Vesterbro på åttiotalet på Bästis i Limhamn

Dom här dagarna som varat så länge nu. Dagarna av uup och ner, där upp är okej och ner gör väldigt ont. Dom här dagarna när jag dessutom har haft feber ibland, och sovit dåligt och bytt T-shirt en gång varje natt, av svetten och tankarna.

Du vet, min vän, inget ont som inte har något gott med sej. Det ska jag säga sen med betydligt större eftertryck, när ängarna ligger grönt öppna ner till havet och vi kan titta på varandra med glittrande blickar igen. Tiden som måste gå, tills vi kan röra lite lätt vid varandra igen, och förstå precis vad vi menar. Vi vill.

Inget är bara dåligt. Dom här dagarna, när jag har lämnat Elsa på dagis och ibland känt, jaha, vafan ska jag göra nu då? Så har jag cyklat bort till Willys, tagit trapporna som snurrar upp. Satt mej vid fönstret längst in, en speciell unken doft på det ställe som är en klassisk Domusrestaurang, men ändå inte. Lite allmogeskit, några fula tavlor, Jack Vegas, starköl och vin. Öppnar nio, en soffa och ett mycket konstigt ställe med en uppländska kvinna som är boss, en kines och en polack som är under i hierarkin. Stor lokal. Lunchen börjar elva. Jag kommer kring tio. Köper en räkmacka och två lättöl och känner mej som en yngre Slas, utan att alls göra det.
Några blåställssnubbar dricker kaffe. Några pensionärer dricker kaffe.

Och där kommer det goda, Jag läser Dan Turell på danska, flyr till Istedgade och Vesterbro på åttiotalet, känner igen en del, fantiserar om det andra. Som Gamla Väster i Malmö på åttiotalet när jag smög dit ibland med pågatåget från Landskrona, en helt annan värld utan arkitekt- och reklambyråer, utan snofsiga restauranger, utan Lilla Torghysteri.

Jag vet inte om det var bättre förr. Men en del var enklare. Som Möllevången, jag har bott i Malmö (nästan hela tiden) sen 1994, och det har förändrats mycket, som världen, som livet. Det är skönt att krypa in i en trygg värld ibland, Vesterbro i Dan T´s tappning, jo, mord och sprit och knark och svikna löften, men allting på en höft nära och rofyllt ändå.
Och att läsa på danska, mumla lite halvhögt, det gillar jag.