Flyg ljusa fjäril ner i hålet i mitt huvud och fladdra

Det är bänkarnas tid. Och det har varit ett pusslande och ett pusslande, med att få tiden och orken att räcka till. Och jag är inte ens färdig, men ändå färdig.
För några minuter sen skickade jag iväg mitt manus till utskrift. Vellinge kommun gör friheten större, Johanna skriver ut på sin skola.
Ikväll ska jag läsa min bok, mitt manus som om jag vore någon annan. En hyggligt litteraturkunnig och öppen människa, låt oss kalla honom Pelle.
Imorgon ska jag läsa mitt manus. Pelle alltså. Jag tror att han drar till Köpenhamn. Det har jag gjort med mina två senaste böcker, åkt till Köpenhamn och läst på passande krogar.
Det kan vara en fröjd att läsa det man skrivit. Jag hoppas att jag får tårar i ögonen några gånger.
Sen ska jag åka till Landskrona och kolonistugan fredag/lördag för att göra ändringar och ändringar. På söndag också. Och på söndagkväll ska jag skicka manuset till Wahlström & Widstrand som jag hoppas blir glada och generösa.
Sen fortsätter det. En runda till för att bygga in och bygga ut, strama, få det berättat som ska berättas.
Sen en runda till med Christian, min redaktör.
Sen en sväng med korrläsaren, och Christian.
Och omslag och baksidetext och annat smått och gott. En fröjdefull process jämfört med helvetet som har rivit i mej under skrivandet av den här boken. Nä, inte under skrivandet, men all den tid som gått åt till att inte kunna skriva.
Men jag har lärt mej mycket. Hur det inte ska gå till nästa gång, och det gäller mer än en sketen bok.
Och på söndag åker Johanna upp med Elsa till Hässleholm.
Och på måndag åker vi till Paris.