Döden i havet på Österlen och andra ställen

En flicka i treårsåldern står alldeles nära avloppet, i havet alldeles nära stranden. Det är sommaren som blev så varm och slog runt på det konstiga sättet för dom som nu äntligen fattat attt man ska semestra i augusti.
Nå väl, augusti har inte ens börjat. Man kan spotta på en sten tills den blir våt.
Flickan i havet nära att lära sej simma rakt in i avloppet. På en bild i Kvällsposten kring en artikel om koleran som hotar sprida sej längs östkusten och i några sjöar. Kolerabakterier söker sej ut i vattnet från avloppen.
"Klart att man är orolig", säger treårings pappa, och poserar framför kameran medan hans dotter nosar på avloppsöppningen.
DET ÄR HUMOR.

Idag begravdes Birgit. Jag tycker att begravningar är viktiga. Att få sörja och tänka och minnas. Att få ur sej skiten kollektivt. Att få visa sina såna sidor.
Synd bara att prästen var så trist. Psalmerna var fina och Bridge over troubled water och Summertime fungerade sjungna av solosångerskan, Anki, som en gång var med på svensktoppen med biten Jag vill leva loppan i Landskrona.

Johanna och jag tältade för första gången tillsammans, i Simrishamn. Det gick bra. Det var billigare än hotell. Men middagen var dyr. Och lunchen i Hammenhög gick på trehundrafemtio spänn.
Jag köpte fortsättningen på Dessa vackra hästar (så heter den väl), Corman Mc Carthy (väl?), en jävligt bra bok i alla fall. Och jag visste inte ens att den fristående fortsättningen i det som kallas gränstrilogin fanns på svenska. Så nu, fem spänn av John Annas på torget i glada Simris. Där jag också fick höra den Kvinnaböskes engelska version av Änglahund.

Jag tänkte berätta om min tid som journaliststudent, men det får bli en annan gång.