När katten är borta ...
Nu tar han chansen, Zlatan, när Allbäck är skadad. Nu kan han ju nästan, nästan nästan nästan vara säker på en plats i det svenska anfallet. Fast Rade har sett grym ut på träning. Och Elmander kanske hellre vill spela med nån från göteborgstrakten, med blonda slingor i det kontrollerade rufset. annars blir han kanske tjurig. Och Tobias, vad tycker Tobias, egentligen? Det får vi aldrig veta.
Fast han är ju lite fräck, Elmander, osvensk. Som vi säger.
Han är ett proffs med timing, Zlatan, vet när det är läge att smasha in i tomt mål, nu när Allbäck är borta, menar jag då, måltjuven.
Men vad säger Ralf och Glenn H? Vad säger Åby i sin solkiga himmel?
Och vad säger SVENSKARNA, gnällgubbarna i alla åldrar. Ja, idioterna.
Välkommen tillbaka, Zlatan!
Men till vadå?
7 comments:
Zlatan är en diva, bla bla bla.
Han spelar bra i Inter, spelar för laget.
En proffsig ledare ser till att sammanfoga individer till ett lag.
Dom andra svenska spelarna är också individer, det är bara det att dom låter som robotar när dom pratar med media. Eller kärringar, om du föredrar det.
Mör mig är Zlatan ungdomarna på Nørrebro och politi/vuxenvärlden i Köpenhamn är robotarna.
Ja, det finns nog en koppling, kanske. Jag kan inte alla turerna kring Ungdomshuset, men jag har levt nära och lite mindre nära vänsteraktivister i många år. Många tycker bara att det är fräckt, något händer.
Jag minns dagarna innan mötet i Göteborg 2001 (?), alla som snackade om stenarna dom skulle kasta, få som snackade om varfgör. Och sen åkte dom hem och grät.
Jag är för motstånd, mot våld.
Jag har varit bland ungmoderater också. Alla människor som bär uniformer, synliga eller osynliga, har jag svårt för.
Jag har aldrig varit en gruppmänniska.
Jag tycker om Zlatan, han är säkert jobbig att ha att göra med, det kan jag också göra. Men han gör sin grej själv.
Jag tycker att man ska se tonårsuppror för vad det är, alltså tonårsuppror. Det innebär inte att man ska klappa folk på huvudet och säga lilla vän. Men man ska veta att det endast är en liten del av pöbeln som verkligen har en vision, dom andra är medlöpare.
Så har det alltid varit, att medlöparna är fler än visionärerna. Anser jag.
Att bara säga Hata Snuten, är inte kreativt.
Att vara rebell bara för att vara cool tilltalar inte mej.
Ordet rebell använde jag om mej själv som tidig tonåring.
Jag måste säga något som jag tror att jag hittat på själv: Det finns inga enkla svar, för det finns inga enkla frågor.
Och debatter jag läst om Landskrona, på HD på nätet.
Det finns diskussioner i samhället som ofta glömmer att det handlar om MÄNNISKOR, alltså INDIVIDER.
De mest homogena gruperna med flest medlemmar är ungdomar och medelålders män med vag gammelsosse/sd-anknytning. Tror jag. Dom som inte behöver solidariteten längre, i radhuset eller villan med kärringen som bestämmer hemma men rättar in sej i ledet annars.
Solidariet och individuell frihet, det strävar jag alltid efter.
Det är inget fel på poliser, men tyvärr är de ibland ett verktyg för onda krafter. Som i detta fallet på Nørrebro.
Danmark är ett märkligt och på flera sätt obehagligt land. I södra Sverige hurrar många ocg drar sej mot den äckliga sidan av danskheten.
Att inskränka friheten för alla som inte passar in i normen (och den normen ser ofta trist ut bland danskarna, och skåningarna), är förkastligt.
Poliserna gör sitt jobb, följer sina order, får man anta.
I Tjeckoslovakien och Portugal ordnade man sin frihet utan kravaller, det tycker jag att alla parter borde kunna göra i Köpenhamn också.
Dom fascistoida tendenserna i det danska samhället är jag starkt emot. Jag håller på ungdomarna, även om jag inte tror att dom är utan skuld.
Det finns stora likheter mellan Zlatanproblematiken och kriget i Köpenhamn.
Först Köpenhamn. Det handlar inte om Ungdomshuset i sak. Det handlar om i systemets ögon, farliga krafter som ifrågasätter den nuvarande strukturen. Som har en vision om något mer hållbart. I det samanhanget är ungdomshuset en symbol, som ett monument, något att vallfärda till, något tt samlar kring. Därför måste den etablerade ordningen slå bort detta med full kraft.
Nu till Zlatan. Han kommer från en grupp längst ner på stegen. De som samhället, dvs vi, sparkat på under en längre tid. Då bygger man upp ett försvar. Ett försvar, där man lovar sig själv att aldrig bli hunsad med, att inte ta skit. Därför står Zlatan rakryggad och säger. -Jag kröker inte rygg längre. Vill ni mig något får ni be om lov.
Post a Comment