Up up up, down in the mud, Shit River
Jag rör mej i Malmö. I alla stadsdelar även om det var längesen jag var i Kirseberg, kinakrogen där, och Mässingshornet. Idrottsplatsen och promenaden kring fängelset.
Formel 1, hotellet. Det är så vi vill ha världen, väl? Prata med varandra i mikrofoner, inte röra inte röra.
Jag har aldrig sett en burka.
Burka eller inte burka. Detta vill det parti jag tycker mest illa om, Folkpartiet, gå till val på.
Är det att ta ansvar för Sverige.
Rasisterna i Lund låtsas att dom inte är sverigedemokrater när dom röstar på FP.
Rasisterna i Landskrona låtsas att dom inte samarbetar med SD när dom samarbetar med SD.
Varför. Varför tycka illa om Folkpartiet?
Det fanns en potential. Att dra sej mot mitten, mot vänster. "Fördomar fördummar", som FP sa på åttiotalet. Tjo i min gamla lådan vad dom bet sej i den ludna svansen. Han, militären. Jag har aldrig litat på militärer.
Nu pratar jag om verkligheten, du verklighetens människa, tillbedjare av dom baksluga svin som pratar om en sorts folk som dom vill dej att tro att du är.
Ni som pratar i bassängen.
"Ut med dom!"
Jag är så trött på färgat blonda brudar med opererade eller upptryckta pattar.
Det finns en skönhet i det anade. Det sköna ansiktet som slöjan inramar. Jag spyr snart upp all vulgaritet som vi improterar från det värsta i England och USA.
Har du sett en burka. I verkligheten. Verklighetens pseudomänniska?
GRåter ni nu, SD, när reklamfilmen inte fick visas?
Tror inte det, va?
Det var ju enligt planen.
Självgoda icke-sd:are kan tro vad dom vill.
Fem eller sex procent. Det räcker. Dom andra kan hata SD. Om fem eller sex, nu kanske sju eller åtta av hundra köper skitsnacket, så är det en seger för skitsnackarna.
Och betydligt fler egoistiska och korkade människor finns det i Sverige. Ointresserade människor.
Den sänkta skatten äts upp på andra håll. Men ni vill bli lurade. Unna er lite.
Och att dom som redan har det dåligt får det sämre, det skiter ni i.
Jag åker till Fuengirola där man närmast stranden åtminstone står för sin vulgaritet. Och några gator upp kan man träffa helt andra människor.
I alla fall slipper man höra och förstå skitsnacket på svenska.
Mitt hopp rör sej i dessa tider kring helt andra saker än den svenska smygande mentalsjukdomen.
No comments:
Post a Comment