Vara den man är eller vara en annan

Jag är inte bitter. Jag mår inte dåligt. Jag har cyklat hem i kvällen och nu kommer dofterna av vår, mina damer och herrar. Det är dofterna om nya tider.
Men jag är trött.
Jag har inte tänkt på det så. Men jag har varit fokuserad på mest en sak, och några till, som jag har varit tvungen att göra. Jag känner det i runt huvudet nu, hur det spänner. När allt släpper, men man ändå inte är beredd på att släppa.
Och imorgon tidigt åker vi till Paris. Och det har jag knappt tänkt på. Och varför skulle jag. Jag har tänkt på helt andra saker.

Jag var på Friskis & Svettis för första gången i mitt liv idag. Det är en helt annan värld än min. Men Elsa skulle på gympa. Det finns en glad sorg, sentimentalitet att se sin dotter vara en av dom minsta, att stå och kika in genom fönster för att se henne i gympadräkten hon fått av sina kusiner. Och man är stolt. Och man är rörd. Man är en alldeles vanlig människa som fortplantat.

Bulltofta Kött, stod det på Åsa Sandells åttiotalslinne som hon hade när hon visade blåtiran hon fått av Kajsa Anka. Men nu har hon i alla fall Mimmi Piggs bälte.
Det är annat än alla dom Mårtarna Gås som fick däng.

Ja, jag är trött. Men jag har gjort klar två böcker dom senaste veckorna. Och det ni tror är dryghet är något helt annat.
Karlek, mannen, karlek. Som vi brukar säga i Landskrona.