Arbetsplatser för oss i gummistövlar, som jag saknar, drömmer om dej på nätterna, Linnea...s hus i Vollsjö

Gummistövlar på och Ingvars gamla armyjacka med kardborreband fästa med säkerhetsnålar. Och ändå kändes säkerheten otrygg ibland.
Men dom plaggen och ett par gamla brallor och en mössa, en tjyvamössa, och ut och tjyva sur ved med yxan.
Och kvällarna i den murade puben när jag satt och skissade på det som sen blev Sonny och Karola-boken.
Jag jobbade inte så bra där, men elden sprakade.
Och jag hade det jag kallade gymmet, trägolv från för längesen och fönster i två riktningar och motionscykeln och bandspelaren med specialinspelad cykelmusik.
Och sen två rum till, biblioteket och arbetsrummet.
Det var mina domäner.
Det var där jag jobbade.

Och jag minns sexton- eller sjuttonårsåldern när Eldkvarns Utanför lagen just kommit, och pratade bara med mej. Och det var LP, och det var stora bilder från Koppom i Värmland (tror jag), det var The Band och naturen och ändå party, fast inte så hårt som förr, min käre vän.
Det var minnena och insikten om att det funkar nu också, man kan bara springa sprint ett visst antal år. Tröttheten kommer sen. Då lägger man om, och det blir inte tråkigare, bara annorlunda.

Jag har ändå en jävla massa böcker i källaren, här i Limhamn.
Jag har ändå en jävla massa böcker här i mitt arbetsrum som är lägenhetens näststörsta rum, men ändå för trångt. Eller för få rum. Eller för få vägar ut. Eller för få hörnor med ojämn sten att sitta på en ranglig stol i, i vårsolen som kommer nu.
Och alla dessa papper.
Och alla dessa lappar av papper som jag inte kan slänga.
Alla dessa embryon till romaner eller noveller i påsar och väskor.
Jag kan inte hålla ordning.
Jag kan inte cykla på motionscykeln härinne.
Pilar av kärlek med Dileva för mycket längesen.
Everyday is like sunday med Morrissey.
Andra tider men nu.

Mormors gamla skinnfåtölj. Elsa tycker om att sitta i den, för att jag tycker om och brukar sitta i den och läsa om kvinnor i sjuttioårsåldern som vägrar hålla flabben.

Och musikmaskiner från åttiotalet.
Och vinylplattor från åttiotalet.
Sa jag Triffids.
Sa jag att jag aldrig har drömt om att komma till Australien.
Från plattan Tiggarens tal, den fina sången om Marias ögon finns i en extraversion på CD, den lyssnar jag på nu.

Jag skulle vilja bränna hela skiten. Jag skulle vilja ha bara en liten trädgård och ett litet hus.
Jag skulle vilja ha en friggebod där att skriva i, som skulle vara min.
Och en till som skulle vara bastu för hela familjen och vännerna.
Det är så jag vill ha det, en bas. Det är så jag är. Jag är inte solen, men fyra eller fem planeter runt omkring.