Nykter i Malmö ikväll

Tiden går, klockan slår, det kan ingen ändra på. Sländans sång heter biten av Lasse Berghagen från mitten av sjuttiotalet då jag var sex.

Gamla älskade barn, en annan sång av Lasse, tillsammans med Barbro Hörberg som dog alltför tidigt.

Jag tror att jag har varit på nio läkarbesök sen slutet av maj. Och prover och prover. Och rädsla. Och ångest. Och vänta och vänta och svettas.
Och en sväng till Kroatien som var min vandring (förvisso ofta trevlig) ner till den botten som alltid finns. En tämligen grund botten om man jämför med där jag kraschade i april 2001.
Jag har inte supit på över åtta år. Men jag har druckit lättöl, nån folköl ibland, nån blandning ibland. En långsam stegring som jag trodde mej ha kontroll över. Men alkoholen är en alldeles för slug och elak figur för såna som jag.

Ser ni mej med en öl i handen i framtiden så är det med största sannolikhet en helt alkoholfri, Jever fun, till exempel. Jag känner mej fri.
Ni förstår, ungdomar: Man kan ha roligt utan alkohol (tänk: Jever FUN).