Jag hade några bra lärare i några ämnen som intresserade mej, samhällskunskap, engelska, svenska. Jag hade två roliga lärare i spanska. Och en snäll och bra lärare i ekonomiska ämnen som inte intresserade mej, inte alls.
Jag försökte byta från ekonomisk linje till samhällsvetenskaplig, men jag klabbade till det och fick gå kvar.
Jag var inte motiverad under gymnasietiden. Och skolan kunde inte motivera mej.
Men jag var vetgirig, länder, tidningar, musik och böcker.
Jag gick inte alls på alla lektioner.
Skolbibliotekets soffa, stolarna och skrymslena. Bibliotekarien Margareta som kunde säga: "Har du inte lektion nu?" "Nej."
Jag läste Schlager som blev Slitz.
Jag lyssnade på musik.
Jag läste Klas Östergren.
Jag upptäckte tidningarnas kultursidor.
Jag skrev.
Jag började utbilda mej.
Jag hade andningshål där jag fick vara så fint fånig som sexton- sjutton- artonåringar bör få vara, en ung rebell som försökte hitta en anledning.
Nu privatiseras skolan. Nu minskar lärarresurserna, nu saknar nästan 20 % av eleverna skolbibliotek.
Nu slimmas effektiviseringsprocessen.
Du ska vara lönsam, lille vän, från dag ett.
Var ska de ta vägen, de som inte kan sjunga samma sång, de som irrar på stigen lite vid sidan av, de som behöver kunnig och inspirerande luft att andas.
Jag hamnade på folkhögskolorna.
Åh, folkhögskolorna, åh!
No comments:
Post a Comment