Ut med packet

Jag fick ett brev från Sverigedemokraterna idag.
Jag vet inte hur mycket tid och pengar puckona lagt på sin pamflett med två söta ariska barn på framsidan, gående i en typisk svensk sommar som jag antar SD drömmer om att dom själva hade. Kanske till och med tror att dom hade. Innan muslimerna.
SD:s dravel är en bön om att komma tillbaka till ett Sverige som aldrig existerat.

Jag läser Janne Adeen och Richard Ohlssons dedikerade bok om Bruce Springsteens skivor. Ett och annat korrekturfel för mycket, men ändå fin läsning om en artist som aldrig gått mot sin egen strävan. Att göra bra musik. Den musik han vill göra. Musik som kommer från den amerikanska gatan och landets krokiga vägar. En musiker och textförfattare som kunde gjort storsäljare efter storsäljare. Men gjorde Nebraska efter The River. Som gjorde Tunnel of love efter Born in the USA.

Jag är inte odelat positiv till EU. Jag är för Turkiets eventuella medlemskap. Det är ett sätt att få turkarna att plocka bort dom värsta avarterna i det komplicerade landet.
Den värsta avarten i svensk politik (av de större partierna) är Sverigedemokraterna. SD hävdar i sin pamflett att Turkiet inte tillhör Europa, där har dom fel, som vanligt. Samtidigt skriver dom att det politiska och religiösa förtrycket och ojämlikheten mellan könen saknar motstycke i Europa. Är det vad SD:s skarpaste hjärnor har klarat av att prestera? Sedan avslutas detta (tydligen) viktiga inlägg i valmanifestet med att det berättas (utan källanvisning, givetvis) att sedan Turkiet inledde förhandlingar om EU-medlemskap har landets islamister stärkt sin ställning.
Vad det gäller politiskt och religiöst förtryck har SD visat att dom saknar motstycke i Sverige, i övriga Europa finns det däremot en hel del andra rasistiska skitpartier som saknar djup men äger en häpnadsväckande dos hat och rädsla för det främmande. Och detta till saker som man inte ens förstår eller känner till.

Ola Magnell är, jämte Pelle Ossler, Sveriges mest förbisedde artist. Det är skamligt. Han är så mjuk, Ola, och hård. Han har ett alldeles eget språk och en melodikänsla som få.
Jag vet inte om det är medierna som skiter i Ola eller om Ola skiter i medierna. Jag vet att stora skivbolag har skitit i honom, så som stora bolag kan göra när dom glömmer varför dom började jobba med musik, eller litteratur.

Man märker att SD vill dra till sig gamla sossar som har flyttat ut till byarna och inte förstår den nya världen, som inte är intresserade. Man låtsas vara ett parti för hederliga svenska arbetare. Ingen ska ta våra jobb. Man har hittat syndabockarna, och dom har inte rosa skinn i försommarsolen
Det luktar brunt. Det luktar … den där Förintelsen som aldrig ägde rum.

Bruce Springsteens bästa plattor är givetvis Born to run och Darkness on the edge of town. The River är bronsmedaljör.

Jag skulle vilja ha WU. World United. Exkludering är alltid sämre en inkludering. Förståelse alltid bättre en oförståelse. Kunskap bättre än okunskap. Och så vidare.

Så. Då var det sagt.
Vadå?
Att Ola Magnell och Bruce Springsteen bygger sina historier på verklighet, ärlighet, poesi och en tro på utveckling.
Att SD bygger sina historier på lögner och dålig retorik. Dom bygger sina reaktionära drömmar på en tro att väljarna är hjärndöda idioter. Och det är dom nog ibland, hoppas bara att dom inte är så många. En gång är ingen gång, två gånger är en dålig vana, som min kemilärare sa när man kom för sent.
Ni har tid nu SD-väljare, tid att förstå er dumhet. Då drar vi ett streck över det gamla, och jobbar tillsammans igen.