Till dom ensamma

Utanför härbärget stressar en tunn kvinna, som en flicka som femtiofem. Trippar upp och ner på tå.
Och han har muskler och tatueringar. Inte som en rocker (på danska), som en hård kille, DAD och Kim Larsen, och den världens danska dansband som svämmar över på jukeboxarna på Lones och Freddys, på Grotten.
Utanför härbärget och hon stressar och stressar. Och det är ganska kallt för att vara sommar, men dom norska turisterna har tagit av sej lusekoftorna, men har skygglapparna kvar på när mannen skjuter upp i sin krampiga arm. Sen är det hennes tur.

Vesterbro. Istedgade. Regeringskansliet i Gamla stan. Dom dansksvenska maktmännen samlar frivilliga att köra zigenarpacket över gränsen till ... Afganistan? Och dom kan till dragspelsmusiken dansande ta dom två flickorna som har burka i skolan med sej.

Vad ger du mej för havets strömmar. Vad ger du mej för mina drömmar. Att i dom drunkna.
Att sjunka.
Ingen håller hästens tömmar.
Bara unkna.
Vad ger du mej för mina drömmar.