Salzburg

Söndag. Vi kom tidigt till Salzburg. Jag pekade direkt ut stället där vi skulle sitta och vänta tills vi kunde få tillgång till ett hotellrum.
Det var vid niotiden i Salzburg och många tog sej en bier eller två.
Pubarna öppnar inte förrän tolv på söndagar i Landskrona, tänkte jag. Det blir till att sitta i teaterparken eller på linjen. Eller gömma sej i svett som svavel i lägenheten som är ett fängelse, om du inte kan eller vågar gå ut.

Skön stämning i Salzburg nära järnvägsstationen. Som i Landskrona en loj dag. Lite lätt gnabbande, äppelsprit eller gammeldansk, och en till i det andra benet.
Landskrona och Salzburg påminner om varandra. På ett sätt.
Vi tog en promenad och det visade sej att stället vid stationen var den enda öppna baren. Det var väl därför så många människor var där. Så är det inte i Landskrona, där är barerna öppna alla dagar.
Och kyrkklockorna ljöd dovt och hotfullt i Salzburg.

Landskrona och Salzburg påminner om varandra. Den lovande fyrtioåringen Jonas Bergh föddes i Landskrona. Den briljante Wolfgang Amadeus hade sina rötter i Salzburg. Mozart var ett underbarn som dog för tidigt. Bergh är ett frö som aldrig planterades ordentligt.
Jag är på jakt efter likheterna, men det är nog inte bland kulturpersonligheterna jag ska söka.

Husen är gräddbakelser i Salzburg. Och runt omkring, bergen. Ekande i dalarna kan man höra en äppelkäck barnarmé sjunga örhängen från Sound of music.
Jag promenerar längs floden, allt är stängt. Jag vill ha en kebab och en öl. Nu öppnar konditorierna efter alla högmässor i alla kyrkor. Jaha.
Jag går in i en kyrka, den fuktigt jordiga doften blandas med utblåst stearin. Allt är stilla och jag sätter mej i en enkelt ljus träbänk. Bara jag nu, Gud, jag tror att du hör mej. Jag vet att vi måste samarbeta, i Salzburg, överallt.

Landskrona och Salzburg, eller Österrike, påminner om varandra. Stefan och Carina. Haider och Waldheim. Grenar på samma bruna stam som ruttnar inifrån.
Haider och Waldheim är döda. Stefan och Carina lever.

Floden flyter på ytan stilla, virvlar underifrån. Apfelstrudeln flyter ner i magen som bubblar under ytan. Skönheten på ytan. Rättrådigheten på ytan. Det bubblar alltid underifrån.
Fontänerna sprutar äppelsaft och spunnet socker. Jag längtar till Landskrona. Ge mej lite rå och kärv humor som skrattar åt egna tillkortakommanden. Ge mej en stad för alla.

Salzburg är som Landskrona. Det finns trådbussar.
För övrigt är hela stan en hötorgsmålning på lördagsmarknaden på Rådhustorget. Målad av en gråtande konstnär som kan så mycket annat. Egentligen.