Mot framtiden, vare sej jag vill eller inte

Några dagar som fyrtioåring nu. Lyssnar på Alf Robertsson, Hundar och ungar och hembryggt äppelvin, och den där pratsången med Du gamla, du fria i bakgrunden. Av en händelse hörde jag också Kents Sverige.
Det finns människor som reflexmässigt tror att dessa sånger betyder: UT MED UTLÄNNINGARNA.

Min pappa brukar emellanåt säga att man kan spotta på en sten tills den blir våt. Men ni som inte förstår ovannämnda sånger, har antagligen lika stor chans att förstå stenvisdomen som kamelens chans att ta sej genom nålsögat.

Jag läser Fredrik Ekelunds Sambafotboll. Historien om Garrincha. Jo, ta mej tusan, det var bättre förr.
Det är kanske så, när jag fyller femtio, att jag kanske kan bli avslappnad igen. Jag har så mycket att bevisa nu. Nu vill jag så mycket. Från att ha varit en gammal ungdom är jag nu en ung gamling. Jag måste passa in.
"Du, snorvalp, du var ju inte ens född när Garrincha stod på topp. Kamma dej!"
Så jag måste läsa på.
Så jag måste prata med dom som är yngre, "nä, möllevången är inte som förr. Ja ja, ni var ju inte med då. Och när det gick färjor över sundet. ÅH, det var tider det."
Jag fick två i-pods när jag hade fest i lördags. Två i-pods med tusen gånger två låtar.
Ni skulle varit med. Åttiotalet. Det fanns två personer som jag brevväxlade med. Vi skickade blandband till varandra.
Vem jag fick i-podsen av? Just dessa två personer.
Är dom tokiga? Är jag tokig? Och vad ska jag göra med alla mina blandband.
Svaret blir, jag får blanda modernt och förlegat. Det brukar bli bäst så.