Sunday, July 16, 2006

Livet är bittersweet and then you die, i Hästveda eller på en ö, eller högst upp på apberget när dumheten exploderar

Havet är inte helt stilla men mycket vackert. Om jag böjer mej ut genom fönstret kan jag se Ven, nu ser jag bara Köpenhamn. Jag sitter i mitt gamla pojkrum, mina föräldrar är också äldre och i Spanien.
Jag sitter i mitt gamla pojkrum och allt blev naturligtvis annorlunda än för tjugo år sen, när jag började tro att jag redan var flygfärdig. Hoppade ut från det här fönstret än gång, var inlåst, hoppade ut och sprang ner till havet alldeles intill, sprang och sprang och hittade henne till sist, och vi badade i natten, men inget mer.
Hon bodde på Ven men hade en liten lägenhet i Landskrona.
Jag letade efter henne på Ven sen, den sommaren, förgäves.

Svett och dansbandscountry. Vi tog tåget till Osby och åkte med svärföräldrarna till Hästveda. På loppisen såg jag saker som man nästan skulle värja sej för att slänga, för att man tyckte synd om dom andra mer rejäla soporna. Men några Buster fick jag tag på och häng med i svängarna nu: Åshöjden i Buster, trevliga hejaramsor åt det hållet när corny för längesen är passerat, och häng med, igår på Landskrona IP, lördagsmatch och aporna hade svalt ner bananerna med öl. Dom ståtliga vikingarna från Landskrona som tog över klacken när många av dom mer seriösa supportrarna av olika anledningar saknades. Två eller tre gånger höjde dom sina ölglas och skrek den klassiska ramsan: "Så ska det låta när grabbarna är kåta, bullfitta bullfitta in och ut." Och skrattade och var stolta. Sen skulle den svarte högerbacken kasta inkast, Hey bananaboy, skrek någon. Ingen annan i klacken hyschade eller sa till idioten.
Vänsterbacken vände sej upp mot läktaren, och domaren sa något till honom. Det är möjligt att det ger BoIS böter. Bra jobbat stolta jävla bonnaviking!
Jag hejar alltid på BoIS, även om jag tycker att laget och ledningen sviker ibland. Men jag vet inte vad det är jag älskar så. Jag har nästan helt slutat gå på supporterföreningens pub, jag orkar inte längre vaska fram guldkornen bland alla idioter.
Vad är det jag älskar? Är det sjuttiotalet när jag lämnade utsikten mot Köpenhamn och vidare bort, för att gå med min brorsa, farsa, farfar och andra släktingar på match. Att kanske få köpa en korv eller glass. Att få ett tuggummi av farbror Hans.
Jag vet inte. Jag vet inte om det var så roligt då.
Men jag vet att det pirrar i magen när det är matchdag, att det är kul att stå och gnälla med Windy. Igår hann vi dessutom med en bira innan familjelivet kallade tillbaka.

Vad är det jag älskar med Hästveda Marknad? Ingenting. Men det var trevligt att gå och få svettfläckar under armarna. Att se Elsas stora ögon inför allt hon ville ha, och fick, eftersom mormor var med. Det var en fröjd att genom bruset känna igen en loj röst och säga till min svärfar: Är det inte Jonny Cosy? Men det visste ju inte han. Men visst fan hade Jonny C ställt fram sin synt, programmerat datorn och kastat på sej dragspelet, sjöng sina låtar i sann Hasse-Kvinnaböskestil inför en hänförd publik, visst fan var Ankan (hans fru) framme och gjorde sina versioner av några sextiotalsklassiker med gott kanske något övertänt) humör.
Kanske älskar jag det.

Jag började gråta utan botten en gång för ett eller två år sen. En mamma och en pappa hedrade minnet, på familjesidorna, av sin son som varit död i ett år. Sonen blev tre år. Jag grät av den förtvivlan som jag ändå inte kunde känna fullt ut, det var ju inte mitt barn. Att förlora så mycket. Jag kände inte pappan, men hade träffat honom nån gång. Han är tecknare och musiker.

Vi åkte till Ven sen, på fredagen, jag och Johanna. Vad älskar jag med Ven? Som BoIS, jag vet inte. Men att Ven finns. Jag har gått runt ön i januari medan en rolig fotograf tog bilder till ett projekt som aldrig blev något, men vi åt mackor med stäkt ägg och drack Whisky.
Jag har gjort mycket annat också, som ni nog gärna vill veta, vänner, men en annan dag.
Fast det här. Johanna och jag gick den renoverade Hakenstigen och svettades och stannade vid Bernes camping där vi spelade minigolf. Jag vann med tio slag och Johanna förstod int hur. Hon tror verkligen att hon alltid ska vinna över mej. Så hon bjöd på en dubbel lättöl. Sen badade vi i vinden i vågorna i Norreborg och det var verkligen årets i särklass bästa bad. Var försiktig i vågorna, men älska dom. Ja, ni vet, som vilken kärlek som helst.

Venfestival. I alla fall, sen stod han där, fast satt. Andi Almqvist, mannen som skriver om saker han känner till, död, skilsmässa och alkoholism. Men med en distans och ett leende på läpparna. Som alla som vet vad misär handlar om. Tillsammans med Svante Sjöbloms fina band (ståbas, munspel, en stålgitarr och en vanlig) blandades egna låtar från långt ner i 30- 40-talets bluescountry med andras låtar från långt ner i 30-...... Ni fattar.
Och Let love in, och When I paint my masterpiece.
Det var jävligt bra i solen och vinden. Och dom spelade längre än vad dom skulle. Bra.

Nu börjar Svensktoppen, så det är dags för mej att gå och bada.
Det blir alltid annorlunda.
Detta skulle ha varit mörkt och poetiskt.
Shit happens, and then you die.

11 comments:

Daniel Pettersson said...

Hästveda marknad. Det är grejor det. Skinnvästar och trätofflor. Hembräntfyllor och knytnävsslagsmål. Hästamarknad och björnkorv. Farsan har en gård i närheten. Verum. Förr missade vi aldrig Hästveda marknad.

Jonas said...

Det var bara förmarknad men ändå knökfullt när vi var där, och jag kände allt som komma skulle. Och allt som hänt tidigare, under alla åren.

anna p said...

Jag känner mig helt utvecklingsstörd men här kommer en bekännelse: jag har aldrig fattat vad en bullfitta är egentligen. Fast som heterotjej kanske man inte ser så många sådana, men jag har ju läst 9 poäng gynekologi? Bullfittan avhandlades inte i den kursen heller dock. Snälla Jonas, förklara. Catchy hejarramsa annars, den där...

jonas said...

Kära Anna.
Jag känner mej ofta utvecklingsstörd själv.
Jag tror att jag vet, att det handlar om ett markant venusberg, eller nåt sånt. Det var längesen, i tidiga tonåren, som jag senast konfronterades med den terminologin. På det viset är det ju härligt med fotboll, att man blir påmind. att det finns så många i min åldern som har barnasinnet kvar.

Hej, därute, ni som vet bättre. Förklara begreppet Bullfitta. Det kan väl inte ha något med tjurar att göra?

anna p said...

Och inte har det väl något att göra med bull dykes heller? Det vore ju iofs ganska intressant, om man kunde identifiera en riktig truckerflata på storleken på hennes venusberg.

windy said...

Från susning.nu:
bullfitta, s., -an -or, ordet används som "grabbigt" uppskattande term vid betraktande av en kvinnas könsorgan. Ordet används mycket sällan eller aldrig i direkt kommunikation med en kvinna, utan oftare grabbar emellan exempelvis under studium av pornografiskt material.

Med bullfitta avses något av nedanstående, var för sig eller i kombination:

* Ett kraftigt upphöjt venusberg
* Fylliga yttre blygdläppar (medfött fylliga eller ev. svullna som tecken på upphetsning)
* Kraftigt behårat könsorgan (vilket skapar en bulle under ex.vis trostyg eller bikiniunderdel)

En kvinna besöker en läkare, i hopp om att få hjälp. Varje morgon när hon vaknar, hittar hon ett slags smulor i sängen. Hon borstar bort, bäddar rent, men de återkommer varje morgon. Vad är det för fel? Läkaren tar en titt. Diagnosen står tydlig. Bullfitta.

En slags motsats till b är bakmus.

anna p said...

Jag tackar windy för den uttömmande (sic!) förklaringen. Uppskattar särskilt läkarvitsen, och önskar att jag hört den INNAN jag läste 9 p gynekologi. Då kunde jag dragit den på fikapausen mellan morgonföreläsningarna. Sannolikt hade jag gjort succé.

Anonymous said...

vad gillade du hvenfestivalen?
//farornaskonung

Jonas said...

Venfestivalen, inte Hvenfestivalen. Vi måste komma ihåg det.
Det var mycket trevligare än bra, men för den sakens skull inte alls dåligt. Vi var där bara under fredagen, och då satt vi ändå en del vid campingen och drack stark/lättöl. Men Andi var alltså bra. Antilla var väl sådär. Barcelona-människorna verkade ha kul och ett mindre band från Hässlehåla var duktiga i ladan.

Daniel Pettersson said...

Pete Thompson band från Hässleholm. Pete spelade trummor i mitt gamla band. Petes gitarrist spelade gitarr i samma band.
http://www.speedtrashgirl.tk/

Anonymous said...

Ursäkta min primitiva humor men den där vitsen var jäkligt rolig.