Just do it

Det är den sjunde i sjunde och jag har för sjunde dagen i rad badat i det sköna Öresund. Det är en friskhet i att högtrycken inte är så långa. Havet blir renare.

Man måste kunna bära en skjorta. Man måste kunna avslappnat kavla upp ärmarna.
Man måste göra sitt jobb.
Man måste våga spänna av.


Egentligen rör det mej inte i ryggen om folk jag inte känner tycker att jag är dryg. Överallt där det finns en tråkig motorväg, slingrar sej mil efter mil av vackra alternativ alldeles nära. Inte nära köpcentrumen. Men det finns olika sorters ögon att se med.

Som att Selma Lagerlöf skulle betyda något för Landskrona. Hon har skrivit en tråkig dikt om stan. Det sägs att hon skrev delar av Gösta Berglings saga där. So what. Flera hundra tusen för en staty. När ska styrande människor förstå att den burgna borgerligheten till stor del kan betala sina konstverk själva.
När ska styrande människor förstå att kultur är viktigt på ett helt annat sätt. Att ungdomar ska få syssla med rap istället för att bränna ner skoltoaletter på grund av understimulans och uttråkning, till exempel.
Man bygger inte en stad så, genom gentrifiering.

Jag ska samla mej en annan dag och skriva om känslorna när jag läst recensioner av Bossens och Cohens konserter. Eller håller jag det för mej själv. Det är mina låtar, mina snubbar.

Torkild vakar över staden han inte har en aning om genom sina kameror. Brotten ökar men Torkild skyller på Brå, kommer med hypotetisk rappakalja istället för att förstå att hans spår har försvunnit i den på femtiotalet upptrampade stig som han delar med sverigedemokraterna. Allt är igenvuxet och igengrott men flosklerna fortsätter hagla som lösa patroner.

Att bära en skjorta är att inte kvävas. Att inte vara en strykpojke. Att stå mitt i gatan och visa vägen utan att vara en polis.
Jag är så trött på att skriva blogg ibland. Jag vet inte varför jag fortsätter.
Jag jobbar just nu på tre romaner, sida vid sida vid sida. Jag skriver bra. Jag skriver frodigt tajt. Jag skriver viktigt. Och, än mer viktigt, jag försöker vara pappa och man, sommarlovs- semesterman. Och allt som snurrar i huvudet.
Bloggen? Jag antar att jag behöver tramsa mej en smula.

Jag vet inte om jag har råd. Jag vet bara att jag har pengar. Jag vet bara att det är en bransch jag valt att leva i. Och jag trivs bättre än jag skulle gjort någon annanstans.
Jag beställde tre nätter i Sesimbra i september. Bara jag. Sen två nätter i Lissabon med Johanna.
Det går en slingrande väg ner till den gryta Sesimbra är. Det luktar hav och grillad fisk utan att kvälja.
Jag måste ha saker att se fram emot. Jag måste arbeta. Jag måste ... Jag måste komma till känslan.
Jag måste ha med mej två bra skjortor och två bra T-shirts, utdragna och uttvättade. Några kalsonger och strumpor. Datorn och badbyxorna. Resten fixar Tony och hotellet Do Mar. Böcker, så klart.
Bloggen? Jag antar att jag bara behöver mala lite.