inte hände nåt på hans halva. Det var oerhört tufft. Motståndarlagen brukade bli vilda av ilska.
Själv spelade jag aldrig fotboll. Pappa ansåg att det var en sport för män, och tvingade mig istället att bli grym på pingis.
Och det är konstigt: jag tycker fortfarande att damfotboll är så jävla tråkigt. Och så går det långsamt.

Anonymous said...

Det var ju ingen dålig historia, Anna, thanks for sharing.
Jag läser gärna om fotboll i tidningar. Men jag följer bara Landskrona BoIS på riktigt. Det handlar inte alls bara om fotboll.
Landskamper med Sverige (och även Danmark) intresserar mej också. Och att se Fotbollsmästerskap i utlandet, det är en härlig känsla, på teve alltså. Det ska vi göra i Spanien i sommar.
Vad det gäller damfotboll, så har jag oerhört många viktiga saker att göra än att titta på dylikt. Dom brukar ju gnälla, tjejerna (som man säger), att dom inte får tillräcklig uppmärksamhet. Vilket bullshit. Dom får ju tusenfalt mycket mer uppmärksamhet än Madesjö IF, och det hade nog blivit en jämn match.
Ibland har jag sett sk gärdsgårdsmatcher, det finns en råhet som är tilltalande, den saknas ju helt inom damfotbollen. Nä, mindre uppmärksamhet för tjejerna. Detta gäller alltså fotboll, om nu någon skulle bli arg och säga att jag är kvinnohatare, eller nåt.
Man ska spela för att det är kul, det är vad de flesta gör, oavsett kön.

Anonymous said...

min storebror, förstås!
Spännande att höra att man har varit delaktig i en spelarövergång inom fotboll, måste vara min största handling inom fotboll, bortsett från att jobba för en guldsponsor till BoIS, skoj.

Daniel said...

Vad exakt är flytgolv?

Anonymous said...

Flytgolv. Jag vet inte. Mer än att det står på några av BoISspelarnas tröjor. Man kan ju spekulera, flytgolv. Det låter soft och härligt, som att gå på vatten. Det sjunger man ju ibland i hejaklackar, bla bla bla går på vatten, tja la la ... osv.
Anna: Jag minns den skumme hotellägaren. Mundebos brorsa, jag vet inte. Jag minns att dom hade nån sorts tävling där man satt på en bom och hade nån sorts mjuka stora handskar på sej, skulle slå ner varandra. Att svalövspöbeln skrek att nån skulle slå ner blattejäveln, till den lille killen som hade fått benet bortskjutet strax under knäet, hade protes och gick konstigt. Mahmad, eller nåt sånt. En trevlig snubbe som jag stött på nån gång i Lund.

Daniel said...

"FLYTGOLV I LANDSKRONA AB är ett av Sveriges främsta företag när det gäller utpumpning av flytspackel på alla slags undergolv. Flytspacklet gör att ni får ett plant och fint golv. "