Literaturelovers in LA
Jag vet att jag inte är Sveriges mest älskade, lästa, lånade författare. Men jag lyssnar på en bortglömd sång av Mikael Wiehe nu, som dök upp på ett gammalt blandband. Från Hemingwayland, tror jag. Åttiotalssyntar. Oh Mama Mama, sjunger Mikael.
Jag vet att jag inte är Sveriges osv ... Men en gång sa min gode vän från LA, Janne, att jag lät som Wiehe efter en upläsning. Jag har ännu inte fattat om det var en komplimang. Antagligen var det bara roligt.
Jag vet att ja... Men häromdagen fick jag ett brev från Författarfonden, förra året lånades mina böcker 5489 gånger. Det tycker jag är bra. Kanske två tredjedelar läste böckerna också, det är roligt.
Nu kommer jag till början på poängen.
Kära barn, när jag var en liten ännu mer okänd skit, när jag gav ut mina första två böcker på ett litet landskronaförlag, så köpte i alla fall Peter och Lena in böckerna. När jag gav ut min tredje bok (den lilla Så enkelt i solen) på det lilla malmöförlaget Fakir gjorde jag min första boksignering hos Peter och Lena som då höll till på Järnvägsgatan (där Killbergs ligger nu, men gå till Peter och Lena, dom är obundna). Peter köpte en massa böcker som han skrev ett mysko kvitto på. Sen gick dom i konken. Men Fakir och jag gick med vinst.
Nu håller dom till på Eriksgatan, i Sture Anderssons gamla sportaffär (Sture och hans son Sten är gamla cykellegender i Sverige) bredvid min pappas gamla tandläkarpraktik. Bok o Papper heter affären, dom har även antikvariska böcker. Dom tycker verkligen om böcker.
Dom två senaste av Landskronas kulturnätter har jag blabbat och signerat böcker där, vi kommer alltid överens. Det är trevliga människor, Peter och Lena, men utrotningshotade i en bransch som mer och mer skiter i litteratur, som bara vill sälja, profit profit profit, som vi sjöng, med order uppifrån från någon centralt belägen chef. Ingen kärlek till litteraturen där.
Och ändå är det varje år Bok o Papper som har det bästa programmet av Landskronas två centralt belägna bokhandlare. Jag känner föreståndaren på Killbergs också, det är inte hennes fel. Hon är ju toppstyrd.
Men Peter och Lena styr sej själva, frågan är bara hur länge.
Om det är någon som ska till LA på fredag under Kulturnatten, sväng inom Bok o Papper och köp nåt, så har jag betalat tillbaka. Jan Sigurd och andra ska dit. Så håller vi liv i bokhandeln som får sin bana ständigt grusad, ett slag till i alla fall.
5 comments:
Fick nyss ett sms från Danne. Han upplyste mej om att jag hade haft svt24 så hade jag kunnat se John McEnroe på teve nu.
Hade han tagit sej från Nynäshamn till Stockholm så hade han kunnat se matchen live.
Hade jag följt med författarlandslaget till Florens så hade jag fått möta Tim Adams, författaren till den fantastiska boken I huvudet på John McEnroe.
Jag har redan hört ropen skalla efter regeländringar: Nobelpriset i litteratur måste kunna delas ut postumt, så att Astrid ska bli nöjd i sin himmel, som om hon inte är det ändå.
Orhan Pamuk var nog ett bra val.
Väldigt få visste vem Eyvind och Harry var när dom fick priset. Vi ska nog inte göra världens största litteraturpris löjligt genom att tro att världens bästa författare kommer från Sverige. Men det förstår väl dom flesta som intresserar sej för litteratur, dom andra hönorna får väl fortsätta kackla en gång om år, tills någon trycker en Big Mac i flabben på dom. Ah, äntligen lite riktig mat.
För att inte göra Mac Donalds-kunderna arga, ät där, det tycker jag är okej, om det är det ni vill. Men Mac Donalds blir ju aldrig någon guldkrog, bara för att det antagligen är världens mest populära restaurang, en sorts blinkning till nobeldiskussionen, det.
Jag har besökt din hemstad, Jonas. Det var en intressant upplevelse. Jag har ju bara varit i hamnen tidigare. Nu är även centrum avverkat.Det är trevligt att besöka ställen som man har en bild av från en bok eller två. Och så har man sina fördomar. förstås. En svensk man sålde dvd-filmer för en tia på torget, en kvinna sålde barnkläder, och gräddbullar. Vi prutade 75% på ett barnplagg. det var fin stämning, men samtidigt lite obehagligt. Mycket cowboys, hattar överallt. Mycket invandrare, de håller inte sig hemma. De går på stan som alla andra. Det var fint att se.
Var det i lördags? På torget? Jag var själv där, köpte fem LP-skivor för en tia, ville egentligen bara ha Vikingarnas kramgoa trea och Curt-Haagers. Jag är en sk sucker för dansbandsvinyl, särskilt när man smurfar upp dom på 45 varv. Nu måste jag bara se till att äga en fungerande skivspelare, har bara två trasiga just nu.
Var det verkligen cowboyhattar? Eller skojar du? Jag såg inga. Du måste ha varit i Helsingborg, där har dom fortfarande tjurahuen i läderband, och jeansskjortor och cowboyboots, och hästsvansar, så är dom moderater också.
Jo på torget var det. En liten marknad. Och jag såg minst åtta cowboys. En satt i fönstret på en pizzeria och drack en öl, en annan gick till synes planlöst omkring på torget med en tvåliters coca-cola i handen. Några satt på en bänk vid teatern. Dansbandsvinyl. Jorå. Min gamla mormor har alla kramgoa.
Post a Comment