Fassan fasade för fasanerna

Jag vaknade av fåglarna som hoppade på kolonitaket.
Nä, jag vaknade av mobiltelefonen som hoppade på nattduksbordet, Danne och Lili som var på väg till Kreta.
Nä, jag vaknade av den danska radion som jag somnade till.
Nä, jag somnade till Jan Sigurds ofta utmärkta bok Hemmingways sista flamma.
Nä, jag somnade av kinamaten som jag och Windy åt i Landskrona. Man blir så mätt, så konstigt mätt.
Och Windy tog bussen 22.30 till Glumslöv och jag tog den nylagade kolonicykeln till kolonin och fick på den danska radion och fick upp den tunga boken av Jan Sigurd, och den sjönk och jag somnade.
Vi är gamla gubbar. Men vi hade trevligt först. Var olagliga.

Jag har jobbat hårt den sista tiden.
Jag vet inte om jag är nöjd.

Men när jag vaknade för andra gången och gick upp, kvart över sju. Man går upp tidigt i mina år. Men jag kände igen det skriket. Det var ingen duva. Det var fasanen. Varje kolonistuga med självaktning bör ha en fasan, och en igelkott. Och några fladdermöss. Möjligen en ekorre.
Men det är ett både ståtligt och spattigt djur, fasanen.

Och jag gjorde dom sista ändringarna strax efter tolv. Sen cyklade jag ut på industriområdet, gick på torget. Köpte en Bamse till Elsa för fem spänn, och Djup av Henning Mankell för fem spänn. Tog en dubbel lättöl på Akropolis och dom har börjat ta på sej dom långa shortsen redan, dom jag såg genom fönstret.

Och vi har blivit med bil igen. En Renault 5 från 1990, min pappas ögonsten. Det är en tacksam ära att få ta över. Men vi var lite tveksamma först, vi sålde vår förra bil för att vi inte tyckte att vi behövde den. Och Johanna är miljöpartist. Men med barn och sommar i antågande så säger vi som min gamle vän Fyran skulle ha sagt: Why the hell not?