Jag gav mej ut i stormen

Ett par skor hängde över vägen, gatlyktorna dinglade. Jag med mitt värkande knä, måste komma ut. Det gick långsamt men det gick. Mycket hallon och te. Jag hade knappt varit ute på två veckor. så är det att vara skadad, att ligga på sjukhus, gå med rollator, fast utan nu. Du som är minsta intresserad av bra berättade historier i Limhamn/Möllan- och Röstånga/Hbg/Helsingör-miljö, råder jag verkligen att köpa min bok Uppför backen baklänges. För din skull, och för min. Jag behöver pengarna. Skulle jobbat extra nu, men kan inte pga knät. Men det känns ändå som att det kommer en vår, och jag blir bättre hela tiden. Jag har fått hjälp att handla. Men jag måste handla själv ikväll, det är okej, det går bara lite långsamt och gör lite ont. Ska laga mat till mina flickor imorgon. Skriver vidare.