Happines is a loaded gun

På vår lilla tomt har vi en friggebod och en lekstuga, en pergola där vindruvorna kommer på sensommaren.
Vi har en stationär grill och en jordkulle med en pressenning över. Cyklar och stolar, en bänk ochh ett barnbord som man brukar se större på rastpltaser längs vägarna. Två bänkar och bord i ett.
Jag har haft fiskrestaurang för flickorna, fiskbullar i hummersås, potatis och ärtor i solen.
Sen öppnade dom sin restaurang som utgick från lekstugan. Jag fick stekt sallad på gräs och jord, sen glass till efterrätt. På låtsas.

Jag satt i solen i bodens dörröppning. Lasse hade slutat sjunga. Nu var det Hasse. Så fick jag stensallad av Anna som gör som sin storasyster, fast annorlunda. Det var lite svårsmält.

Och plommonträdet som blommar storslaget vitt några futtiga dagar.

Som om andra kulturers folk skulle älska sina barn mindre. Vilket skitsnack.
Men dom måste ju ta sitt föräldraansvar!
Jag föraktar föraktet. Bit på den paradoxen.
Som om en sverigedemokratisk förälder tar sitt ansvar.
Som om en fyrtiotalsnazist tog sitt ansvar.
Som om rasistisk och paranoid indoktrinering är av godo.
Ja ... men jag bara skyddar ju, mot det onda ...
Mm ...

Det har regnat mycket ikväll och inatt. Det är kanske skönt. Det hjälper kanske mot allergin. Vindarna är kallare. Jag ska lämna in en komplicerad deklaration. Jag ska fortsätta lyssna på gamla och nya låtar.
Jag ska gå framåt utan att sluta titta bakåt.