Skum från dagar och nätter i Landskrona

Kungen inledde med Dans på Vejby ängar, tätt följd av Eva-Lena. Stark öppning. Elsa och Jack lekte. Vi andra drack öl och ... jag kan inte förklara Hasse Kvinnaböske. Men han har något annat än dansbanden. Han har helt enkelt något eget.
Innan hade vi sett en duktig lustigkurre i vistältet. Men varför måste vissångare berätta så många och långa historier innan bitarna?
"Det var längesen jag såg tre män med varsin luta", sa jag till Windy, "förresten, jag har nog aldrig sett det."
Fenomen i vardagen.

Jag träffade min gamle danske granne. Jag hade fått höra att hans fru dött i cancer. Jag frågade hur det var. Berättade att jag visste. Man får inte låta bli.
"DEt är mest skit", sa han, "det tog tjugotre dagar."
Dom var verkligen dom trevligaste grannar jag har haft. Dom var alltid så snälla mot Elsa. Höll koll på henne när hon lekte på gården, när dom rökte på gården.
"Hon var ju bara femtiofem", sa han.
Jag sa att det var för jävligt, annars var jag tyst. Det var inte jag som behövde prata.

Efter badet i Borstahusen var vi på Hamnkrogen. En gammal bekant var där, några år äldre än jag.
"Jag är en av dom sista skojarna", sa han, entreprenören. Det var ett roligt möte.
Efteråt, när Johanna och flickorna gått hem till farmor och farfar. När entreprenören gått hem. När bara jag och personalen och några av deras vänner fanns kvar och jag skulle läsa tidningen. Hörde jag dom prata om försvaret.
"Lägg ner hela skiten", var dom ganska överens om. Just det.
En annan dag, på Tycho Brahe.
"Dom snackar att man inte behövde låsa dörren förr", nu kommer det, tänkte jag, fördomarna från och om Landskrona ska besannas. "Vafan då, man hade ju inget som nån ville stjäla." Det är en intressant vinkel.

Golfbanan och nostalgin och längtan.
Samtal om integration.
Dan Hylander
Cabaret Mix med Anders och Pontus och dom andra.
Och sen turen till Vollsjö.
Jag får ta det en annan dag. Nu ska jag samla upp äppelbitar från golvet.