God is in the house överallt, eller maybe not.
Jag har alltid tyckt om kyrkor. Min pappa tycker om kyrkor. Jag minns besök i andra städer i Sverige och andra länder, när han gick sina egna vägar för att titta på kyrkor, kanske höra en orgelkonsert.
Jag eller mina syskon följde inte med. Vi drev inte med honom, men visst var det mossigt. Vi drev med pappa ibland, men han kunde bli mycket irriterad. Jag känner igen det nu. Att jag blir irriterad när någon skojar om vissa av mina sidor som jag vet är särskilda, som jag själv skojar om. MEN INGEN ANNAN.
Jag lyssnar på Lloyd Cole, som om han var tillbaka. Som om han varit borta. Jag har lyssnat på hans senaste plattor, dom har hållit god klass. Det är väl vi, hans lyssnare, som tappat lite av behovet.
Don´t get weird on me, babe, var väl den senaste viktiga för mej. Men den nya är väldigt bra.
Och Alf, jag minns honom i Malmö när han hette Håkan och sjöng på engelska. Han var kaxig och dryg, som hans musik. Det är bra.
När jag var en mycket ung tjugoåring i Jönköping, lärarstudent, sa min handledare till mej att jag borde skaffa en tro. Jag har i perioder försökt sen dess. Jag har alltid haft en tro, men ingen religös. Jag vill ha den, jag vill ha den tron som är visshet. Jag vill ha den tryggheten och ron. Att allt är i någon annans händer? Är det det jag menar? Nä, men att man har någon som fångar en när ens fria vilja fått en att snubbla från den slaka linan.
Jag tänker mycket på att vara god. Jag lyckas inte alltid. Men jag ser mej som en djupt moralisk människa. Jag har principer. Dom som känner mej kanske skrattar och tycker att dom aldrig hört sån bullshit. Men då kanske ni inte känner mej hela vägen, ändå. Jag strävar efter att vara god. Att stå på rätt sida.
"Nä, men att man har någon som fångar en när ens fria vilja fått en att snubbla från den slaka linan", skrev någon en gång. När jag tänker efter, det har jag nog alltid haft. Annars borde jag nog varit död. Sånt verkar häftigt att säga, jag vet inte, det är inte därför. Men jag tror det, att det är konstigt att jag lever. Och jag är mycket tacksam. Jag hade inte klarat det ensam.
11 comments:
Jag kom nyss hem från kvälssgudstjänsten i Wesleykyrkan. Vi tände ljus och lyssnade på Iron Maiden på tramporgel. Det börjar närma sej.
Ta det där igen, sakta.
Det låter nåt det. Det låter nåt. Min morfar ville bli präst. Han ville verkligen det. Men han skulle bli bonde, som sin far. Han hade läshuvud min morfar. Var väl inte direkt en praktiskt lagd man. Men han löste det. Men präst var det yrke han egentligen ville ägna sig åt. Jag tror jag alltid varit lite prästämne jag själv. Men jag var/blev aldrig religiös. Jag har emellertid ägnat mig väldeliga åt religiösa och filosofiska spörsmål under hela min uppväxt och framåt. Intresset för det olösbara finns där, eller det något som kan hämta upp en igen när det svarta skynket sjunker.
jag fick brevet. har inte kunnat sitta vid datorn så mycket, vi grejar i lägenheten. men jag blev tokigt glad! it made my day. tack så jättemycket för bonusboken också. den ska jag börja läsa så fort det blivit lite ordning här hemma.
Windy: Vadå? Wesleykyrkan. Det kan vara sant, eller som en löpsedel. Du få väl kolla upp om dom hade någon kvällsgudtjänst igår, börja där.
Min mamma och mormor tyckte att jag skulle bli präst, att jag skulle passa. Men så var det där med gudstron. Jag föll på det.
Det betyder dock inte att jag har slutat önska mej en tro, försökt ibland och kanske upplevt något, ypu never know. Gamla hundar sätter sej ibland, trots allt.
På fredag är det kulturnatt i Landskrona. Men ingen kommer att vara där, man kan ju inte gå ut efter mörkrets inbrott, det har man ju läst, det har ma ju lärt av sverigedemokraterna och deras passiva anhängare.
Men vi ska dit i alla fall, eller hur, Windy. Och jag pratade nysss med Jan Sigurd, han ska också dit. Till Bok o Papper på Eriksgatan, till Peter och Lena. Jag tror jag ska skriva om dom sen, men först ger jag er chansen att tala ut, att öppna er inför Gud en stund till, mina lamm.
tack för att du skriver mycket om Landskrona. börjar bli rätt tjatigt att läsa allt negativt om vår stad. för när allt kommer omkring så är Landskrona en rätt vacker stad!
R.P
Fan också! Nu sket sej hela min långa fina kommentar.
I korthet:
Tack RP, nu måste jag fundera på vem du är, vet jag det?
En vacker dag i Landskrona, en lördag när vi fick ännu en indiansommar, ser jag folk på torget, folk som går längs vallgraven ut mot havet och seglaren, eller nån annanstans. Folk i olika nyanser som är lyckliga, nickar mot främlingar i samförstånd: Det är fint, vi vet.
Kanske är det därför det är lätt för dom illvilliga att svärta ner sanningen, det finns så mycket att förlora när man har så mycket. Det är väl därför det är lätt att hitta syndabockar.
Det pratas mycket om att inse problemen, det ska man, menman måste inse det som är bra också. Och absolut måste man inse att skit händer överallt. Läs vilken lokaltidnings insändarsida som helst. Vi är inte ensamma i Landskrona eller Malmö, vi lever alla i en snabbt föränderlig tid. Det är inte lätt att vara perfekt och hänga med.
Men gräset och jorden doftar gott vid den här tiden på året.
Fan också! Nu sket sej hela min långa fina kommentar.
I korthet:
Tack RP, nu måste jag fundera på vem du är, vet jag det?
En vacker dag i Landskrona, en lördag när vi fick ännu en indiansommar, ser jag folk på torget, folk som går längs vallgraven ut mot havet och seglaren, eller nån annanstans. Folk i olika nyanser som är lyckliga, nickar mot främlingar i samförstånd: Det är fint, vi vet.
Kanske är det därför det är lätt för dom illvilliga att svärta ner sanningen, det finns så mycket att förlora när man har så mycket. Det är väl därför det är lätt att hitta syndabockar.
Det pratas mycket om att inse problemen, det ska man, menman måste inse det som är bra också. Och absolut måste man inse att skit händer överallt. Läs vilken lokaltidnings insändarsida som helst. Vi är inte ensamma i Landskrona eller Malmö, vi lever alla i en snabbt föränderlig tid. Det är inte lätt att vara perfekt och hänga med.
Men gräset och jorden doftar gott vid den här tiden på året.
Fan också! Nu sket sej hela min långa fina kommentar.
I korthet:
Tack RP, nu måste jag fundera på vem du är, vet jag det?
En vacker dag i Landskrona, en lördag när vi fick ännu en indiansommar, ser jag folk på torget, folk som går längs vallgraven ut mot havet och seglaren, eller nån annanstans. Folk i olika nyanser som är lyckliga, nickar mot främlingar i samförstånd: Det är fint, vi vet.
Kanske är det därför det är lätt för dom illvilliga att svärta ner sanningen, det finns så mycket att förlora när man har så mycket. Det är väl därför det är lätt att hitta syndabockar.
Det pratas mycket om att inse problemen, det ska man, menman måste inse det som är bra också. Och absolut måste man inse att skit händer överallt. Läs vilken lokaltidnings insändarsida som helst. Vi är inte ensamma i Landskrona eller Malmö, vi lever alla i en snabbt föränderlig tid. Det är inte lätt att vara perfekt och hänga med.
Men gräset och jorden doftar gott vid den här tiden på året.
Där satt den!
Post a Comment