ischiasdagar

när jag var i tonåren spelade jag mycket golf, åkte runt till olika banor för olika tävlingar. jag var ganska duktig när psyket var med mej. men det var inte alltid. att vara i boxen. jag tränade mycket, slog bollar, gick själv på banan, eller med kompisar. golfbanan var vår fritidsgård. min satsning avtog sådär kring 18, som i så mycket annat, man får välja, tiden räcker inte till allt. jag valde, musik, litteratur, teater och ett bohemiskt leverne. men jag lämnade aldrig golfen. då, när jag spelade som mest utvecklade jag lumbago ischias akuta. den har jag kvar som ett minne. den är inte konstant, dyker upp ca en gång om året. som nu, efter storstädning. den försvårar fysisk aktivitet, och värker.
idag fick jag matgåvor av mamma och pappa som var på besök. det är jag väldigt tacksam för. mycket fisk. och när jag låg på sjukhus efter min jobbiga cykelolycka, försvann mina favoritjeans och en svart tröja som jag tyckte mycket om. så jag blev glad (och tacksam) när min bror skickat med en svart tröjkofta. sen läste jag att Max von Sydow gått bort. sorgligt och naturligt. jag har alltid sett upp till honom. speciell karisma. Pelle Erövraren har jag älskat sen den kom. nu ska jag se om jag kommer upp på sadeln igen. det är det enda rätta, res dej upp och gå.
(jag har fått återstående ex av Uppför backen baklänges, två kortromaner, humor, allvar, berättarglädje, bara hör av dej för ett bra erbjudande).