Jag ser rakt igenom ändå

Jag sitter i kolonistugan och skriver till dej, tror jag. Harriet eller han Benny eller Thord.
Fast egentligen skriver jag till dej, Mattias.
Flaggstången är gammal och har inte haft någon svensk flagga upphissad på länge, Mattias, och snart är jag stark nog att dra upp den och bära den, Mattias, då vet du var jag vill köra upp den.
Och du tror att du är smart.
Och du tror att vi andra bara är politiskt korrekta. Såna tomma fraser gömmer du dej säkert bakom.
Mattias, du vet inte ett skit.
Och det värsta, du bryr dej inte ett skit.

Jag satt i kolonistugan igår också. Skrev på min roman och dom vanliga elementen var på, och extraelementet, och ibland ugnen med luckan öppen. Och dom gamla englasfönsterna immade och det rinnar droppar som tårar nu. Men jag är inte ledsen. Jag är förbannad. Jag är full av sorg när jag tänker på det. Jag är ledsen.

Jag är ledsen. Den breder ut sej. Självgodheten. Acceptansen att vara nöjd med att se om sitt eget hus. You are a good man, you are looking after your family.
Sverigedemokraterna är värst. Sen kommer folkpartisterna som inte är av samma stam som då Bengt W lämnade soffan när Ny demokrati steg in och satte sej. Det känns som evigheter sen. Vi lever i ett annat land nu. Sköt dej själv och skit i andra. Nä, skjut dom andra och sko dej själv.

Jag är ledsen. Då är det skönt att Harriet Andersson finns. Att det finns en intervjubok där hon berättar om sitt liv. Ännu en av dessa magnifika kvinnor, som märta Tikkanen, som Birgitta Stenberg. Dessa överlevare som alltid har försökt gå sin egen väg. Som har fått kämpa mot stelbenta normer. Som alla är över sjuttio nu och inte behöver hävda sej, som bara kan visa upp sitt avslappnade långfinger till dej, Mattias.
Tillhör Harriet det svenska, eller är hon för oborstad för din femtiotalsmoral?
Men det är ju så, Mattias, att man får ju göra vad man vill så länge man har ett svenskt namn, eller hur, Mattias?
Och du vet det lika bra som jag, Mattias, att skulle man gå efter intelligens och kunskap och hederlighet och alla andra floskler som du kräker ur dej, så hade du inte haft några väljare. En stor del av dina supportrar kostar ju bara oss skattebetalare pengar.

Mattias, är du inte nyfiken på livet? Är du inte nyfiken på världen?

Det är dimma på fönsterna och jag köpte lättöl av Teo igår. Han är född i Sverige men med grekiskt ursprung. Han har ett svårstavat efternamn och hejar på Grekland och Sverige i fotboll. Skojförsvarar dopade grekiska friidrottare, hävdar att Anja Pärson är dopad, och visst stavar Anja sitt efternamn konstigt.

Och så står dom andra där, sossarna och flera, och drar för gardinerna och skriver insändare och, kom inte och gör något konstigt, Harriet, gör inget som är annorlunda. Vi har det bra som vi har det. Det ska inte förändras mer nu. Vi lever faktiskt på femtiotalet, dom andra länderna som vi plundrat ska aldrig få komma ikapp. Vi stoppar klockan här.
Så, nu tänker vi aldrig titta mer. Det är ju inte vårt fel att det är dimma i våra heltäta hus.

Jag sitter i kolonistugan nu och försöker skriva en bok om förståelse. Jag försöker förklara varför vissa människor hamnar i situationer som dom inte kan hantera. Hur dom kämpar för att bli medvetna om orsakerna till det dåliga som händer. Försöker förändra framåt.
Jag lyssnar på lugna favoriter från en dansk radiostation.
Jag har börjat blänga på skåningar och danskar. Ja tycker inte om den sidan hos mej själv, så jag försöker göra något åt det. Jag försöker förstå. Jag försöker ta mej under och innanför.
Försöker du, Mattias?
Hur tänker du?
Hur dum och ytlig är du?

Gud, vad jag kan ogilla detta lilla självgoda land som tror sej själv om så mycket.
Kriget. Det välstånd vi fortfarande har kommer från Kriget, det andra världskriget. Då, när vi fegade ut men sålde järnmalm till vapen. Och efteråt, när vi tjänade pengar på återuppbyggelsen av det Europa som vi svikit och fjäskat för, och fick ett försprång.

Mattias, du vet inte ett skit.
Och det värsta, Mattias, du bryr dej inte ett skit.
Och det värsta, Mattias, ni är alldeles för många apor som försöker klättra upp i trädet utan att veta hur man gör, på riktigt.
Jag kanske borde sätta Märta, Birgitta och Harriet på dej så att dom kan ge dej ett hederligt gammalt svenskt kok stryk från femtiotalet.
Manegen är ju krattad. Byxorna har du dragit ner alldeles själv.