Går min väg

Per Persson har skrivit sina alldeles egna versioner, eller småsyskon, av Fairytale of New York och Rainy night in Soho i form av Stenad i Stockholm och Ikväll tar vi över stan. Jag gillade den gamla versionen av sistnämnda sång, men den nya är gigantisk.
Jag menar inte på något sätt att det är plagiat. Jag menar bara att det är två fantastiska låtar som påminner mej om den storartade känsla jag fick när jag hörde Pogues sånger, när jag hör dom idag. Lyrik, rock och historier som berör. Människor omkring oss, allt som så många inte vill se, eller bara föraktar utan att försöka förstå. Allt jag försöker göra med mina böcker, men än har jag inte lyckats lika bra.

Apropå det. Jag skiter i vem Love Antell och hans Florence Valentin sägs kopiera. Han gör förbannat bra och viktiga låtar, Love. Det räcker för mej. Det är bara idioter som inte fattar sånt. Det är bara idioter som tror att allt inte är på något sätt stulet. Inom litteraturen kallas det intertextualitet. Inom musiken kallas det genialitet i media, om det är Per Gessle som är tjuven. Man vill ju ha en intervju.
I min värld lyssnar jag hellre på en äkta ”tjuv” som Love Antell, alla årets dagar. Och jag köper Florence Valentins skivor i affär. Jag är inte rik, men tycker att man ska ta sitt ansvar. Jag har ingen anledning att göra mej till ovän med, eller vara överdrivet moralisk, mot folk som laddar ner, men jag tycker att det är förkastligt när människor som tjänar bra med pengar och älskar musik inte kan betala för sej. Visst är skivbranschen efter i utvecklingen. Men, redan underbetalda kulturarbetare behöver inte ännu mindre pengar.
Vad var det nu han sa, Göran Persson (som bespottas av många nerladdare, eller fildelare eller vad det kallas), roffarmentalitet.

Nu är det vår och jag börjar känna något som spirar. Eller inte. Jag vet inte. Jag vill se ljuset. Jag vill ta en morgon eller en kväll och bara känna lycka.
Jag vill glida fram på en räkmacka.
Jag vill ha en flygande sparv in i munnen.

Kanske borde vi prata om Lasse Strömstedt. Kanske inte. Men han har skrivit några viktiga böcker.
Kanske borde vi prata om Bo Strömstedt. Dom få gånger han publicerar sej numera njuter jag. Jag tycker om den blida och kloka tonen i hans texter. Det finns ett stråk av frimicklarröst, det stör mej inte. Jag tycker att det är vänhet.
Ska vi prata om Niklas? Kanske. Vi kan prata om Ulf Lundells Längre inåt landet när Niklas var långhårigt vacker. Han spelade klaviatur på den tiden. ”Under askan, glimmar glöden.” Man får hoppas det.

Ska vi prata om sd? Helst inte. Men nu är dom ju här. Och deras idiotiska anhang som inget förstår och inget vill förstå. Maria Rydhagen skrev kort och bra om dom idag.
PARASITER. Om en människa fylld av parasiter kommer till det land jag tillhör, vad är min första tanke? HJÄLP DENNA MÄNNISKA.
Vad tycker sd, döda dom. Ungefär.
Jag skulle kunna tycka likadant, fast tvärtom.