Istället för sprit, vatten och förvirring, stolthet, i bassänger och Danmark

När jag satt och såg ut genom fönstret på Alkoholkliniken för fem år sedan (och några veckor), hörde hur Kjell kved i sängen bredvid, han hade så ont i sin uppbrända arm. När jag gjorde det, satt och tänkte ut genom fönstret, men vafan ska jag göra då, när jag inte kan kröka. Läsa, och tredje dagen på kliniken kunde jag läsa igen, hittade en bok av Jan Mårtensson, en gammeldags pusseldeckare skriven i modern tid, okej i sin genre i Sverige, värdelös som litteratur, perfekt för en nynykter alkis.
Vara på bibblan. Cykla med freestylen. Min fru. Jag kunde inte tänka på att laga god mat, inte än. Jag kunde inte tänka på glass, som skulle bli ett starkt substitut den kommande sommaren, tre kulor goda smaker, bussar och lånade bilar till stränder överallt, och knulla utomhus igen, såna saker, den sommaren när jag kom tillbaka till livet. I vattnet.
Och framför allt, simma i simbassäng. Min medicin, mitt lugn när det inte är för mycket folk, när jag kan sjunka in i tankarna och låta dom berätta om alla möjligheter, ge mej alla idéer.
Sen började jag dricka lättöl, och det tackar jag gud för, jag kunde börja sitta på bänkarna igen.

Efter en lång och hård vinter och stapplande vår, med problem på flera plan, börjar jag kunna skönja ljuset.
Idag var jag ensam på Kockum igen (Johanna, Elsa och jag brukar åka dit tillsammans på torsdagarna), simmade tusen meter, det är skamgränsen. Då 2001 och 2002 simmade jag minst femtonhundra tre eller fyra dagar i veckan, skrev och fortsätta vidare bort fram till klockan två då jag cyklade till Kockum, sen till Bullen där jag läste vad jag skrivit, ändrade och skrev nytt för hand. Ganska inrutat, även om det inte var så varje dag, men ofta.
Jag minns att jag läste Klas Östergrens Ankare då nån gång, för fjärde eller femte gången, att jag kände igen saker från den i min egen bok, spriten, sjön, resan, försoningen, till exempel. Inga övriga jämförelser (Klas Östergren är vår vassaste berättare).

Okej, säcken ska knytas, idag efter simmningen cyklade jag till stora ICA i närheten av Kockums, en trevlig affär, där köpte jag Gangsters i storpocket för åttionio spänn. Jag har medvetet låtit bli att läsa den. Det blev så mycket ståhej när den kom, jag vill inte läsa böcker som alla pratar om. Jag vill inte ha den inbunden, då kan jag inte läsa i badet med mina taniga armar. Men storpocket, visst, okej. Det ska bli kul att läsa. Jag har inte velat låna den på bibblan heller, eftersom jag vill äga boken, eftersom jag vill läsa om den, eftersom jag har Klas Östergren, tillsammans med några till just bakom mej vid mitt arbetsbord. Jag vill ha dom där.

Fan, hur ska jag få in Danmark i detta. Jag hade tänkt berätta en historia till, som jag håller på att förändra och skriva in i min nya bok, om min kompis D, om första gången jag åkte till Danmark med en kompis sedan jag slutat kröka. Om hur fint det gick. Om hur stor D blev när han (som många gånger blivit oförtjänt smutskastad, ibland välförtjänt), berättade om sin nya stora, speciella kärlek.
Jag vet inte om jag vill skriva mer än så. Vi får se.