En blues från Landskrona

Vi tog den slitna Knivbaren i besittning strax efter öppningsdags, strax efter lunchtid idag, Thomas och jag. I Eslöv. En Hof och en dubbel lättöl. Satt i ett bås innan vi drog vidare till Malmö och LA.

Vi har gjort det sista nu. Var hos Helmuth och fixade innan boken ska gå i tryck i Gdansk på måndag, eller nåt.

Thomas bilder. Mina texter. Tillsammans ska dom göra något nytt och större. Göra ett plus ett till tre, måhända.

Officiell utgivningsdag är Första maj. Arbetarnas dag. Bo Widerbergs dödsdag.

Tommy Bergren: Vi har inga pengar. Vi har inga skådespelare. Bo: Skit i det skit i det, jag har lite film. Vi filmar. Det löser sej. Jag har en jävla bra idé.
Så ungefär, Bo Widerberg. Respekt.

Fjärde maj (preliminärt) blir det släppfest på Seglarpaviljongen i Landskrona. Jag läser, Thomas visar bilder. L.T. Fisk spelar, och sen när det börjar knöka på så kommer The Negatives, punk från allra första början, på riktigt.
Om någon är snäll och vill tälta i koloniträdgården så går det bra om man pratat med mej om det innan.

Sextonde maj visar vi bilder och läser i Röstånga, Stationshuset. Janne Rantala kommer att visa en film också, och någon musik.

Tjugosjätte maj är jag uppläsare tillsammans med L.T. Fisk på Teaterrestaurangen i LA, och nån sorts värd. Jan Sigurd, Anne Swärd och några till kommer också att vara med.

Jag och L.T. Fisk i Röstånga i april 2006. Våren var inte så som vi ville ha den, men ändå.


Och det finns blues och det finns blues. Den bästa är den som framförs med lätthet, som blottar sorgen men ser en spricka där ljuset tar sej in. Den bluesen spelar vi, grabbarna från Landskrona, vill jag mena melodiskt.