Dan Turèlls mord

Det finns en staty eller ett torg till minne av Onkel Danny någonstans i Köpenhamn. Det borde vara på Vesterbro, men jag har aldrig hittat platsen. Vår svenske punk- och rocklegend Joakim Thåström sjöng om sitt första möte med stadsdelen och krogarna:”Där mäster Dan Turèll var kung varenda kväll.” Onkel Danny (som han kallas i Danmark), alltså. Jag vet inte om det är lögn eller överdrift, eller ... sant? Men om man letar bara lite så hittar man Dan Turèlls ande över Köpenhamn, och den något yngre litteraturgeneration som han nog påverkade (t ex Strunge och Thomsen). Hans sjaskiga gator och pulserande liv, livet där döden är en naturlig beståndsdel, ständigt närvarande. Påtagligt närvarande i Turèlls totalt tolv Morddeckare.

Och jag då, hur kommer jag in i bilden?
Det var kris i livet, kärleken var i gungning. Jag mådde inte bra. Sångerna i freestylen handlade bara om mej, eller om henne. Eller om den andre. Jag kunde inte ta mej igenom böckerna jag borde läsa, kunde inte skriva annat än ilska och sorg. Allt påminde mej om det som gjorde ont inuti. Så jag åkte tåg och båt. Så jag tog mej till Köpenhamn eller Helsingör. Så jag läste tidningar i massor. Men det räckte inte.
Jag hade hört talas om honom. Han var en legend. Jag råkade ha pengar. Jag köpte två böcker, Mord i Rodby och Mord på Malta i bokhandeln Arnold Busch vid Runde Tårn.
Det var så jag skulle fly, läsa deckare på danska. Deckare skrivna av den för tidigt döde Dan Turèll.

Dan Turèlls deckare utgår från Vesterbro, Istedgade och trakterna där omkring (även om vi också får röra oss bort mot Kultorvet och Fredriksberg, burgna förstäder, en dansk småstad samt San Fransisco och Malta). Hjälten är en namnlös journalist som tidigare varit reseledare och jazzmusiker. Författaren jobbade själv som både journalist och musiker. Jag äger en intressant skiva där Turèll läser en sorts beatinspirerade dikter till musik.
Det finns många journalister som skrivit och skriver deckare, dom flesta, möjligen spännande, men platta. Dan Turèll var en mångsysslare, men nog mest av allt: poet. Det tror jag gör att hans kriminalberättelser höjer sej långt över genomsnittet, språkets dynamik och exakthet.
Dan Turèlls deckare innehåller knivskarpa observationer, fortfarande aktuella, om livet bland dom vanliga människorna och dom som lever i utkanten, i marginalen. Och, visst, man röker inte på Jensens Böfhus idag. Men på barer och bodegor på dom andra gatorna i Köpenhamn har man visat hur stora och trånga fyrtio kvadratmeter (det som är tillåtet för att få ha en rökkrog) kan vara. Inte mycket har förändrats, det är samma pjäs i världen, på Vesterbro, samma repliker även om dekoren succesivt förändras. Det var mer samtal från telefonkiosker på Turèlls tid.
Vesterbro. Istedgade. Det är en bisarr värld idag som igår, sen båtarna slutade lägga till vid Nyhavn kommer resenärerna, turisterna, mer ofta till Huvudbangården, bor på de många hotellen i det område som Turèll kallade Kvarteret.
Det är en fascinerande blandning. Dildosar och porrbutiker, dygnetruntöppna porrklubbar, norrmän i lusekoftor, svenska turister med rullväskor, affärsmän och prostituerade, slitna människor från världens alla hörn. Grönland och Asien. Turkar. Flera kyrkliga hjälporganisationer trängs bredvid billiga shawarmaställen och Röda Korset, sexbutiker. Hotellen som var lopp- och horhotell förr är nu korttidturisternas pittoreska Mecka. Allting dör, allting försvinner. Och finns kvar.

Den namnlöse journalisten i Dan Turèlls deckarsvit snubblar ständigt in i död och försvinnande, i första boken (Mord i mörkret, finns på svenska) som misstänkt. Han inleder sedan ett intressant vänskapsförhållande med polisen Ehlers, dom hjälper varandra. Dom bråkar med varandra. Dom är olika. Dom lär av varandra.
Journalisten snubblar också in i Gitte, deras förhållande är en annan röd tråd genom alla böckerna.
Hela Köpenhamn. Hela världen blottläggs och visas i sin kalla verklighet, underhållande och utan alla påklistrade långa haranger som alltför många deckarförfattare använder sej av när dom tror sej visa hur det ”faktiskt” är. Dan Turèll visste hur verkligheten såg ut, han hade varit där ofta, alltid. Han kunde skildra den.

Det är lätt att hitta till Halmtorvet om man går ut på sidan från Huvudbangården i Köpenhamn. Torget ligger på en parallellgata till Istedgade. Polishuset ligger kvar, där Ehlers spenderade så mycket tid. Krogarna och barerna har dock förändrats sedan Dan Turèlls åttiotal. Jag letar först förgäves efter det som skulle kunna vara journalistens stamställe, Stjernecaféen. Men jag översköljs av bakade potatisar och baguetter och tända ljus i sterila miljöer.
Fast ... sen svänger jag in på Gasverksvej, och vips, hittar jag Freddys bar, Lones bodega och en annan krog som har biljard, en halvtrappa upp. Det måste vara Stjernecaféen, bestämmer jag. Jag står på någon sorts helig mark och hör tärningar och biljardbollar krocka med trä. Och nu som då, poliser slåss med aktivister på Nörrebro eller Christiania. En sliten kvinna med konstig blick frågar om jag har pengar till cigg, hon får några kronor. Jag vet att jag är rätt ute. Same same, but different.

Dan Turèll var djupt samhällskritisk utan att skriva plakat i sina Mordböcker. Han, eller hans huvudperson, var (min tolkning) vänsterliberal. Han ville ut från stereotypvärlden. Han ville odömd leva sitt liv. Vi kan kanske kalla det en längtan efter frihet. Han var ändå mycket moralisk. Rätt skulle vara rätt, även om rätt kunde se annorlunda ut. Varje enskilt fall kräver sin egen enskilda bedömning. Vi kanske kan kalla det en längtan efter rättvisa.
Och i allt det hårda, en ganska spröd kärlekshistoria. Alltså ... den självständiga advokaten Gitte som journalisten först såg på den asiatiska restaurangen där han äter ofta. Hon som ifrågasätter, men ändå ... tillåter.
Allt finns. Det är lugnt spännande böcker. Det är hårdkokt allvar med en nypa humor i misären av amerikansk modell (T ex Chandler, senare Lehane) en liten gnutta Agatha Christie, och Trenter. Men, framför allt, det är Dan Turèll. Fullständigt unik och värd all respekt. Värd att anstränga sej för, lära läsa på danska. Det är inte särskilt svårt. Det är en möda som betalar sej med råge.