Sunday, May 17, 2009

Kväll i Kalix medan bomberna faller

Jag har aldrig varit i Kalix.
Jag lyssnar på Björn Afzelius. Han är inte klockren, men han brinner när han brinner. Och han brinner bra.
Jag skriver bok. Jag har lyssnat på Himmelska dagar och Utanför lagen (Eldkvarns bästa) och den senaste av Dylans bootlegs series. Jag började fem i morse. Jag har hunnit med Lolita Pop och Tant Strul också. Och Kalle Oldbys Country i P4 som börjar sex på morgonen.

”Nä, politik är inget mode, ingen ball och trendig grej. För dom flesta är det en livsnödvändighet. Och dom fjantar som kan unna sej att satsa på sej själv, dom ger väl fan i resten av vår mänsklighet.”
Det var dagens Björn. Medan bomberna faller.

Jag såg partiledardebatten tidigare. Reinfeldt slipad, som vanligt. Maud bitsk och småkorkad, som vanligt. Björklund tillhör en annan tid, han är sanslös i sin påklistrade timiditet, man ser rottingen som vill slå. Hägglund orkar jag inte ens kommentera, tänker bara på Lindemansketchen.
Mona, nja. Wetterstrand, okej. Lars Ohly, skämtsamt allvarlig men lite väl arg med billiga poänger.
Allt är ju ändå på låtsas. Och ändå på riktigt.
Visst, studiebesök här och där. Turist i tillvaron, som Ebba sjöng.

Jag tror att framgångsrika politiker tror stenhårt på sin sak. Jag tror på deras engagemang.
Jag tror att dom är fast i en verklighet som är alldeles verklighetsfrånvänd.
Jag är för konstruktivitet.

Vi var i Landskrona igår. Unga Röster. Dom gör RIKTIG skillnad. Jag vet inte om ungdomarna överdrev, men jag blev alldeles förvånad att dom hade lärt sej mycket av mej. Att dom var glada att vara med i en bok.
Irsad är en cool kille, men han vågade inte läsa upp. Han stack och kom tillbaka när vi var klara. Människor ser så mycket yta, låter bli att gnaga sej djupare in. Irsad är bara en jävligt snäll och busig pojke.

Nu är det söndagkväll. Elsa och jag har varit på två lekplatser, vid Konsthallen och i Folkets park. Elsa hittade en ny kompis, Michelle, hon var färgad. Hennes pappa var riktigt mörk. Michelle hade en storasyster som var tjugosju, själv var hon sex. Hon hade cykelhjälm.
Barn bara leker och pratar. Dom skiter i allt det andra. Vi ska nog träffas nästa söndag igen.

Vi bråkade sen, Elsa och jag. Anna bara säger: Oj! När vi gapar på varandra.
Sen blev vi vänner igen och hade frisörsalong i den halvtrasiga bubbelpoolen, massage ingick.

2 comments:

Tommy Enström said...

En kväll på våren 1987 såg jag Björn Afzelius uppträda i Manhemsskolans aula i Kalix. Jag brukade lyssna på några av hans skivor vid den tiden, något år tidigare också. Tyckte om vissa av de där texterna och musiken då, en period i tonåren.

jonas said...

Jag såg Björn Afzelius i Fokkets hus i Landskrona, -84, tror jag. Och en gång såg jag ett genrep med Hoola Bandoola vid citadellet i Landskrona, Peps var med.
Jag tycker fortfarande om två eller tre låtar på varje platta, ibland fler ibland färre.
Det var ju intressant att du kommer från Kalix.