Alltid fel

Doktor doktor doktor.
Provtagning provtagning provtagning.
Och värre blir det när man blir gammal. Om man nu blir gammal.
Jag vill bli gammal.
Jag är kanske redan gammal.

Harry Bernstein fyller snart hundra. Han debuterade när han var nittio plus, så ge inte upp, alla ni författaraspiranter.
Bernsteins andra bok Drömmen är bra. Stilistiskt inget som kommer i närheten av ett mästerverk. Dåligt redigerad på några ställen, eller bara dåligt översatt, på några ställen. Men gripande och mycket intressant.

Vår yngsta dotter är inte på samma vårdcentral som vi andra i familjen. Fast jag har lämnat in ett papper att hon ska ha samma husläkare, som för övrigt är väldigt bra och trevlig. Vad ska all denna privatisering vara bra för? Fråga inte mej. Jo fråga. Pengar.
Flera läkare får bonus om dom klarar av många patienter. Pengar. Rädda människor som bär på, eller anar, allvarliga sjukdomar har ingen som kan ta sej tid.
Var tog resurserna vägen.
Till blattarna, säger SD, antar jag.

I Harry Bernsteins bok berättar han om fattigdom. Om kyla och ett set kläder. Om att bli förvånad över att det finns något som radio. Att växa upp i ett samhälle där ingen har telefon.
Ja, den tekniska utvecklingen går framåt. Men behöver man, måste man ha tvbå bilar, tre teveapparater och tre datorer i ett hushåll på tre eller fyra personer.
Ja, men alla andra har det ju.
Har dom?
Och om dom har det, kan man inte vara den som går mot strömmen då.
Eller med strömmen, flyter med den tillbaka till en känsla av att kunna göra andra saker, som inte innefattar en massa ... saker. Vad är det för fel på klätterträden och pinnarna?
Vad är det för fel på kreativitet och tid. Vad är det för fel på att prata.

Vad är det för fel på samhället? Pengar. Tid.
Jag blir deprimerad av min egen brist på tid. Jag blir deprimerad av min egen brist på pengar. Jag får dåligt samvete när jag känner att jag umgås för lite med mina barn, för att tjäna pengar till ... mina barn, och mej själv, givetvis.
Byt jobb, pucko. Jag kan inget annat. Och i ett samhälle som mer och mer förytligas kommer jag att vara onödig. Då är det inte längre lönt att gå till doktorn.