Alla dom andra, bättre

Jag läser Klas Gustafsons bok om Tage Danielsson. Samtidigt lyssnar jag på Soundtrack of our lives första låt Instant repeater 99.

Jag sa farväl till Tove på stationen i Båstad, hon åkte vidare med tåget mot Malmö. Vi hade varit utanför Halmstad tillsammans. Malin kom och hämtade mej, sen målade vi ett hus i Rammsjöstrand i två dagar, lyssnade på radion. Ofta spelades Soundtracks åt. Jag älskar den fortfarande.

Klas Gustafson har skrivit fina böcker om Cornelis och Beppe Wolgers. Men det är något särskilt med Tage, och Hasse. Jag tycker inte om allt dom har gjort. Men jag älskar många Lindemän. Och filmerna, caramba! Som vi säger i Spanien. Och flera av sångerna. Att inte döda alla sina darlings.
Själv gör jag det i mitt skrivande, dödar en hel del, men det är en annan sak.
Eller ... jag kanske inte dödar mina darlings, jag hittar bara nya.

Det är som Lennon och McCartney, och Gunnar Svensson får vara George.
Jag har alltid gillat Hasse bäst, men det är ingen tävling. Jag högaktar båda två. Men, Den enfaldige mördaren gjorde Hasse själv. Det är en enastående film.

Nu sjunger Barbro Hörberg Gamla älskade barn, det är så jag blir träffad. Hon dog också för tidigt. Som Tage. ”Vilken dag betraktas man plötsligt som vuxen och stor, och får själv ta hand om sin gråt.”

Jag har målat en del hus för att vara en människa som inte målar hus. Som inte snickrar det ena eller det andra. En människa som några skulle säga har tummen mitt i handen, och sånt.

Men Tages humanism, hans ärlighet och uppriktigt lugna ilska mot orättvisor. Hans ständiga kamp för solidaritet. Det är min man.

”Vi som satts att leva i besvikelsens epok – ja, vad gör vi nu? Vad ska vi tala på för språk? Ett sätt är att, även om det blåser lite kallt, tro på det vi trodde på, trots allt.”

Monica Z. Denna fantastiska kvinna som jag aldrig har träffat. Denna tragiska död.Och Jack dog. Och Neal dog. Alldeles för tidigt. I den andra boken jag läser, Off the road. Carolyn Cassadys historia. Det är inte superstor litteratur. Men det är viktigt ur ett historisk perspektiv. Ett psykologisk, filosofiskt och möjligen ur ett perspektiv där vi funderar över hur mans- och kvinnorollen förändras på sitt långsamma sätt. Hur tider och machoattityder skiljer sej runt hela vårt klot. Kanske kan vi ibland vara glada över att vi lever i Sverige.