Wednesday, March 25, 2020

Jag kyste henne våldsamt

Jag var elva år, mitt pojkrum, havet utanför. Jag hörde den första gången på Poporama eller Discorama. Jag hade en klockradio med bandspelare, spelade in. Det var domedagstider, kärnkraft och kärnvapen, Det kalla kriget. Det vi upplever idag är inget nytt. Kriser kommer och går. Det är som livet, upp och ner. Jag minns den dagen. Jag skrev i min anteckningsbok: "tjugoen vita svanar idag, ser jag från mitt fönster." Kaj Kindvall var programledare, Anders F Rönnblom sjöng ut smärtan och rädslan, utan att skriva någon på näsan. Nu skiner solen igen, Det verkar blåsa lite mindre kallt. Jag är lite snuvig, det skyller jag på allergi och inte Corona. Det blir en bänk, Lucia Berlin och min skrivbok. Man går sin egen väg, den man måste gå. Annars kan man lika gärna skita i det.


No comments: